Sidor

söndag 30 oktober 2016

Höstuppdatering och kändisbilder från Qatar

Jag är så vidrigt sen med det här inlägget. Så jävla slafsigt sen, men här kommer det. Qatarresan med cykel VM var typ den roligaste resan någonsin. Helt galet kul. Varför det var så kul är svårt att sätta fingret på egentligen. Landet är ingen höjdare, det är ogästvänliga byggarbetsplatser mest överallt och de åker ungefär lika mycket bil per person som jag cyklar på en arbetsdag... Men, galet intressant att studera på plats under några dagar. Det regnar ca 4 dagar om året i Qatar fick jag veta i ett av de många samtal i taxiresorna mellan The Pearl och West bay. Det blev mycket taxi ut på tävlingsön. Såg allt vi kom över i tävlingsväg ink brorsans herrjunistävling som bevittnades med störst nerv och intresse givetvis. Tack vare mästerskapets avlägsna placering var det inte totalt kaos i målfållorna så lyckades knäppa några schyssta. Framför allt den på Nacer Bouhanni blev bra. Den ska jag sälja dyrt till honom vid tillfälle. 


Hollands Eddy Merckx


Amelie Didriksen i disbelieve 

Dylan dricker cola

America

Stybar är van att hoppa över bars men efter 26 mil i 40 plusgrader fick det agera stöd istället

Rätt ben på rätt dag. 

Nicki chillar

Kuwaits enda deltagare bröt VM loppet men lyckades ändå gå Greipel på nerverna mer än någon annan cyklist efter målgång.  

Greg visar gärna upp sig och sin guldpärla för vattenfryntliga belgare

En helt vanlig Specialized men ändå inte...   

Nacer och jag
Det var det! Ang mig och min egen cykling är jag lite småsugen på att dra igång vinterträningen redan idag faktiskt. Körde STRAVA på jobbet hela veckan för att kunna få en bild av min träningsbelastning. Jag körde 42 mil på jobbet den här veckan så jag ligger inte efter mina konkurrenter direkt. Fördelen med mina arbetsmil kontra normala träningsmil är dock att jag tränar "gratis" mentalt även om det såklart är grisigt att cykla en hel dag i kallt regn. Min plan är att på helgen köra antingen ett långt distanspass eller någon form av tröskelintervaller. Tror jag kickar igång säsongen med TC faktiskt. Im thrilled!!!  

lördag 8 oktober 2016

Jobba

Jag har nu återtagit Stockholms gator. Tre dagars höstvila blev det men mer kommer det bli mer dagar av cykeln nästa vecka då jag ska åka till Dubai och stötta brorsan på VM! Så sjukt trevligt att vara tillbaka på budfirman och i Stockholm. Det känns märkligt och ovant att inte ha något att vara i form inför. Det gör liksom inte så mycket om jag inte är i toppform när jag budar även om vanorna sitter i när det gäller kost och nutrition överlag. Det blir lätt att jag sitter med den där jävla vattenflaskan vid middan som om jag körde etapplopp. En annan grej som stod klart riktigt snabbt när jag hoppade på fixehojen var hur klen jag blivit av tävlingssäsongen. Att klippa igång med 48-15 i motlut kräver en grundstyrka som tar några veckor att bygga upp igen. Jag kommer successivt transformeras till en mer styrkebetonad och komplett idrottare nu under vintern likt förra året. Det känns hälsosamt att vara komplett. Man liksom lyfter tunga grejer, och blir andfådd samtidigt varje arbetsdag. Springer i trappor, hoppar av cykeln i farten, balans, styrka och kondition i ett... 






 
Jag har fått lite frågor ang det där med styrka kontra faktiska resultat i cykeltävlingar. Jag har varit lite dålig på att förklara hur jag tänker ang det där tror jag. När jag pratar om att jag känner mig "stark" så menar jag inte nödvändigtvis samma sak som att jag skulle vara bättre cyklist. Styrka är i ordets rätta mening din förmåga att övervinna ett motstånd. När jag talar om styrka handlar det 99 ggr av 100 om maxstyrka. Maxstyrka har väldigt lite att göra med att vinna cykeltävlingar. Åtminstone på landsväg. Det är givetvis så att det finns cyklister som också är skitstarka i tex gymmet och på att cykla, men vad många glömmer bort är att utan en aerob kapacitet av otroligt hög nivå kommer ingen spurtare i världen hänga med till upploppet. Det kan vara lätt att tro att Andre Greipel bara kan spurta. Det är ju bara det vi ser liksom, men jag kan garantera att den snubben kör watt på tröskel, och inte lite heller. En annan grej som jag ofta hört genom åren är folk som undrar varför man inte kan träna allt samtidigt. Det är precis det jag gör också, men det är viktigt att förstå att det ena påverkar det andra, och ganska mycket dessutom. Du har bara 100% muskel och fördelningen mellan långsamma och snabbare fibrer påverkar varandra. Att träna maxstyrka är negativt för din aeroba kapacitet om man ska se det krasst. Kalla mig galen men det är min praktiska erfarenhet och jjag tycker det är häpnandsväckande att så många överhuvudtaget kan påstå nåt annat. Nu talar jag om aktiva idrottares trösklar, jag kan förstå att en relativt otränad person kan uppnå förbättringar med all möjlig träning men ska man se det för vad det är så försämras din aeroba kapacitet av anaerob träning. 

Därmed inte sagt att man inte behöver anaerob kapacitet i landsvägstävlingar. Den är svinviktig men din tröskel och grundkapacitet är också svinviktig. Den är bara lite mindre svinviktig om du ska tävla i GP lopp och den är helt fundamental när det handlar om att försöka vinna SM i linjelopp eller tempo. Hur mycket man ska träna av de två sidorna är individuellt och här måste man testa sig fram. För mycket av det ena eller andra kommer leda till sämre prestation i eventet du vill prestera i. Med anaerob träning räknar jag in all aktivitet över tröskeleffekt och ju högre upp i registret du kommer, desto viktigare blir den maximala styrkan.    

Jag var nere i italien i januari och skrev om hur mycket jag hade förbättrat mig mot tidigare. Jag tänkte väl att styrka kanske inte är så dåligt för tröskeln ändå. Nio månader senare åkte jag ner igen, nu med en helt annan muskeluppsättning och aerob approach. Col de la madone avverkades på 37,27min och 90 sekunder snabbare än i januari. 16 watt mer och något kilo lättare kropp var det som fällde avgörandet och helt klart min muskelsammansättning. Att vara stark budare har sina fördelar även i längre landsvägstävlingar, men det är långt ifrån optimalt. Det passar mig utmärkt att träna extra mycket styrka under lågsäsongen. Det är ett jobb jag trivs med och det håller mig i en lagom cykelform. 

söndag 2 oktober 2016

Säsongsavslutning i Stekene

Ciao

Torsdagens tävling i västflandern rättfärdigade inte ett blogginlägg tyvärr. Jag punkterade bort mig redan efter 16 km.

Det blev så att jag avslutade säsongen 2016 i med gårdagens tävling i Stekene norra flandern. Dagens prognos säger skyfall och jag känner väl att 65 starter räcker för i år. Jag är hyfsat nöjd med min säsongsavslutning om man bortser från resultatet då.

Vi var 140 pers på startlinjen igår. Rätt många, ganska hetsigt. Antar att folk känner att slutet är nära och några dagar på sjukhus kanske inte spelar så stor roll längre. Vad vet jag...

Jag var aktiv loppet igenom även om det aldrig blev den här roliga attackcyklingen. 10 pers kom iväg efter typ 3-4 mil. Jag såg dem gå men kunde inget göra just då. Sedan bryggade vinnarn Jori Stallaert upp till gruppen och där hade varken jag eller de andra 130 något att sätta emot heller. Det var flera starkingar kvar i klungan. Vi höll bra fart. Över 45 i snitt.



Efter en stund hade luckan framåt stabiliserats och en jakt inleddes. Den jaken försökte jag delta i efter förmåga även om det var rätt hårt att gå runt på bara 7-10 mann med 120 på rulle i ett långt led. Fick skäll några gånger av olika anledningar också. Det är ett bra tecken. Det betyder i cykelsportens värld att du påverkar loppet. Är rätt seg just nu, framför allt i utgången av svängarna. Det var några gånger som det krävdes lite gnetande för att köra in hjulet framför och det retade upp andra mer spurtstarka förmågor. Jag tror att de blev extra provocerade av att jag sedan körde om dem i kantvinden på utsidorna. Som seg cyklist är det viktigt att sitta högt i klungan för att slippa onödiga igångdrag så man får liksom ignorera sånt där och ta sin plats ändå. Fuck spurtare!

Sånt här är ingen hit för mig just nu även om jag på bilden ser ut att sköta mig fint 
  
Trivs bättre här
Ser väldigt opigg ut här


Steven "tvåsiffrigt antal segrar" Cathoven missade också utbrytningen igår men såg väl till att sätta färg på loppet ändå...
Vi fick ner luckan framåt till runt 25 sek tack vare vansinnesjaken anförd av Steven. Vi såg dem på rakorna och det verkade lovande. Det var hög nivå på startfältet och gott om bra ben kvar i klungan. Precis när det såg ut som om vi skulle köra in dem börjar de streta emot där framme. Avståndet växer till 30 sek igen och lite där går luften ur oss. Cathoven skriker lite på oss övriga men ger snart upp hoppet själv. Det hela avslutas med en galen klungspurt. Jag tycker det är lite kul med galna spurter, jag kan inte vinna dem eller komma topp 10 för den delen men ibland kan man gå in strax där bakom bara man är tillräckligt galen. Jag har väl inte 100% motivation till detta på årets sista tävling och det blir nån sorts halvvariant där jag går in nånstans runt 50:e. Inte min absolut bästa dag benmässigt, men definitivt en annan liga mot för en månad sen. Nästan 270 watt igår under de 2h30min och NP var runt 300. Långt ifrån ett idealt lopp taktiskt. Jag slösade ganska mycket med krafterna loppet igenom faktiskt. Det är bara så kul att kunna vara med och påverka loppen igen och inte behöva lida i kantvinden. De fyra sista starterna jag gjorde i år har varit med fina ben och jag kan bara tacka för det. Till nästa säsong ska jag genom noggrannare träning underhålla benen så att jag kan hålla en jämnare nivå benmässigt. Mina ben kräver att jag håller mig strax under tröskeln då och då på träningarna verkar det som. Det blir ett spännande 2017. Mer om det strax. Stay tuned.