Sidor

onsdag 18 december 2013

Dags för jullov och nyår!

Underbart. Så känns det just nu. Har just kört ett fint 4,30 h cykelpass där jag kände mig stark för en gångs skull. Det mesta brukar kännas toppen för mig innan lov av olika slag. Har ju en tendens att vilja slippa skolarbete och liknande.

De senaste veckorna har bestått av ganska mycket cykel, vilket är väldigt passande om man som jag vill bi snabb på detta. Känner mig ganska säker på att den ökade specifika träningen kommer göra gott nästa år. De senaste veckorna har det blivit lite väl mycket kan jag erkänna då jag känt mig lite väl sliten, lite väl ofta.

Nu ska det bli fint att åka väster ut och fira lite jul. Efter nyår väntar 2 veckors träningsläger på Gran Canaria!    

tisdag 3 december 2013

Update med lite annat smått och gott

Nu är vi inne i december och det känns skönt att säsongen kommer närmare (som om den inte alltid skulle göra det). Min träning funkar perfekt och jag känner att jag är i fas med det mesta på träningsfronten. Det blir i princip bara cykel nu för tiden. Anledningen till detta är att jag helt enkelt tror att det ska göra mig mycket snabbare i sommar. Det här med motivationssvackor i träning har jag aldrig riktigt förstått mig på som tur är. Det är inte min grej. Jag föredrar att alltid träna perfekt och så mycket som jag bestämt mig för. Det är mycket roligare och du blir snabb av det också. Bara fördelar? Jag är mycket intresserad av hur en idrottare med låg träningsmotivation tänker. Jag var själv "en gång i tiden" lite smått vilsen i min satsning mot att bli cykelproffs. Jag hade fortfarande massor av träningsmotivation men det kunde ibland kännas nervöst att "offra" så många timmar på en idrott där dina chanser till att lyckas tjäna massor av pengar professionellt är ganska små. Jag kände mig ibland lite rädd för att jag kastade bort mitt liv helt enkelt. Inte för att jag slutade träna (tvärtom) men den känslan fanns där ibland hos mig när jag började tävla 2011.



Jag tror jag ser träningen på annat sätt idag. För det första tränar jag inte för att vinna cykeltävlingar. Det kan låta jävligt präktigt men jag tränar för att må bra. Fysisk aktivitet är ingen hobby enligt mig. Är du inte fysiskt aktiv är du död. En bok som fick mig att tänka om var löparboken "Born to run". När jag läste ut boken (för första gången..) rann rädslan för att misslyckas av mig. Min rädsla för att kasta bort mitt liv i onödan försvann i princip helt. Jag började förstå vad träningen egentligen gick ut på. Svaret är att träningen ÄR livet. Det är det som vi kallar träning som är själva livet, alltså kastar de som inte tränar bort en stor del av det liv som vi är skapta för att leva. Ordet "träning" är bara en definition. Ordet träning väcker obehag hos många men faktum är att kroppen "tränar" dygnet runt för att hålla oss vid liv. Det är inte många som tänker på att hjärtat kör ett livslångt distanspass från dag ett. 1-5 watt konstant enligt Fredrik Ericsson. med andra ord finns det ingen som inte "tränar" alls. Den som inte "tränar" ligger i en kista. Man kan däremot välja om man vill leva mer eller mindre. För mig är svaret ganska givet.                                          

   

         

onsdag 20 november 2013

Körkortet är fixat!

Idag runt kl 9 fick jag beskedet att jag var klart godkänd som förare av personbil. Tyvärr tog jag  inte emot beskedet på de mest ärofyllda av sätt, då jag bara satt helt orörlig och stirrade dumt på honom när han avslöjade resultatet. Det tog några timmar innan glädjen spred sig och framför allt tröttheten och hungern! Jag var i ett mycket bra mentalt prestationstillstånd i morse. Jag kände redan på cykelturen dit att hjärnan svarade snabbt och bra. Nervositet och prestation påverkas som alla idrottare vet av varandra. Man vill vara i ett tillstånd där allt bara går av sig själv. Ett flow.

     

Idag lyckades jag hålla mig inom ramen för vad som är optimalt. jag fick ingen anmärkning på något och jag visste att jag skulle klara det redan innan. Jag gick in med gott självförtroende och en stark känsla av förväntan. Det sista är väldigt viktigt för mig (och säkert för många andra) då jag alltid presterar bra då min förväntan överröstar nervositeten. Vissa kallar detta för att "man har kul" och det stämmer till allra högsta grad. Kom ihåg den känslan nästa gång det känns sådär obehagligt nervöst. Du kanske ska sträva efter att "bara ha kul" trots att du egentligen kanske har lust att ställa in dig på köra skiten och varva alla andra på bakhjulet. Om man officiellt går in i en tävling med målet att bara ha kul är det lättare att hitta den "optimala anspänningen". Konkurrenterna sänker sina krav på dig samtidigt som din inre tävlingsdjävul hindrar dig från att starta racet med för låg anspänning. Kom ihåg att nervositeten oftast ökar prestationen. Utan den tappar du viktiga procent i kampen om medaljer. Var glad över nervositeten och lär dig utnyttja den på bästa sätt!

tisdag 19 november 2013

Firefighters Upsala CK DEVO team

Jag känner att det är läge att berätta lite om nästa säsong. För er som inte såg mig i montern på helgens mässa kan jag avslöja att jag kommer tillhöra ett utvecklingslaget till Firefighters Upsala CK nästa säsong. I helgen har vi haft lite av en uppstartsträff med conti-laget och jag fick chansen att lära känna de som var där. i dagsläget känns den här satsningen riktigt intressant och jag känner att utbytet är mycket bra även för oss yngre cyklister i organisationen.



Jag kommer tillsammans med ca 6-7 st andra att tillhöra utvecklingstruppen till continentallaget nästa säsong. Tävlingsprogrammet är inte helt spikat fören i januari men vårt fokus kommer vad jag förstår ligga på de svenska tävlingarna och lite i grannländerna. Laget kommer i högsta grad att vara internationellt då vi har flera amerikanska och mexikanska cyklister förutom oss svenskar. Om man frågar mig tycker jag vårt lag ser riktigt starkt ut. På tävlingarna kommer vi även att tävla med andra elitcyklister från Upsala CK vilket gör oss till ett ganska stort lag kommande säsong!              


söndag 10 november 2013

Nu blev jag sjuk

Det var 6 månader sedan men inatt bröt sjukdomen ut. Ont i halsen och bröstet har jag. Jag vet exakt varför jag blev sjuk och vad jag skulle gjort annorlunda. Ibland är det dock positivt med sjukdagar. För det första ger sjukdom immunitet en tid framöver. Det ideala i mitt fall skulle vara att ta en kraftig sjukdom på en halv vecka ca 3-4 veckor innan säsongspremiären. Immuniteten skulle då kunna räcka säsongen ut. Nu kom sjukdomen lite väl sent i mitt tycke. Räknar med att nästa gång jag sjuknar in kommer att vara någon gång under vårtävlingarna. Om jag nu ska bli sjuk var 6:e månad vill säga vilket inte alls är säkert. Får helt enkelt gilla läget.

Foto: August Martin
Bild från gårdagens 5h pass där jag till en början hängde på det här gänget där August var med och dokumenterade till sin välbesökta hemsida.
Jag kan konstatera att min träning den senaste veckan varit lite väl krävande. Framför allt brist på vila. Det kanske inte låter så hårt att träna hårt 5 dagar i rad men några av passen, speciellt min och Pontus Kastemyrs lilla runda i onsdags slet en del på kroppen då jag väggade några gånger. Jag har blandat väggdistanspass med syreupptagsintervaller i olika maxinsatser hela veckan och hade jag vilat i fredags istället för att trycka 350w på 4x4 min TC så hade jag nog varit ute och distansat nu. Det känns trots allt bra att sjukdomen verkligen har slagit till snabbt. Gå runt otränad och halvsjuk i veckor vill ju ingen göra. Nu är det bara att skrämma iväg sjukan med massa frukt och vatten. Oj vad jag kommer bli rastlös snart!     

måndag 4 november 2013

Tänkte börja cykla

Nu är den härligt ljusa månaden november här. Från och med nu blir det en liten upptrappning av cyklandet för min del. Oktober har präglats av mycket alternativa träningsformer som löpning, styrka och annat än cykling. Det har gett mig mycket värdefull motivation som jag nu tänkte börja utnyttja i den specifika träningen inför 2014.

Träningen under höstlovet gick bra som vanligt. Inga missade pass och inget kompromissande! Jag känner att all högintensiv träning kommer höja min nivå ytterligare. 140 min på 92-98 % av maxpuls blev det vecka 44. Mycket av träningen har skett på den nya Monark testcykeln som står ute i träningslokalen där hemma. I går körde jag ett riktigt vidrigt pass på den...

Det var långa intervaller med alldeles för mycket syra och alldeles för hög puls. Körde 2x20 min på 94 omotiverade % av maxpuls. Fattar inte hur jag kunde köra igenom intervallerna utan att gå in i väggen. Redan 3 minuter in i första 20:an känner jag att det är påväg åt skogen. Inte för att formen var dålig. Märker ganska snabbt att 40 min är ENORMT lång tid om man har så ont att man skriker. Smärtan är helt klart jämförbar med den man får på 4x4 min. Det var ju bara det är detta var 20 istället för 4 minuter...

Efter 10 min är jag påväg att ge upp. Men en bra låt håller mig kvar i racet. När första vilan kommer sitter jag på 95 % och hänger över cykeln. 5 minuter senare sätter jag igång den sista intervallen. Jag tänker: "bara den här låten", "bara till 30 min" osv. Jag kommer in i en vakuum av utmattning och lidande. jag börjar alltinera olika positioner som om det skulle hjälpa mot smärtan. När 30 min har gått får jag en minimal nytändning. "Måste klara hela", "Kom igen nu din sopa!", "Det ska göra ont" osv. Jag får mig själv att tro att jag är värdelös om jag inte kör klart alla 40 min på 94 % av maxpuls. Sista 10 minuterna minns jag inte så mycket av i dagsläget. Men jag minns att jag klarade det.

Med vilja kommer du långt.              

           

tisdag 29 oktober 2013

Ont i benen

Foto: Erik Bergström Frisk
Det här kan vara varför. 4x4 test idag. Var och hämtade en fin Monark 828 i Vansbro idag. Riktigt jävligt var det och jag slutade alla intervaller på 94 % av maxpuls. Känns bra att jag höll ihop alla intervallerna då jag inte tränar jättemycket cykel just nu. Det här var fjärde hårdpasset på tre dagar och det ska bli skönt med lite vila imorgon. Antalet watt jag körde på är lite oklart då jag tror mig ha alldeles för spänd kedja just nu. Den är som en gitarrsträng i dagsläget. 315 watt känns ju lite väl lågt även om det är så kallade monark-watt som visar ~8 % för lite :) 

Sak samma... trött blir man ju. Körde sista intervallerna blundande.   

Nya tag i övermorgon. Känns kul att vi har högklassig träningsmiljö här i Äppelbo! 

Vai vai          

söndag 20 oktober 2013

En höstdag i oktober

Igår var jag ute och sprang upp pulsen lite medans August tog lite bilder. Mycket bra pass blev det. Riktigt perfekta pulszoner och i princip inga svackor på grund av sprängning eller liknande.

Jag har spenderat 200 min över 91 % av maxpuls de senaste 3 veckorna. Det känns ganska sjukt när man ser det såhär. Att befinna sig i röda zonen är alltid relativt jobbigt då kroppen inte är i balans när syran inte hinner transporteras bort från musklerna. Men och andra sidan är den här typen av träning en av de renaste och mest hälsosammaste som finns att göra. För oss galningar kan den här typen av träning nästan fungera som meditation. Jag älskar denna typen av träning!

Alla bilder nedan är tagna av lägenhetskompis August Martin  

2x8 min på ~93 % av maxpuls blev det idag

Fivefingers-skorna är givna träningsredskap om man vill vara cool, ha kul och springa naturligt.





torsdag 10 oktober 2013

Annars då?

Ja det mesta verkar flyta på bra för mig just nu. Saker och ting faller på plats och jag ser verkligen fram emot 2014. Jag är mycket träningsglad för tillfället och det är mycket på gång!

För tillfället är det starkt fokus på grund som gäller. Gym och löpning består den huvudsakliga träningen av just nu med mål att stärka olika områden på kroppen för framtida bruk. De som aldrig grundtränar och istället vilar sig igenom höst/vinter når aldrig en hög lägstanivå och oftast inte ens en hög högsta nivå på sikt. Vissa saker tar helt enkelt inte bara några månader att bygga upp.

Löpningen har varit extra intressant denna höst då jag har försökt mig på att springa på riktigt och med viss teknik dessutom. Numera löper jag endast i mina FiveFinger skor utan uppbyggnad what so ever. Detta har gett mig träningsvärk så det blir över men jag har även mycket roligare när jag springer med dom då tvingas träna upp en helt annan spänst och teknik än tidigare.

Och till sist fick jag ett jätteroligt samtal från min moderklubb Fredrikshof IF CK ikväll där de meddelade att jag har fått stipendiepriset! Detta känner jag mig väldigt stolt över och det var en mycket fin gest från klubben. Sånt betyder mer än man kan tro.

Ci vediamo!      

       

söndag 29 september 2013

Tränar mot 2014

Då var träningen igång igen. Jag valde även i år att ta två veckors break från alla "måsten" träningen innebär ibland. Jag har såklart inte vilat helt de senaste veckorna för det är så jäkla trist. Det känns hur som helst mycket bra att vara igång igen.



}
Lördagens dagsverke som förhoppningsvis ska höja min grund markant till 2014.

fredag 20 september 2013

Fastan avbruten!

Jag skrev igår att näsan ingenting kan knäcka mitt psyke när det handlar om uthållighet. Det kanske stämmer också, men igår hände något som fick mig att ge upp matchen.

Inte många timmar efter jag skrev gårdagens inlägg kände jag att gränsen var nådd. Som jag skrev var min kropp i MYCKET dåligt skick efter 72h utan riktig mat. Det värsta av allt var blodtrycksfallen som förekom vid VARJE resning. Det spelade ingen roll om jag tog det lugnt när jag reste mig. Detta blev värre och värre på mycket kort tid från det att jag kom hem till Äppelbo. Jag mådde okej då jag låg eller satt helt stilla men allt annat kändes som tortyr.  

Kl 20.00 igår kväll skulle jag släpa mig upp från soffan (där jag spenderade all tid igår) för att gå in på toaletten och dricka vatten som hjälp mot den sprängande huvudverken jag hade upplevt sedan igår eftermiddag. 20 sek efter att jag rest mig får jag en känsla av att nåt inte är riktigt bra. Det börjar med att jag får känslan av att mitt huvud håller på att sprängas. Allt blir suddigt. Jag går ned på knä i badrummet och försöker att hålla balansen då det känns som om hela jorden snurrar. Det börjar sticka kraftigt i båda ben och armar. Något ögonblick senare förlorar jag synen. Jag öppnar ögonen till max men ser fortfarande absolut ingenting. Efter ca 5-7 sek panik återfår jag synen. Och jag lyckas missa att slå huvudet i stengolvet tack vare att jag gått ner på knä. Ganska omskakad tar jag 1 min efteråt beslutet att avbryta. Det var en av mina lättare beslut jag tagit.

Jag vet inte varför jag drabbades av dessa symtom. Jag har läst om flera personer som fastat betydligt längre än vad jag klarade av som dessutom påstått att de har mått hyggligt hela tiden. Det kan hända att vissa klarar extrem näringsbrist bättre än andra. Jag har däremot inte läst om några blodtrycksfall hos fastande människor. Det kan ju bero på något av följande:

a) Jag som individ får svårare symtom än andra vid fasta pga. nånting...
b) De som påstår sig "fasta" äter någon typ av lågkalorisoppa som innehåller tillräckligt med näringsämnen för att man ska slippa t.ex. blodtrycksfall och kunna klara sig längre.
c) Alla fastande personer jag läst om har fuskat med fastan.

Jag kan inte tänka mig att c) skulle stämma i det här fallet men uppriktigt sagt vet jag inte vad detta beror på. Men det ska jag kolla upp! Om någon som läser här vet vad detta beror på får man gärna lämna en kommentar här nere.

När jag väl började äta igår var jag tvungen att ta det lite lugnt för att inte chocka kroppen (matsmältningen) allt för mycket. Allt har som tur var gått bra och det slog mig hur fort blodtrycksfallen försvann efter att jag börjat äta. Det tog max nån timme. Känslan av att vara väggad försvann även den bara några timmar efter första tuggan. Det första jag åt var lite tomatsoppa med fjärilsmakoroner. Och JA det var väl helt okej smak på det! Löjligt gott var det. I dagsläget är detta inget jag kommer göra om men jag ångrar inte att jag gjorde det. Jag tror det kan vara nyttigt att lära sig hur din kropp reagerar och hur det är att inte få äta. Om miljoner människor i detta nu upplever det jag upplevde de sista fastetimmarna igår kväll tycker jag väldigt synd om dessa. Och en tydlig sak jag har lärt mig är att det inte är hungern som är det värsta för hungern ljuger!

De timmarna jag mådde sämst pga. hungern var timmarna efter det att jag hoppat över min första frukost. Med andra ord var mitt energiförråd ganska fullt vid det tillfället. Även 48 h efter att jag fått den känslan fungerade jag någorlunda.

Nu ska jag äta FRUKOST!

Tack för att ni följt mina dagar här på hemsidan. Jag har parallellt med bloggen även fört lite mer konkreta anteckningar på ett word-dokument. Om det är någon som är intresserad av att prova på detta som vill veta mer om hur jag upplevde dagarna och vill ha lite mer ingående info är det fritt fram att höra av sig till mig på min mail eller lämna en kommentar.        

Ciao!    



 

Dygn 3: Väggad

Nu har det snart gått 72h sedan jag åt någon riktig mat. Dygn 3 har varit det hårdaste hittills. Jag har känt mig väggad hela dagen och får blodtrycksfall när jag reser mig snabbt. I stort sett alla funktioner är nedsatta. Det enda som inte är nedsatt är sömnen som mot alla odds inte har försämrats något alls.

Den andra förmågan som inte är helt katastrofal är faktiskt min mentala förmåga. Men då ska det sägas att jag i princip måste sitta ner och bara fokusera på det. I övrigt är hjärnan rätt kass. Det skrämmer mig att om jag PÅ RIKTIGT varit utan mat ute i ingenstans hade jag förmodligen inte överlevt. Mina första 2 pigga dygn var nödreserven. Jag använde nödreserven genom att tramsa runt och springa, övningsköra och plugga. Ska man överleva länge utan mat gäller det att slappa maximalt redan från början. Allt som inte ger dig föda ska prioriteras bort.

Den förmåga som tagit överlägset mest stryk det senaste dygnet är min fysiska förmåga på alla plan. Jag går mer och mer mot ett liv som zombie. Som sagt finns det många likheter med att "vägga" på ett distanspass. Jag antar att mina glykogen-depåer tog slut någon gång under natten för sedan igår eftermiddag har det bara gått utför. Det känns stundtals jävligt jobbigt. Jag känner mig inte direkt hungrig jämt men ett nytt fenomen är att jag kan få rysningar när jag går förbi en pizzeria. Huvudverken kommer och går och bussresan till Äppelbo var fruktansvärd då jag mådde illa så fort jag blinkade. De enda stunderna jag mår hyfsat bra är när jag är stillasittande eller liggande.

Jag har alltså ca 36 h kvar till frukost. ca 16 av dessa timmar kommer gå åt till att sova. 20 h till ska jag klara och det finns inte många saker i världen som kan knäcka mitt psyke när det handlar om uthållighet. Imorgon kväll kommer jag antagligen må ganska dåligt. Jag tar en timme i taget för att inte bryta ihop. Vikten är numera nere på Froome-nivå med 61 kg på 183 cm lång kropp.

Hörs om 24h. Nu ska jag snart äta min efterlängtade "middag" och kanske ska festa till det med en kopp te utan allt.

                 

torsdag 19 september 2013

48h klarade timmar!

Dag 2 börjar nu gå mot sitt slut och jag längtar efter att få sova bort lite tid.

Dagen började annars MYCKET bra. Hade sovmorgon och lyckades sova 9-10 timmar, jag kände mig stark och mycket pigg hela morgonen trots den ökade näringsskulden. Kl 9 i morse stack jag ut och sprang med mina Vibraam five-fingers. Klarade att springa 20 min nonstop idag. Dessutom med bra löpteknik. Då jag inte hade så mycket att göra igår kväll passade jag på att lära mig lite om löpteknik på youtube.

Efter en annars lugn morgon drog jag iväg till mina två lektioner vid 12 tiden. Där kändes kroppen fortsatt överraskande alert och pigg. Tror faktiskt ingen märkte att jag inte hade ätit mer än en apelsin på över 32 h. Skolan slutade tidigt vilket var skönt men samtidigt lite hårt för mig som inte har sådär jättemycket att göra just nu. Jag pluggade lite italienska i 60 min vilket även det gick skapligt om jag skärpte mig lite.



Timmarna före apelsinen (kl 15-17) var dock rätt hårda. Jag kände mig ganska matt i kroppen redan när jag kom hem och den har fortsatt att kännas tung. En liten liten huvudvärk har även börjat komma och gå. Tiden efter apelsinen är egentligen lika dana som tiden innan. kalorierna är inte i närheten av vad min kropp behöver. Lite överraskande är att apelsinen inte smakar godare än vad den gör. Visst känns det bra när jag äter men det är inget pånytt-födande direkt. Eftersom jag vet att jag har 60 h kvar på min fasta kanske inte bidrar till en god stämning heller...

Trots att det har varit lite tyngre nu på slutet har ändå dagen varit förvånansvärt normal. Jag förstår inte vad min kropp hämtar sin kraft ifrån. Kroppen är endå en maskin och så mycket kan jag säga att kroppen slår alla andra maskiner på jorden med hästlängder.

En annan viktig skillnad mot gårdagen är att jag har betydligt svårare för matbilder mm. Allt är Micke Flockharts fel som lägger upp bilder på pannkakor med sylt och grädde.

Imorgon är jag över halvvägs och då väntar även stora utmaningar mot kvällen då fredagsmyset står som motstånd.

Jag har fortfarande (såklart) inga planer på att sluta, men jag känner endå att söndag kommer vara en av mina bättre dagar. Väger numera 62,3 kg så jag är rätt deffad just nu :)

Ci vediamo    
           

onsdag 18 september 2013

24 h check!

Första dygnet av min 108h långa fasta är avklarat och jag måste säga att första dagen har varit lång. Mycket lång. Men även bra då jag faktiskt gjort en hel del upptäckter om mig själv som jag inte visste innan.

T.ex. Trodde jag inte att jag skulle vara så nervös på morgonen. Att vakna på morgonen med lätt hunger och veta att nästa frukost kommer om 96 h på söndag morgon kan lätt få dig att vilja vika ner dig. Som tur är har jag faktiskt inte haft speciellt svårt att avstå från att äta mat.

Med fastan kommer dock en rad intressanta drag fram hos dig själv som du inte känner igen. Så fort lukten av mat mötte mig idag ryckte jag ofrivilligt till för att kolla upp vad det var som luktade så gott. Fast än jag visste att min "middag" (apelsinen) inte skulle komma fören kl 19.00. Hungern går i vågor och ibland kommer tomhetskänslan i magen men ibland glömmer jag helt bort att jag vill äta.

Mitt blodsocker är just nu ganska lågt och har varit det hela dagen. Det har gjort mig lite lugnare och coolare än vanligt. Man skulle kunna tro att min mentala förmåga skulle vara kraftigt nedsatt men faktum är att jag känner mig väldigt alert. En av fördelarna med lågt blodsocker är att nervositet och andra spänningar sjunker anmärkningsvärt mycket. Jag gjorde t.ex. min bästa övningskörning någonsin för några timmar sedan. Jag bara klev in i bilen helt lugnt och levde i nuet. Det finns inte kolhydrater nog att vara nervös. Jag körde manöverbanan som en kung!

Överhuvudtaget är det väldigt skönt att slippa tänka en massa. Livet känns väldigt enkelt just nu! Hungrigt men enkelt.

Min fysik har inte heller den svikit idag. Jag tror inte jag skulle plockat hem någon 2 min prolog i svanesund nu på kvällskvisten direkt men uthålligheten finns definitivt där.

Fortsättning följer!

Har än så länge INGA planer på att lägga av så jag tänkte försöka släpa mig iväg ut i livet i morgon också. Jag har än så länge inte gått ner något i vikt och jag sitter och funderar på hur min hjärna kommer prestera imorgon då den bland annat ska få plugga italienska! Jag ska även ut och jogga i 30 min vilket kan bli intressant...
         

tisdag 17 september 2013

Hur bra fettförbränning har man egentligen?

Det här med att fasta har blivit ganska populärt på sista tiden. Det sägs minska åldrande, cancer mm. Då i princip alla föredrar att äta gott och mycket då och då har den så kallade 5 - 2 dieten tagit över staffettpinnen som ursäkt till alla som hatar träning. Som jag och många med mig redan upptäckt är det ganska dumt att äta 500 kcal två dagar i veckan när man istället kan äta en massa gott jämt och träna samtidigt. : )

Dock tycker jag de här med mat är ganska intressant. De flesta i Sverige påstår sig veta hur det känns att vara "hungrig". I den gruppen kan jag skriva upp mig. Jag är "skithungrig" på kvällen efter ett 2h intervallpass med skoldag före det. Det finns liksom inget stopp ibland.

Men när jag rannsakar mig själv lite snabbt kom jag fram till att det inte kan stämma riktigt. Som jag kan komma på har jag ALDRIG varit utan mat i längre än högst 10h vaken tid. Alltså inte ens en dag! Och det har nog hänt högst ett fåtal ggr i mitt liv. Det är nästan så man skäms när man tänker på att hundratals miljoner människor inte vet hur det är att vara mätta!

Så jag tänkte prova på hur det är att vara hungrig under en tid framöver. jag tyckte den där 5 - 2 kändes lite för onaturlig så jag tänkte ta det till en ny nivå. (som om det skulle vara mer naturligt...)

Som planen ser ut nu ska jag leva på en apelsin om dagen ink vatten i 4 1/5 dygn. Eftersom jag aldrig gjort detta vet jag inte exakt hur jobbigt detta kommer bli men det lär jag bli varse om ganska snabbt. Jag har inget som helst intresse i att tappa vikt. Jag väger i skrivande stund 64.5 kg fördelat på 183 cm. Jag vet inte hur mycket en idrottares vikt påverkas av fasta eftersom jag bara vet om normal/överviktiga personer som provat på något liknande. Jag vet heller inte hur sömnen påverkas. Jag kan ana att min mentala förmåga och mitt humör inte kommer vara den bästa på lördag kväll när tjockpannkakan ska ut ur ugnen.

Då jag är mitt uppe i en viloperiod och i med min elitsatsning är fasta helt otänkbart alla övriga veckor på året så det är lite now or never som gäller.

Jag kommer försöka kartlägga förändringarna så gott det går var 24h och det ska bli intressant! Jag kommer inte att avbryta testet så länge inte min (eller andras) permanenta hälsa riskeras. Jag kommer inte att ta "helvila" under dessa dagar utan försöka vänja mina svaga vader vid lite lätt löpning och annat. Mest för att jag inte klarar av att "vila" så många dagar i rad.

Nu har jag just ätit en jätteportion kyckling med pasta som var himmelskt god. Om allt går som planerat kommer jag att uppdatera bloggen varje dag. Ska kolla av min hälsa med lite uppskattningar och annat. Jag vet redan nu att detta kommer bli brutalt men det är ju sånt jag gillar. Som ni ser på bilden är jag i varje fall redo så det är ju alltid något.

           


söndag 8 september 2013

Sista chansen och SWE-cup final i Västerås.

I med detta är den svenska LVG säsongen i princip slut. Mycket märkligt kan tyckas och det är det också. Speciellt då vi hade 25 grader och sol idag!

Vi börjar med lördag som innehöll ett klassiskt GP i Ramnäs (Sista Chansen). Hade verkligen kanonform idag och det är jävligt trist när resultatet blir så kasst. Men det var helt självförvållat som tur var. Sista 2-3 varven var jag typ tvungen att krypa runt banan. Gick in i GP-väggen totalt. Men innan detta lekte livet i de biffiga benen jag har. Kunde kontra och rycka lite som jag ville, och det har jag inte kunnat gjort tidigare i elitklassen bortsett från min back-attack i Svanesund.



Nu till söndag. 153 km platt SWE-cup avslutning var det som gällde. Hade lite dåliga vibbar kvar från Svnesundslakten förra helgen men idag gick det fan bra! Kände mig stark hela jäkla loppet och hade inte det minsta kramp trots 25 grader och gassande sol. Det ska tilläggas av snittet var 44,5 km/h första 10 milen så det flöt på fint.



Direkt i starten var jag uppe och flängde lite. Anslöt till en utbrytning på ca 10 gubbar efter 5 km tack vare Bertilsson, jesper johansson (falköping). Vi fick liten lucka bak till klungan. Tyvärr gick det ihop ganska omgående och jag var lite väl sen med att haka på den nya gruppen på ca 13 som nu stack iväg. Blev nån km solo här mellan klungorna... När jag tillslut gav upp la jag mig i klungan och chillade.

Efter 3-4 mil hade vi hämtat in utbrytningen. Därefter körde vi "High chaparal" i ca 30 km. Det var grymt kul. Attack på attack och massa kontringar hela tiden. Några av de hundratals konstellationer som han bildas satt jag med i. Det blev aldrig några speciellt långa utbrytningar men man hann bli trött endå.

I slutet av lekstugan bildades den avgörande utbrytningen på 14 st. De sista 6-7 milen av loppet gick rätt lugnt och det märktes på klungan att lekstugan hade tagit ut sin rätt. Många fick kramp och verkade slitna.

När det bara återstod 8 km blev vi stoppade då tätgrupperna hade fått 2 min lucka och hade redan kört ett lillvarv. När vi sen rullade igång igen fick ingen bomba något då vi inte ville komma ikapp täten och skoja till det. Detta var ganska trist då jag planerade att lägga in ett gäng sinneslösa attacker ungefär här.

Inför spurten som vi som tur var fick köra så valde jag att gå fram i vinden med 2 km kvar. Detta för att jag inte ville ligga för långt bak och trassla. jag är ingen person som trycker mig fram mitt i klungan direkt.

Med 1 km börjar det gå upp för mig vad det är jag fan pysslar med. Jag hamnar bredvid Team Unaas cycling pb bliz uppdragningståg med Pölder i spetsen. Det sjuka är att ingen annan verkar vara intresserad av att passera mig. Jag fattar ett snabbt beslut att jag av nån anledning vill vara först in i sista sväng! Head to head med Pölder dundrar den segaste personen i hela landet in på upploppet. Vad tror ni jag gör? Inte fan pressar jag mig in på något fint hjul. Nej, jag drar igång hela skiten! :-) Hela Unaas + klungan hamnar på mitt hjul i en fin linje. Ett liiiiiiitet ögonblick leker jag att jag ska hålla undan men såklart dundrar hela tåget om mig. Jag blir tillsist 12:a i klungspurten(!) och 26:a totalt. 44,3 km/h blev det för vinnaren.

Vet inte vad fan jag hade där framme att göra i slutet men kul var det! :-)

                

tisdag 3 september 2013

Svanesund 3-dagars 2013


En av mina favorittävlingar i Sverige! Riktigt skön tävling om vädret är bra helt enkelt.

Det började med 2 min backprolog på fredagskvällen. Kände mig snabb på uppvärmningen och var mycket riktigt ganska snabb när det väl bar iväg också. 14:e plats kom jag in på och det är min första topp 20 och 15 i elitklassen! Jag var ändå ganska överraskad när jag såg resultatet då jag inte brukar vara så jättesnabb på 2 min prologer. 

jag blev i varje fall trött. Foto: Valentin Baat

Dag 2 bjöd på GP och tempo. Jag låg överraskande nog på 14:e plats efter prologen och mitt mål med GP:t var att lägga in EN attack och inte tappa tid.

Då mina ben var bra och banan var super-duper-olätt att gå loss på var det aldrig aktuellt att tappa någon tid. Däremot var jag ganska feg i utförskörningen. Jag tog positionerna i backen och tappade utför. 

På äventyr i svanesunds GP. Foto: Valentin Baat
Kvällen bjöd på tempo. Här hade jag inga förväntningar what so ever. Jag satsade friskt men sprängde mig ganska rejält. Jag kunde tydligen inte köra 45 km/h i 20 km. Efter 6 km gick jag in i en svacka och snittet landade tillslut på 42,5 km/h. 22:a plats räckte det till. Och föll här till en 17:e plats i totalen.  



På söndagen väntade linjelopp. 140 km på böljande bana med en backe på 3 min i mitten på varje varv. Loppet blev hårt då det blåste 7-9 s/m och kantvinden var konstant. Inte bra för mig med andra ord. Jag är som ett segel i vinden. För lång kropp med för lite vikt och kraft. Efter att tätgruppen gått iväg i backen offrade CK hymer hela sitt lag i 50 km. Därefter tog TREK över och klungan gick på ett led hela vägen utom i backen då tempot var otroligt lågt loppet igenom. Efter 90 km var jag tvungen att släppa taget om loppet och jag klev av. Helt slut. Rullade knappt framåt sista 5 km. 

Sammanfattningsvis kan man säga att jag är nöjd och glad. Att jag inte klarar kantvind är inte så jätteöverraskande. Annars känner jag mig jäkligt tävlingssugen och det ska bli kul till helgen då Sista chansen och framför allt Anundsloppet med 63 pers ska köras på en blåsig platt bana. Hoppas på stiltje. 



  

tisdag 20 augusti 2013

Cykelvasan 2013 - Nu i tävlingsklass

Förutsättningarna inför starten var helt okej förutom det faktum att jag stod rätt långt bak i leden. Jag skulle tippa på att jag hade hela led 1 och 70% av led 2 framför mig. "Vem vill gå upp extra tidigt för att lägga dit en cykel? Jag är ju inte MTB cyklist!"

Starten - Berga by Sälen: 
Här var jag rätt bra med i tävlingen. När skottet kom fick man däremot stå och vänta i 20 sek på att få cykla. När jag väl kommit iväg försökte jag bara hitta luckor i den tjocka massan av gubbar för att ta mig framåt. Det blev en del stopp i trafiken några gånger men på krönet av den 3 km långa slakmotan i början kunde jag åtminstone se täten. Problemet var att det gick rätt lugnt där och det ledde till att det tjocknade på rejält på grusvägen fram till smågan.

10km - Smågan: Det var ungefär här jag förstod vad bra position innebar. Fältet drogs ut i två led på sprängstenen och man tvingades förlita sig på att ingen framför skulle släppa lucka. 

20 km Mångsbodarna: Vilket såklart någon/några gjorde ganska snabbt efter smågan. Kände mig rätt stark och avancerade en del i det som blivit kvar efter splittringen. Inte långt innan Mångsbodarna fick jag göra en 2 min forcering då jag ville ikapp en 2:a grupp som bildades. Detta tog rätt bra på kroppen kan jag slå fast såhär efteråt. 

... km - Mitt i loppet nånstans: Var 2:a gruppen nere på ca 20-25 pers farten var rätt lagom för det mesta men i vissa mer tekniska partier fick jag damma på lite för att hålla mig kvar. Det var här saker och ting började strula lite grann. Efter ca 60 km började jag få krampryck. Detta kan mycket väl ha berott på att jag inte drack något första 20-30 km. Det var för "stötigt"...     

70 km - Mellan Evertsberg och Oxberg: Kom vi in i mitt favoritparti, eller inte. Det är detta partiet som ger cykelvasan rätten att kalla sig XC-lopp. Väldigt mycket sten och skit. I andra gruppen var det två personer som hade problem med detta. Jag och Nils Penton. Vi flög omkring över hela jävla stigen och jag drog av en eker. Då jag hade kramp låg jag bara på rulle med hög kadens och bävade mig för backen innan oxberg som jag visste skulle få mina ben att ge upp. Mycket riktigt gjorde dom det också. Jag kom in själv till oxberg och hade nästan planer på att bara rulla i mål med skamset uttryck. Mina 2 coffeinliquids fick mig att åtminstone försöka cykla i mål. Krampen var inte så påverkande när jag körde själv.

Foto: Janne Salumäe sport-foto.eu


Typ 80-95 km: Började grupper bakifrån komma ikapp mig och jag hängde på dom. Tills det kom en backe för då fick jag i princip gå av cykeln och skrika otrevliga saker till mig själv. Jag rullade i mål på 87:e plats i en 4:e-5:e grupp. Konstigt nog var jag bara 6 min efter 21:e person som tog spurten i min andragrupp. 

Nu laddar jag om för Svanesund 3-dagars som kommer i slutet av månaden. På torsdag börjar jag mitt sista år på gymnasiet.        

fredag 9 augusti 2013

Tour of jämtland...

Detta års Tour of jämtland slutade tyvärr med krasch för min del. Fick vara med halva tävlingen men inte mycket mer.

Men är det någonstans detta skulle hända så var det igår. Jag skulle tippa på att ca 60 pers var inblandade och det var rätt galet alltihop. Det konstiga var att detta skedde på det mest lättåkta partiet, på den bredaste vägen, i det minst avgörande skedet på hela etappen! Riktigt onödigt. Jag var otroligt taggad på att få visa vad jag kan uppför men nu hann jag inte ens dit. Fösta timmen snittade vi 48 km/h och jag vet inte varför klungan var så spänd igår.


Första etappen började annars med ett helt okej lopp där jag blev 46:a ca 20 sek efter det som var kvar av klungan. Kriterium är som ett GP fast oftast lite längre. Det här var på 72 min så de sista 10 min var lite småjobbiga. Eller ja, allt var väl rätt småjobbigt. Tävlingen hamnar på andra plats över de jobbigaste jag kört. Det matchar inte tidaholm GP:s första 20 minutrar men det var ingen lek. Det som dödade mig var kantvinden över bron. Kände mig bra i mål-"backen" men resten var mest obehagligt. Efter 50 min började jag släppa taget och efter 55 min var jag helt avställd av tätklungan om man bortser från utbrytningen på 3 pers. Jag blev då ikappkörd av ett ca 10 man stort gäng och vi lyckades hålla ihop loppet de resterande 10 min. Jag avslutade rundan med att plocka hem den prestigefulla spurten om 46:e platsen.

Förutom den lilla vurpan har tävlingarna här uppe varit fantastiska. Bra kvalité rakt igenom. Hoppas jag får komma tillbaka nästa år.

Just nu sitter jag och försöker läka min kropp. Cykelvasan närmar sig och den vill man ju inte missa.



måndag 29 juli 2013

6-dagars Laholm

Senaste veckan har varit grymt skön och jag är nu laddad och nästan färdigtränad inför Tour of Jämtland. Det blev en hel del timmar på stranden och några på cykeln också som tur var. Typ 80 mil med ganska mycket svenska backar som krydda. Finns inte motståndet på plats skaffar man sig motstånd genom strava. Lite kul är att motionsloppet i laholm den här veckan har producerat ganska många rekord. Hoppas mailen svider ordentligt. :-)

Om nån undrar är rekordet i kattviksbacken det överlägset bästa. Det ska även tyvärr, för er andra ;) tilläggas att "motionär" Soren Bay från Danmark 42 bast låg på hjul och gick in på delad första plats med mig. 

Flera av de andra kända backarna gick ganska fort men det var lite tufft att hålla nivån i alla när man kör så pass långt och hårt varje dag. Ska jag vara ärlig slet det här motionsloppet mer på kroppen än U6 cycle tour. Stravas fel.  

Foton: Garry Jones  

Kattviksbacken 


  30 min efter frukost... Lite sådär illamående.

Bild från Hasslövsbacken.
Kungarna av kattvik. 

  

  

söndag 14 juli 2013

Ras

Kan man minst sagt säga. Tappade från 20:e till 31:a i sammandraget efter gårdagens tempo. Vet inte riktigt vad det beror på men jag lyckades bli 51:a igår(!). Det är märkligt hur vissa personer kan förfalla så mycket bara för att de sitter på tempocykeln. Jag var en av dessa.

Med lite Strava reserch kan man se att jag tappar enormt mycket på hemvägen. Speciellt i de lättåkta partierna. Trodde först att utväxlingen var problemet men då jag även tappar i motluten på vägen hem handlar det troligen inte om det. Vägen dit var det inget större fel på.

Men totalt sett ska man inte köra lika fort i en 30 minuters soloutbrytning på en GP som på ett kort tempolopp. Men detta gjorde jag igår.

Nu väntar en lugnare period följt av en vecka med mycket mil i Laholm. Som det ser ut nu ska jag köra Tour of Jämtland med CK Valhall den 7:e - 10:e Augusti. Detta ska bli grymt kul så det ser jag fram emot!

   

fredag 12 juli 2013

Etapp 5 U6 stabilt

Idag har vi kört 129 km över en kulle 4 ggr. Att det fortfarande är över 100 kvar i tävlingen gjorde det första varvet lite nervöst. Mycket småvägar idag. Men jag satt hyfsat tryggt och tempot var väl inte jättehögt. Jag körde samma taktik som på Hökensås och tog det lugnt de första 2 varven för att sedan bomba lite i slutet för att försöka ge mig mer tid till morgondagens tempo.

Andra gången över kullen får vi stanna. Ingen förstår något tills kommissarien kommer ut och förklarar att vi är påväg ikapp elit-klungan. - Jaha, det var ju kul. Men varför blir då vi stoppade? Vad jag vet ska de som kör fortast ha företräde och inte tvärtom...

Efter stoppet på typ över 5 min kom vi igång igen. In på 3:e varvet var tempot rätt lågt i backen och jag kom inte fram då det tjocknade rätt mycket. Men precis i slutet av backen kommer jag fram och just då attackerar en norrman som jag hänger på. Vi får 3 till med oss som ansluter, och efter 5 min är vi typ för många. Vi håller ändå bra fart trots den stora utbrytningen. Tyvärr går klungan stenhårt efter backen och kan fånga in oss ganska snabbt.

In på 4:e och sista varvet är klungan nere på ca 50 st. Ingen utbrytning fick något större utrymme idag. Innan backen passar några (längre ner i totalen) på att sticka iväg. De får en liten lucka då klungan inte går superfort här. In i backen är tempot lågt som fan. Ingen vågar köra från botten. Om jag fick välja skulle jag haft en stark hjälpryttare som kunde mata järnet redan från botten här. Det hade tröttat ut folk. Istället sitter jag nu i täten och väntar på sista branten. Väl inne i branten är det Jonas Abrahamsen från Grenland som hinner först. Jag går med men det är inte helt bekvämt tempo. Efter 10 sek blir vi båda kontrade av Lucas Eriksson och här är det riktigt jäkla hårt. Jag och Abrahamsen hjälps åt på krönet och får hela klungan på hjul i ett 100 meter långt led. Då ingen vill/orkar går runt får jag och Jonas kötta rätt länge här. Vi närmar oss utbrytarna + lucas och efter 1-2 km orkar de andra gå runt också. Då lägger jag mig på hjul och chillar.

Med 7 km kvar är det full jakt. Gruppen går fort och hjälpryttarna där framme får jobba rätt hårt. Med 3 km kvar är vi bara 100 meter bakom och det hinner gå ihop precis innan spurten uppför Ekedalsbacken dras igång. Jag kommer in i backen rätt långt bak. Precis då spurten dras igång blir det vurpa framför mig och jag får bromsa upp lite. För att vara på den säkra sidan kör jag på som fan för att komma ikapp ledarna.

Jag blir då 22:a och får självklart samma tid som vinnaren trots den sekund jag var efter. Men är det krasch närmare än 3 km från mål så är det.

            

torsdag 11 juli 2013

U6 etapp 4 GP

Ett snabbt och farligt GP-lopp väntade idag. Men det visste man ju inte innan. Skiten började redan i mastern då personen framför mig går på hjul. Rätt jäkla onödigt. Jag lyckades inte väja tillräckligt och körde över hans hjul lite grann. Fick stopp och tappade placeringen totalt.

När sen loppet drog igång var det bara farligt nära flera gånger. Folk trampar i kurvor och väjer konstigt överallt. Snittet blir ganska högt på etappen men det kändes inte så hårt för mig i jämförelse med slakten i lördags med Ahlstrand och gänget. Ingång-dragen var rätt lätta, det som tog kraft var att hålla positionen långt framme. Då jag inte vågade ta placeringar i kurvorna satsade jag rätt hårt på de snabbare partierna. Efter 1 h kaos gick jag och de andra i klungan i mål. 26:a var jag där.

Foto: cyclesport.se


45,6 km/h i snitt idag. Det låter bättre än var det var. Men är det bara 3 kurvor på ett GP varv blir det såna farter. Med de 20 bästa danskarna på plats hade vi snittat 50. Snabbaste varvet gick 49,6 km/h och det var också det sista, 65 i maxfart.      

Imorgon blir det ett fint linjelopp på 126 km. Full rulle. 21:a i sammandraget ligger jag nu.

onsdag 10 juli 2013

Etapp 3 på Hökensås!

140 km i 11 grader och regn stod på programmet idag. Kungaetappen på 15 + 31 km x 4 varv. Tog det ganska lugnt de första 70 km. Men helt lugnt blir det ju inte på tävling. Med 2-3 31 km varv kom det iväg en jättegrupp på ca 15 st där många favoriter fanns med. Det hela såg rätt kört ut här.

Med 2 varv kvar attackerade jag lite i målbacken men fick bara med mig 4 st där samtliga var brutalt bra och hade team-mates framme i utbrytningen. Med andra ord blev vi inkörda rätt snabbt efter att jag tog slut.

Med 1 varv kvar har vi bara 30 sek upp och detta ger oss hopp. Jag väljer att köra samma stöt igen. Och den här gången viker de jagande ner sig i backen bakom mig och jag får en liten lucka solo. Jag kommer ikapp 5 st som släppt utbrytningen framför men ingen av dessa är mycket till hjälp. Mitt äventyr varar inte jättelänge innan de andra 90 kommer ikapp. Det ska sägas att Lillehammer CK gjorde ett mycket starkt jobb i klungan idag. För med ca 1,5 mil kvar är vi samlade igen och allt känns öppet.

Tyvärr börjar jag bli rätt mör här och jag känner även krampryckningar. Jag går på defensiven rätt hårt ända in till målbacken där det blir riktigt race. Jag segar mig in på 15:e plats efter att 7 st kommit loss och tagit de första platserna. Jag tappade nog ca 40 sek på de första. 3,27.02 h blev min och de 40 andras tid och inget annat.

resultat med felaktiga tidsdifferenser

Imorgon blir det GP igen. Hoppas på högt snitt. Inget är viktigare än snittet imorgon. Hoppas på masslagtempo.

tisdag 9 juli 2013

U6 secunda tappa

6 x 21 km på hyfsat platt bana med lite grus. Blev som vanligt ganska hetsigt och det tog nåt varv innan man var igång. Höll mig rätt lugn större delen av loppet och la mig inte i utbrytningarna. Var ändå tvungen att lägga in en test-stöt i backen en gång. Den kändes bra och folk blev trötta av den. Problemet var att jag också blev trött.

I det varma vädret räckte givetvis inte två flaskor till för 13 mil. Det hade varit bra med lagning idag. Till en början kändes det okej, men då vattnet tog slut efter 80 km var jag ganska utsatt och jag körde därför rätt defensivt resten av tävlingen. På sista varvet fick jag kramp men lyckades släpa mig med klungan hyfsat. Två storkrascher sista 3 km blev det dessutom. Farligt det där.


måndag 8 juli 2013

U6 cycle tour prolog

Jahap, 32:a blev jag idag. Lite bättre än väntat men som vanligt hade jag svårt att få ut allt på de hårda 5 minuterna. Körde på 5.05 min och gjorde en liten förbättring mot förra året. Tur att jag har gått framåt mer i de andra momenten. Imorgon blir det linje i 12 mil med grusvägsparti. Ganska platt etapp som brukar sluta i spurt. Här drog jag förra året till med en 17:e plats i spurten?! Hoppas på solomålgång imorgon.

resultat prolog junior


söndag 7 juli 2013

Tidaholm City GP

Blev en jobbig historia. mådde dåligt stort sett 100% av de 44 min jag var kvar i tävlingen. Loppet startade mördande och jag var i princip sist i klungan hela loppet. Efter 20 min var halva klungan avställd och tempot sänktes något. Det var här man skulle plockat positioner... Men då jag hade problem med benen (syra i dom) så tog jag det jäkligt piano. Efter några varv var vilan slut och gummisnoddarna efter Ahlstrands attacker var inte jättesköna. 34 min in i loppet ger jag mig, och jag blev själv. Körde sedan solo 10 min. Skillnaden från i fredags var att jag var sist... Efter 44 min skickade kommissarien av mig då jag blev varvad.

Foto: cyclesport.se



Bröt som 23:e och det var lite surt att bli siste att bli avplockad igen, precis som på Luma GP.

Nu laddar vi för U6, måndag 12.55,30 startar jag och hamnar väl någonstans i mitten som vanligt.

Ciao

lördag 6 juli 2013

Kortbane-SM

Är nu på plats i vår stuga några mil utanför Tidaholm där U6 cycle tour startar på måndag. Igår körde jag kortbane-SM där jag blev 6:a i spurten mellan oss som var kvar. Annars bestod loppet av ganska mycket solokörning. Fick en lucka efter några varv som varade i ca 14 av 22 varv. Tyvärr för min del fungerade samarbetet ganska bra där bak. Enligt Garmin datorn höll jag väldigt jämt tempo hela utbrytningen. Faktiskt tre varv i rad på 2.12 min.


Ikväll kör jag Tidaholms city GP med elitklassen. Start 18.00, så nu tar jag det luuungt.

måndag 24 juni 2013

After SM

Linjeloppet gick väl inte heller som jag hoppats.. Även om formen var fin var det istället kramp som gällde. Var väl lite för motiverad idag vilket gjorde att jag inte höll igen så mycket första timmen. Attackerade och drog på mest hela tiden. Eftersom jag tydligen tävlar med ett gäng fegisar som inte vågar cykla i utbrytningarna så blev det en hel del slöseri med kraft från min sida. Var iväg i flera olika grupper som lätt hade kunnat hållit undan till mål, men nu var det som det var...

När jag rätt förbannad klev av efter 45 km var det fortfarande storgrupp i täten och loppet blev väl inte direkt roligare efter det. Det hela slutade i klungspurt där Gustav Höög vann.

Nu ser jag mest fram emot U6 cycle tour den 8:e - 13:e juli. Nu väntar en riktigt fin träningsperiod hemma i Äppelbo som kommer ge form! Är det tänkt.

fredag 21 juni 2013

SM tempo

Nu är det snart bara en natt kvar innan linjet drar igång. Längtar dit då det inte kan gå mycket sämre än vad det gjorde på tempot i förrgår. Siktade på topp 6 men hjärnan svek mig totalt. Var grymt ofokuserad och lyckades inte lida något speciellt. Hade mer ont i rumpan än ben. Jag lyckades även med konsten att köra fel på ett tempolopp också. Nu spelade det inte så jättestor roll då jag var värdelös innan ändå men jag hade nog blivit 10:a istället för 14:e.

Varför jag var så ofokuserad har nog sina anledningar men skulle jag gå igenom allt som skett de senaste 10 dagarna skulle jag behöva skriva en roman. Jag kan väl avslöja att det har med inställda flyg och Italien att göra... Nu har jag som tur är fått några stabila dagar och nu handlar det mest om att plocka fram en fin form fysiskt. Min hjärna är i alla fall rätt snabb så passa er.. Imorgon ska jag rycka och förhoppningsvis bli trött. Ser fram emot det!

måndag 10 juni 2013

Stockholm 3 dagars

Helgen började på fredagen med Arlanda test track race, hade tänkt köra elitklass här men smack gillade inte den idén så jag fick köra junior istället. Kände mig stark hela loppet och attackerade rätt mycket. Bra form inget flyt kan man säga då jag missade den avgörande gruppen. Försökte sedan gå iväg igen men det blev en spurt där jag rullade in sist :-) 7:e plats.
I lördags var det dags för den finaste tävlingen i finast väder nämligen Luma GP. Trots en del brister i arrangemanget var det en mycket rolig dag. Jag fick dessutom starta elitklassen idag. Själva loppet kändes väl sådär. Kom iväg lite halvlångt ner och det gick stört fort. Tappade sjukt mycket i 180graders kurvan! Efter typ 5 varv tappade jag täten. Det kändes som om jag var sist av alla och det mesta kändes dåligt. Ont i benen hade jag också.... Tillslut kom Patrik moren och några till ikapp mig där jag kunde vila upp mig lite. Jag var framme kanske 2 ggr och drog men Patrik drog typ jämnt. Efter 40 min kom ledande Marcus Linder ikapp oss bakifrån och vi fick kliva av. Kändes värdelöst ytterligare någon minut innan jag fick veta att jag blev 20:e. Så det var ju roligare än att vara sist.
Igår avslutade vi med Falkenloppet. Juniorklass körde jag då det var cuptävling. Idag var benen bättre än igår, och jag valde att smyga med på platten och bara köra i backen när jag fick läge. Efter massvis av attacker gick den avgörande gruppen loss efter ett par varv. Jag satt såklart inte med.. Det är ofta de mest oväntade försöken som får mest lucka. Därefter började vi stötköra i klungan, även om folk åkte av i backen var vår totala fart rätt dålig. De sista varven blev vi dessutom stoppade 3 ggr när elitklungan kom ikapp oss. Lite trist tävling, men jag tycker vi har oss själva att skylla då ingen vill samarbeta när man kommer loss trots att utbrytningen hade 7 min..

fredag 31 maj 2013

Igång igen!

Förkylning och annat skit har nu släppt min kropp och slagit sig ner hos August istället..

Har nu tre raka träningsdagar bakom mig och jag planerar två till innan det blir en lugnare dag. Allt ladd är nu inställt på Sthlms-helgen om en vecka där jag kör Elitklass på Luma GP, Arlanda TTR och junior på söndagens SWE-cup lopp som är Falkenloppet.

Min årliga tidigarelagda skolavslutning fortsätter även detta år då jag slutar redan 5:e juni! Det är jag värd, eller inte tycker alla lärare...

     

måndag 27 maj 2013

DNF. DNS. DNS. sjuk...

Helgen blev rätt förstörd kan man säga. Kände redan innan fredagens Skara GP att halsen var rätt dålig, av någon anledning ville jag ändå försöka köra då tävlingen verkade så skoj på förhand. Mitt lopp varade egentligen i 5 min för sedan kände jag att kroppen var skit. Efter att jag fått släppa täten var det bara att rulla runt tills jag och några andra blev varvade så att man kunde kliva av! Det blev såklart inget deltagande resten av helgen och det var ju tråkigt att inte kunna köra det ända loppet i Sverige med något kuperad bansträckning när jag var så taggad...

Nu är det bara att se framåt och njuta av att få köra ett all out LIVI-test på torsdag. Kanske får jag köra ett helt rullpass som uppladdning?

   

måndag 20 maj 2013

5:e plats Halmstad 2-dagars

Fick äntligen känna på känslan av att benen vill cykla som jag har längtat efter någon vecka nu då formen varit käss... Tävlingen var även OBS-lopp för landslaget vilket gjorde det lite extra spännande.

Foto: Alexandra Sömskar

Prolog/backtempot: För att förklara detta drar till med en klassisk "kroppen sa ifrån" mening. För det gjorde den verkligen. Benen var skit. Släpade mig överraskande i mål på 7:e plats där.    

GP-loppet började nästan lika jobbigt för min del men slutade i 4:e plats då alla som vanligt stumnade med några varv kvar. jag började etappen med att hitta en position riktigt långt bak i fältet. Detta var mindre bra då seniorerna släppte luckor i backen som jag kräkandes försökte täppa. Den här etappen var rätt svettig då det var ca 30 grader. Jag tror såna förhållanden gynnar mig. När loppet hade pågått en stund var nästan alla avhängda och rycken i täten blev rätt enkla att ta i slutet då alla var trötta. Körde in med täten som 4:a.

Linjet var inte mycket att hurra för. Planen var att hålla mig ganska passiv de försa 5-6 milen då jag vet att mina ryck ändå inte håller måttet när alla är fräscha på den här banan. De 30 graderna var borta och regnet öste på. De sista milen provade jag några gånger i backen vilket resulterade i utbrytningar där ingen ville dra. Vår Junior/seniorklunga dundrade bara igenom etappen i samlad klunga så det blev en spurt där jag slutade 8:a. Det ända positiva med spurten var att jag kört på fälgen sista 200 meterna då jag fick punka! Tur i oturen kan man säga. Slutade 5:a i sammandraget. Hörs till helgen då det blir tävlingar i Kinnekulle bland annat. Lookin forward to it.    

      

måndag 13 maj 2013

TDH 2013

Hade väl ingen superuppladdning inför första dagen, färjan i Varberg var felbokad och det ledde då till att vi fick bila hela natten! Vi anlände till Odder kl 04.30 ungefär. Lyckades sova lite grann på mina carbonhjul under resan men var ändå sjukt trött vid starten på etapp 1 som då blev extra spännande.   

Etapp 1: 64 km linje. Jag visste att vi var många till start och så men inte att det skulle bli så sjukt fullt i startfållan redan 20 min innan. Hamnade rätt långt ner i starten typ, 162:a eller något i den stilen. Starten gick och det tog ca 2 min innan man kunde rulla iväg. När jag väl kom iväg blev det till att gasa järnet tills man kom ikapp täten eller topp 50. Allt kändes grymt kul och farten var hög, men vid 7 km fick jag punktering! Fick vänta en stund tills neutrala servicen kom fram, fick då ett nytt hjul som inte passade växeln. Tog mig runt varvet och valde att bryta direkt. Det var kanske inte det bästa beslutet jag tagit med facit i hand, men man ska komma ihåg att jag var väldigt trött så att harva runt själv 60 km hade inte gjort mig piggare direkt. Eftersom 3/4 av startfältet bröt sista dagen hamnade jag 51:a i totalen, hade kanske kommit 30-40:a om jag hade släpat mig runt på åkrarna.     

Etapp 2: GP-loppet. Nu var jag lite mera med i matchen då jag sovit och ätit en del mellan starterna. Jag var även riktigt listig och ställde upp mig i fållan tidigt då det var otroligt avgörande att stå långt fram. Men såklart så får jag gå ur fållan då vi ska lotta fram startordningen. Det tyckte jag lät rättvist, enda tills jag upptäckte att jag fått plats 186 i fållan. Se goddag då. Som tur var hade jag grymma ben den här etappen så den blev rätt rolig i alla fall. Men klungan tog liksom aldrig slut då jag skulle avancera. Hur många man än körde förbi kändes det som om det återstod 500 meter av cyklister. Efter ca 20-30 min var jag trots allt uppe vid topp 50-70. Sen blev det svårare att avancera. Jag hade ett rätt bra driv i slakmotan som halva varvet bestod av men jag lyckades alltid tappa detta i kurvorna och i utförskörningen. brukar vara snabb i kurvor när jag kör själv men det här var en annat sak.. Kände hela tävlingen att jag kunde köra om folk i backen. Men med ett varv kvar var jag nära att stryka med i en krasch som splittrade det som var kvar av startfältet. När detta hände låg jag som tur var själv i kantvinden för att avancera. Det blev dock 20 meter fram till slutet av klungan. Jag lyckades tack vare bra ben att ansluta och körde sedan in som 77:a.      

Dag 2
Etapp 3: Tempo 11,2 km. Lite kortare tempo med uppförsbacke och motvind bort och supervindar och utför hem, enkelt beskrivet. Formen från GP:t kändes tyvärr som bortblåst på uppvärmningen. Lite innan start drog jag dock i mig en alldeles för stor gel och den gav mig i alla fall kraft. Började tempot med att cykeln självväxlade, i såna lägen ska man ju ta det lugnt och "hitta rytmen igen" jag valde dock att mata järnet på tyngsta växeln och sprängde mig totalt. Kände mig långt ifrån grym bort till vändpunkten men inte helt kass ändå. kom ikapp tre st och detta gav lite extra energi. Efter vändpunkten spann man ur växlarna totalt. benen gick bara runt, ville lida mer men det gick inte. Kom in 1,38 min efter vinnaren och för det fick jag en härlig 78:e plats. 

Etapp 4: kriterium ca 50 km. Lottning av startplatser gällde tydligen inte idag. Hamnade typ på plats 173 i fållan. Tempot var stenhårt hela etappen, 42 km/h i snitt ink. ett 2 min stopp och lite väntande på målgången i U16 klassen som vi var på väg ikapp.. Etappen innehöll dessutom massa kantvind. Det här etappen var rätt fruktansvärd ibland kan jag säga. Försökte avancera men jag gled alltid tillbaka. Längre fram i klungan låg folk i en klump och vilade, här bak var det ett led i gruskanten som gällde, och hela tiden gummisnodd. Folk droppade även av med jämna mellanrum vilket gjorde mina redan igensyrade ben ännu mer ont. Trodde bakväxeln hade gått sönder i kantvinden, men jag låg redan på tyngsta växeln! Släpar mig tillslut in 6 sek bakom sista person i "klungan", var jävligt nöjd med det också.       

Såhär kan det se ut när en dansk splittrar en elit-juniorklunga i 65 km/h. Foto: CyclingPhoto.eu


Dag 3
Etapp 5: 135 km kungaetapp. Bäst resultat med sämst form kan man säga. Det var den långa distansen som gav mig placeringen för benen sög. Idag skulle jag f-n inte ligga sist! Jag ställde upp mig 30 min innan start och hamnade topp 20 i fållan. Starten gick och farten var rätt hög men bekväm och det var grymt skönt att ligga långt fram. Men... vi han bara köra 14 km så var jag tydligen sist igen! 100 pers var redan borta och bakom mig låg följebilarna. Ungefär där började helvetet från gårdagen komma tillbaka. Mina ben var rätt jävla sega så fort syran satte in idag. Jag slet som ett djur sist av alla i kantvindsbacken. Folk droppade och kraschade bort sig mest hela tiden. Och in i backen var det alltid samma sak: Täten kommer in i branten medan vi som ligger sist har utförsbacke -> Vi får bromsa ner all fart -> Täten kommer över krönet och matar på -> Det blir ett fruktansvärt vidrigt igångdrag för oss längst bak mitt i branten = ont i benen. Var liksom beredd att dö varje gång vi kom till backen. Efter ca 50 km får jag och någon till droppa i kantvinden. Som tur var så var detta ett monster som var perfekt att köra partempo med, så vi lyckades ansluta till täten igen. Detta hände minst en gång senare också. Nu var det inte många kvar av klungan och vi varvade alla andra klasser på banan idag också. Jag försökte hela tiden ta mig framåt men banan gick uteslutande på smala cykelbanor på åkrar. Det var tuffa tider. Med ca 3,5 mil kvar av loppet lägger Team Roskilde in en brutal attack i backen och då kan man redan nu lista ut hur detta kändes längst bak. Klungan splittrades i massa grupper efter backen, några som låg långt framme lyckades ansluta till tät, men jag och några bakom och framför fick då släppa på riktigt.

UM_IMG_2005


 Jag hamnade med en till, vi körde allt vi hade. Efter 5 km kommer vi ikapp ett ganska stort gäng på ca 10 pers, där satt Bengtsson från Sverige med. Alla såg jävligt trötta ut och jag får rätt mycket energi av detta. Jag kostar på mig att dra lite grann i gruppen. Ytterligare någon mil senare kommer vi ikapp Alex Fåglum, Immesjö och några monster-hjälpryttare från team Roskilde. Vi blir då bara några få som går runt lite halvhjärtat och alldeles för sakta. Då typ ingen vill hjälpa till blir jag lite sugen på att trycka på lite i kantvindsbacken in på sista varvet, egentligen ser jag att alla vill ta det piano och vänta på spurten. Men jag är ju inget fan av spurten så jag sket i det. Resonemang: "Jag har ju fått lida så mycket där bak så då är det inte mer än rätt att jag får cykla på lite här". Det blir lite protester där bakifrån men de verkar inte fatta att det är just det som jag vill. Att se andra plågas på ens rulle är ju roligt om man ligger först ju

Efter backen fortsätter vi att cykla på i ett halvdant tempo igen och nu får jag också en del hjälp från några danskar. Vi rullar in på upploppet och då ska alla såklart spurta om mig. Kalle Immelsjö tog spurten i vårt gäng och blev 30:a jag blev 46:a. Bara 63 av 187 st fullföljde de 135 kilometerna.   

Kan tillsist säga att detta var en enormt lärorik och rolig helg! Krampen har jag dessutom lagt på hyllan tills vidare. 


onsdag 8 maj 2013

Ner till Danmark

Allt är nu färdigpackat och 11.34 lämnar jag och Preben Larsen Falun för Tour de Himmelfart som även är OBS-lopp för svenska landslaget.

Det kommer bli fem etapper på tre dagar och det är 187 st anmälda i H-junior. Kan väl redan nu avslöja att snittet blir högt då det bland annat är ett 15 tal monsterdanskar med, och då menar jag verkligen monster. Även om de andra svenskarna konkurrerar med mig om landslagsplatserna nu i vår så hoppas jag verkligen att vi kan köra starkt där nere och visa att vi trots små startfält kan köra snabbt. Själv så gör jag premiär utomlands så jag har inte jättehöga förväntningar, speciellt med tanke på banprofilerna. Banorna är lite småkuperade med en del fält där det kan blåsa, så där lär jag få bita i. Annars hoppas jag kunna få till ett bra tempolopp på fredag.

Återkommer efter helgen!    

Här är några bilder från gårdagens Dalaserien tagna av: Lina




Bilden ljuger.  

måndag 29 april 2013

Hammarö 3-dagars 2013

Det har varit en kul helg som rent resultatmässigt började bra nådde sin topp någonstans på mitten för att sen avsluta med ett bottennapp. Formen påverkade liksom inte resultaten under masstarterna. Benen var helt okej hela helgen och speciellt på lördagsmorgonen då jag dammade till med ett för mig kanontempo. Är numera en tempo-get. Det känns framför allt som om förbättringarna är mentala, och utväxlingen räckte inte riktigt till stora delar av loppet = bra.

Då det bara var 30 sek startmellanrum gick jag ut rätt jävla hårt och försökte hålla monstren bakom mig så länge som möjligt i alla fall. I normala fall brukar jag ju bli ikappåkt av ett par personer. Förstod väl ganska snabbt att det skulle räcka en bit i resultaten då jag kunde ligga på tyngsta större delen av loppet, men man vet ju aldrig. Med 3-4 km kvar kommer Lucas Eriksson ikapp och förbi. Men det här loppet slutade inte riktigt som andra tempolopp, för jag hade inga problem alls att hålla Lucas tempo. Jag la mig därför 5 meter brevid och 10 meter bakom. När det bara återstod 1-2 km kändes det som om jag hade mer att ge, så den enda utvägen var då att trissa upp tempot. jag stöter mig med andra ord förbi Lucas som just kört ikapp mig. Och när jag kör om honom kontrar han :-). Win-win. hans tempo höjs och jag kan nu kräma ur det sista obehindrat då lucas ligger 20 meter före. På upploppet kommer vi ikapp 2 st till! Det blir någon konstig tempo-klungspurt på upploppet... Snitt 43,2 km/h på 17,2 km. hade blivit 17:e i elit. Detta räckte bara till 6:e i juniorklassen, men tiderna var ganska tighta så det är helt ok för mig. längtar nu efter tyngre växlar med högre farter! 

Jag presterade ett liknade resultat på prologen dagen innan, blev 7:a där. Inte mycket att säga om det förutom att jag tog ut mig TOTALT. Mycket nöjd med det. 

GP:t på lördag kväll var väl ingen höjdare enligt mig. Låg puls med massa stopp och start med en så kallad: Klippigång-spurt som resulterade i att jag som vanligt kom typ sist i klungan med stängd mun. 

Linjeloppet: Eftersom GP:t gav bonussekunder halkade jag ner en placering till 7:e inför avslutningen. Loppet börjar som vanligt med att Falköping kör P15-16 ryck i starten följt av rull i 20km/h. Jag har ingen aning om hur många såna ryck det var, men det kändes som typ 30 st. När vi kört halva distansen (50km) Var det bara topp 7 kvar i täten. Eftersom jag då överlevt min kris (som brukar vara när alla är pigga) satt jag med rätt lugnt. Körde några "ryck" själv också men mina galna tempoökningar var inte så svåra att gå med i då alla kom in på rulle direkt. Det är sen kaoset börjar. Helt plötsligt kommer Lucas och en Norsk iväg, ingen vill ta ansvar. Farten dör, och då menar jag verkligen det. Vi rullar i 15 km/h i typ 20 km! De får såklart en jäkla lucka och helt plötsligt vill ingen vinna. Inte ens Marius som ligger 1:a gör något utan låter sin ledartröja fara åt helvete åt sin hjälpryttare. Tillslut går Preben, Hampus och jag upp och rullar lite snabbare för att vi ska komma framåt, typ. När vi legat och slöat i 20 km kommer alla avhängda ikapp och vi bildar en klunga igen... Hampus får bryta med kramp och attackerna börjar igen. Av någon dum jävla anledning ligger jag väldigt långt bak vid ett tillfälle. Någon damelit tre cyklar fram släpper 10 meter och då jag ser det viker hon av åt mitt håll! Detta skedde vid en refug dessutom. Efter att jag flippat ut på mig själv lite och sick-sackat mig fram till täten lägger jag i tyngsta och kör jag allt jag har. Efter några minuter är jag bara 10 meter ifrån de 6 i täten. Jag slappnar då av lite för mycket, för då är det tydligen någon som stöter där framme. Luckan blir 20 meter. Jag ber då om draghjälp men de fyra som är kvar bakom har inte jättemycket att dra med. Efter ytterligare 5 min är jag helt själv mellan klungorna. Där framme är lagtempot i full gång och inte fan stannar det av heller. Första varvet håller jag helt okej fart men in på sista faller allt och jag väggar  själv någonstans ute på det blåsiga varvet. Blir 8:a. Gissar att det blev min totalplacering också. 

Konstigt nog är jag rätt nöjd när jag går i mål. Vet inte exakt varför men att få köra sig helt trött utan att krampen slår till på tävlingarna är himmelen. Formen var bra och vädret var fint. Resultat är inte allt. :)

För er som är i behov av antikramp-tips, ska jag nu förklara hur mina rutiner inför detta lopp såg ut. För de var jäkligt omfattande: 

# Stretching 1 min på varje benmuskel varje kväll. (mindre viktigt)
# 240 g magnesium (två tuggtabletter) precis innan start. (viktigt)
# Sportdryck i ALLA flaskor, ink uppvärmningsflaskan. (viktigt)
# En Resorb-tablett i ena tävlingsflaskan.
# 1,25 L (förh. stor mängd) sportdryck/resorb vatten under tävling. Börja dricka tidigt och allt ska vara slut inför sista 20 km.
# Inte dricka FÖR mycket dagarna/kvällen innan, lagom är bäst.

Blev rätt långt detta.. Men vänta bara tills bilderna kommer. 

                     

           

torsdag 25 april 2013

Next up Hammarö

Imorgon styr vi då ner mot Karlstad för 3-dagarsloppet på Hammarö. Har som mål att försöka lida mer på tempoloppen än i fjol så jag hoppas att min hjärna inte säger ifrån allt för mycket då hälften av etapperna genomförs på tempocykeln.

Planen: I med dyngen (tyngsta växeln) och lyft på huvudet så att hjälmen blir aero. + Låtsas att jag inte har någon känsel i benen. + en till grej, som är den svåraste... och det blir att inte ställa mig upp och sprätta som jag älskar att göra i backarna.

  

onsdag 24 april 2013

Dalaserie-race och Rasmus Quaade

Kommer på mig själv med att titta på de första minuterna av dokumentären "Moon Rider" om och om och om igen.

Definition av filmen Moon Rider: "Den första dokumentär/filmen som överhuvudtaget lyckats komma i närheten av att förklara vad cykling på elitnivå egentligen innebär och varför man håller på med detta." 

Om inte alla visste, eller bara behövde en liten påminnelse varför man ska utsätta sig för detta så fick du som tävlingscyklar eller vill börja förhoppningsvis det igår kväll.

Det var det, nu över till lokalnyheterna. Dalaserien #2 i Vika. 37 km på 3 st varv. Nytt deltagarrekord var det också med 37 st. 

Kände mig väl inte sådär tipp topp inför racet då jag kört ett tag utan att vila. Men min brist på motivation försvann som tur var med det brutalt svarta regnmolnet. 

Försökte ta det lite lugnt till en början men provade sedan en liten attack i en backe. Då det bara var Bleckur bakom när jag vände mig om fick jag plåga mig 5 min tills klungan körde upp oss. 

Varv 2 tog jag det lite mer piano och gick mest med i några ryck utan att fullfölja några som jag själv satte igång. Snittet var inte så högt igår, men det var absolut inte slött i klungan för det. Jag gillar inte ryck i kantvind på platten... 

Ut på sista varvet fortsatte det som tidigare men när vi kom till den där backen där jag ryckte tidigare fick jag lust att köra på lite igen och när jag vänder mig om på toppen är Bleckan där igen. Min plan var då: "Nu är vi loss och leker i nån minut tills klungan kör ifatt oss." 

Och vad händer då? Jo klungan stannar av lite i kombination med att Bleckan kör monsterförningar i 55 km/h = Lucka. Första minuten efter attacken är jag alldeles för trött för att dra några vättiga förningar så jag inväntade första nedförsbacke innan jag kunde trycka på lite jag med. Efter ytterligare 7 plågsamma minuter verkar det som om vi ska gå hem då bara 500 meter platt + backe återstår. Vi slappnar av något men klungan tar in på oss rätt fort. Med typ 200 meter + backe kvar ser jag att 3-4 pers har attackerat från klungan och är påväg att äta upp oss. I de lägena är det bara att damma ur benen och hoppas att man tar sig upp för branten. Upp kom vi, men jag blev 6:a och Bleckur 5:a. kan väl säga tur i oturen då resten av klungan inte hann ifatt mig. Resultatlista och fler bilder hittar man på tävlingsledare, fotograf mm. Henrik Öijer:s mäktiga blogg. 

Eftersom fotografen också tävlade idag fick vi denna proffsvinkel på klungan.



måndag 22 april 2013

Det är i skrivande stund mindre än 4 dagar kvar tills jag tvingas damma av min gamla (men underskattade) tempocykel i Hammarö 3-dagars. Fram tills dess siktar jag på att få till Dalaseriens andra deltävling och några lättare dagar. Imorgon kommer jag komma dit seg och lite nertränad, dock inte omotiverad. Vilan kommer. De senaste 4-5 dagarna har varit lite rejäla då vilodagarna råkat hamna på nätterna.