Sidor

söndag 29 september 2013

Tränar mot 2014

Då var träningen igång igen. Jag valde även i år att ta två veckors break från alla "måsten" träningen innebär ibland. Jag har såklart inte vilat helt de senaste veckorna för det är så jäkla trist. Det känns hur som helst mycket bra att vara igång igen.



}
Lördagens dagsverke som förhoppningsvis ska höja min grund markant till 2014.

fredag 20 september 2013

Fastan avbruten!

Jag skrev igår att näsan ingenting kan knäcka mitt psyke när det handlar om uthållighet. Det kanske stämmer också, men igår hände något som fick mig att ge upp matchen.

Inte många timmar efter jag skrev gårdagens inlägg kände jag att gränsen var nådd. Som jag skrev var min kropp i MYCKET dåligt skick efter 72h utan riktig mat. Det värsta av allt var blodtrycksfallen som förekom vid VARJE resning. Det spelade ingen roll om jag tog det lugnt när jag reste mig. Detta blev värre och värre på mycket kort tid från det att jag kom hem till Äppelbo. Jag mådde okej då jag låg eller satt helt stilla men allt annat kändes som tortyr.  

Kl 20.00 igår kväll skulle jag släpa mig upp från soffan (där jag spenderade all tid igår) för att gå in på toaletten och dricka vatten som hjälp mot den sprängande huvudverken jag hade upplevt sedan igår eftermiddag. 20 sek efter att jag rest mig får jag en känsla av att nåt inte är riktigt bra. Det börjar med att jag får känslan av att mitt huvud håller på att sprängas. Allt blir suddigt. Jag går ned på knä i badrummet och försöker att hålla balansen då det känns som om hela jorden snurrar. Det börjar sticka kraftigt i båda ben och armar. Något ögonblick senare förlorar jag synen. Jag öppnar ögonen till max men ser fortfarande absolut ingenting. Efter ca 5-7 sek panik återfår jag synen. Och jag lyckas missa att slå huvudet i stengolvet tack vare att jag gått ner på knä. Ganska omskakad tar jag 1 min efteråt beslutet att avbryta. Det var en av mina lättare beslut jag tagit.

Jag vet inte varför jag drabbades av dessa symtom. Jag har läst om flera personer som fastat betydligt längre än vad jag klarade av som dessutom påstått att de har mått hyggligt hela tiden. Det kan hända att vissa klarar extrem näringsbrist bättre än andra. Jag har däremot inte läst om några blodtrycksfall hos fastande människor. Det kan ju bero på något av följande:

a) Jag som individ får svårare symtom än andra vid fasta pga. nånting...
b) De som påstår sig "fasta" äter någon typ av lågkalorisoppa som innehåller tillräckligt med näringsämnen för att man ska slippa t.ex. blodtrycksfall och kunna klara sig längre.
c) Alla fastande personer jag läst om har fuskat med fastan.

Jag kan inte tänka mig att c) skulle stämma i det här fallet men uppriktigt sagt vet jag inte vad detta beror på. Men det ska jag kolla upp! Om någon som läser här vet vad detta beror på får man gärna lämna en kommentar här nere.

När jag väl började äta igår var jag tvungen att ta det lite lugnt för att inte chocka kroppen (matsmältningen) allt för mycket. Allt har som tur var gått bra och det slog mig hur fort blodtrycksfallen försvann efter att jag börjat äta. Det tog max nån timme. Känslan av att vara väggad försvann även den bara några timmar efter första tuggan. Det första jag åt var lite tomatsoppa med fjärilsmakoroner. Och JA det var väl helt okej smak på det! Löjligt gott var det. I dagsläget är detta inget jag kommer göra om men jag ångrar inte att jag gjorde det. Jag tror det kan vara nyttigt att lära sig hur din kropp reagerar och hur det är att inte få äta. Om miljoner människor i detta nu upplever det jag upplevde de sista fastetimmarna igår kväll tycker jag väldigt synd om dessa. Och en tydlig sak jag har lärt mig är att det inte är hungern som är det värsta för hungern ljuger!

De timmarna jag mådde sämst pga. hungern var timmarna efter det att jag hoppat över min första frukost. Med andra ord var mitt energiförråd ganska fullt vid det tillfället. Även 48 h efter att jag fått den känslan fungerade jag någorlunda.

Nu ska jag äta FRUKOST!

Tack för att ni följt mina dagar här på hemsidan. Jag har parallellt med bloggen även fört lite mer konkreta anteckningar på ett word-dokument. Om det är någon som är intresserad av att prova på detta som vill veta mer om hur jag upplevde dagarna och vill ha lite mer ingående info är det fritt fram att höra av sig till mig på min mail eller lämna en kommentar.        

Ciao!    



 

Dygn 3: Väggad

Nu har det snart gått 72h sedan jag åt någon riktig mat. Dygn 3 har varit det hårdaste hittills. Jag har känt mig väggad hela dagen och får blodtrycksfall när jag reser mig snabbt. I stort sett alla funktioner är nedsatta. Det enda som inte är nedsatt är sömnen som mot alla odds inte har försämrats något alls.

Den andra förmågan som inte är helt katastrofal är faktiskt min mentala förmåga. Men då ska det sägas att jag i princip måste sitta ner och bara fokusera på det. I övrigt är hjärnan rätt kass. Det skrämmer mig att om jag PÅ RIKTIGT varit utan mat ute i ingenstans hade jag förmodligen inte överlevt. Mina första 2 pigga dygn var nödreserven. Jag använde nödreserven genom att tramsa runt och springa, övningsköra och plugga. Ska man överleva länge utan mat gäller det att slappa maximalt redan från början. Allt som inte ger dig föda ska prioriteras bort.

Den förmåga som tagit överlägset mest stryk det senaste dygnet är min fysiska förmåga på alla plan. Jag går mer och mer mot ett liv som zombie. Som sagt finns det många likheter med att "vägga" på ett distanspass. Jag antar att mina glykogen-depåer tog slut någon gång under natten för sedan igår eftermiddag har det bara gått utför. Det känns stundtals jävligt jobbigt. Jag känner mig inte direkt hungrig jämt men ett nytt fenomen är att jag kan få rysningar när jag går förbi en pizzeria. Huvudverken kommer och går och bussresan till Äppelbo var fruktansvärd då jag mådde illa så fort jag blinkade. De enda stunderna jag mår hyfsat bra är när jag är stillasittande eller liggande.

Jag har alltså ca 36 h kvar till frukost. ca 16 av dessa timmar kommer gå åt till att sova. 20 h till ska jag klara och det finns inte många saker i världen som kan knäcka mitt psyke när det handlar om uthållighet. Imorgon kväll kommer jag antagligen må ganska dåligt. Jag tar en timme i taget för att inte bryta ihop. Vikten är numera nere på Froome-nivå med 61 kg på 183 cm lång kropp.

Hörs om 24h. Nu ska jag snart äta min efterlängtade "middag" och kanske ska festa till det med en kopp te utan allt.

                 

torsdag 19 september 2013

48h klarade timmar!

Dag 2 börjar nu gå mot sitt slut och jag längtar efter att få sova bort lite tid.

Dagen började annars MYCKET bra. Hade sovmorgon och lyckades sova 9-10 timmar, jag kände mig stark och mycket pigg hela morgonen trots den ökade näringsskulden. Kl 9 i morse stack jag ut och sprang med mina Vibraam five-fingers. Klarade att springa 20 min nonstop idag. Dessutom med bra löpteknik. Då jag inte hade så mycket att göra igår kväll passade jag på att lära mig lite om löpteknik på youtube.

Efter en annars lugn morgon drog jag iväg till mina två lektioner vid 12 tiden. Där kändes kroppen fortsatt överraskande alert och pigg. Tror faktiskt ingen märkte att jag inte hade ätit mer än en apelsin på över 32 h. Skolan slutade tidigt vilket var skönt men samtidigt lite hårt för mig som inte har sådär jättemycket att göra just nu. Jag pluggade lite italienska i 60 min vilket även det gick skapligt om jag skärpte mig lite.



Timmarna före apelsinen (kl 15-17) var dock rätt hårda. Jag kände mig ganska matt i kroppen redan när jag kom hem och den har fortsatt att kännas tung. En liten liten huvudvärk har även börjat komma och gå. Tiden efter apelsinen är egentligen lika dana som tiden innan. kalorierna är inte i närheten av vad min kropp behöver. Lite överraskande är att apelsinen inte smakar godare än vad den gör. Visst känns det bra när jag äter men det är inget pånytt-födande direkt. Eftersom jag vet att jag har 60 h kvar på min fasta kanske inte bidrar till en god stämning heller...

Trots att det har varit lite tyngre nu på slutet har ändå dagen varit förvånansvärt normal. Jag förstår inte vad min kropp hämtar sin kraft ifrån. Kroppen är endå en maskin och så mycket kan jag säga att kroppen slår alla andra maskiner på jorden med hästlängder.

En annan viktig skillnad mot gårdagen är att jag har betydligt svårare för matbilder mm. Allt är Micke Flockharts fel som lägger upp bilder på pannkakor med sylt och grädde.

Imorgon är jag över halvvägs och då väntar även stora utmaningar mot kvällen då fredagsmyset står som motstånd.

Jag har fortfarande (såklart) inga planer på att sluta, men jag känner endå att söndag kommer vara en av mina bättre dagar. Väger numera 62,3 kg så jag är rätt deffad just nu :)

Ci vediamo    
           

onsdag 18 september 2013

24 h check!

Första dygnet av min 108h långa fasta är avklarat och jag måste säga att första dagen har varit lång. Mycket lång. Men även bra då jag faktiskt gjort en hel del upptäckter om mig själv som jag inte visste innan.

T.ex. Trodde jag inte att jag skulle vara så nervös på morgonen. Att vakna på morgonen med lätt hunger och veta att nästa frukost kommer om 96 h på söndag morgon kan lätt få dig att vilja vika ner dig. Som tur är har jag faktiskt inte haft speciellt svårt att avstå från att äta mat.

Med fastan kommer dock en rad intressanta drag fram hos dig själv som du inte känner igen. Så fort lukten av mat mötte mig idag ryckte jag ofrivilligt till för att kolla upp vad det var som luktade så gott. Fast än jag visste att min "middag" (apelsinen) inte skulle komma fören kl 19.00. Hungern går i vågor och ibland kommer tomhetskänslan i magen men ibland glömmer jag helt bort att jag vill äta.

Mitt blodsocker är just nu ganska lågt och har varit det hela dagen. Det har gjort mig lite lugnare och coolare än vanligt. Man skulle kunna tro att min mentala förmåga skulle vara kraftigt nedsatt men faktum är att jag känner mig väldigt alert. En av fördelarna med lågt blodsocker är att nervositet och andra spänningar sjunker anmärkningsvärt mycket. Jag gjorde t.ex. min bästa övningskörning någonsin för några timmar sedan. Jag bara klev in i bilen helt lugnt och levde i nuet. Det finns inte kolhydrater nog att vara nervös. Jag körde manöverbanan som en kung!

Överhuvudtaget är det väldigt skönt att slippa tänka en massa. Livet känns väldigt enkelt just nu! Hungrigt men enkelt.

Min fysik har inte heller den svikit idag. Jag tror inte jag skulle plockat hem någon 2 min prolog i svanesund nu på kvällskvisten direkt men uthålligheten finns definitivt där.

Fortsättning följer!

Har än så länge INGA planer på att lägga av så jag tänkte försöka släpa mig iväg ut i livet i morgon också. Jag har än så länge inte gått ner något i vikt och jag sitter och funderar på hur min hjärna kommer prestera imorgon då den bland annat ska få plugga italienska! Jag ska även ut och jogga i 30 min vilket kan bli intressant...
         

tisdag 17 september 2013

Hur bra fettförbränning har man egentligen?

Det här med att fasta har blivit ganska populärt på sista tiden. Det sägs minska åldrande, cancer mm. Då i princip alla föredrar att äta gott och mycket då och då har den så kallade 5 - 2 dieten tagit över staffettpinnen som ursäkt till alla som hatar träning. Som jag och många med mig redan upptäckt är det ganska dumt att äta 500 kcal två dagar i veckan när man istället kan äta en massa gott jämt och träna samtidigt. : )

Dock tycker jag de här med mat är ganska intressant. De flesta i Sverige påstår sig veta hur det känns att vara "hungrig". I den gruppen kan jag skriva upp mig. Jag är "skithungrig" på kvällen efter ett 2h intervallpass med skoldag före det. Det finns liksom inget stopp ibland.

Men när jag rannsakar mig själv lite snabbt kom jag fram till att det inte kan stämma riktigt. Som jag kan komma på har jag ALDRIG varit utan mat i längre än högst 10h vaken tid. Alltså inte ens en dag! Och det har nog hänt högst ett fåtal ggr i mitt liv. Det är nästan så man skäms när man tänker på att hundratals miljoner människor inte vet hur det är att vara mätta!

Så jag tänkte prova på hur det är att vara hungrig under en tid framöver. jag tyckte den där 5 - 2 kändes lite för onaturlig så jag tänkte ta det till en ny nivå. (som om det skulle vara mer naturligt...)

Som planen ser ut nu ska jag leva på en apelsin om dagen ink vatten i 4 1/5 dygn. Eftersom jag aldrig gjort detta vet jag inte exakt hur jobbigt detta kommer bli men det lär jag bli varse om ganska snabbt. Jag har inget som helst intresse i att tappa vikt. Jag väger i skrivande stund 64.5 kg fördelat på 183 cm. Jag vet inte hur mycket en idrottares vikt påverkas av fasta eftersom jag bara vet om normal/överviktiga personer som provat på något liknande. Jag vet heller inte hur sömnen påverkas. Jag kan ana att min mentala förmåga och mitt humör inte kommer vara den bästa på lördag kväll när tjockpannkakan ska ut ur ugnen.

Då jag är mitt uppe i en viloperiod och i med min elitsatsning är fasta helt otänkbart alla övriga veckor på året så det är lite now or never som gäller.

Jag kommer försöka kartlägga förändringarna så gott det går var 24h och det ska bli intressant! Jag kommer inte att avbryta testet så länge inte min (eller andras) permanenta hälsa riskeras. Jag kommer inte att ta "helvila" under dessa dagar utan försöka vänja mina svaga vader vid lite lätt löpning och annat. Mest för att jag inte klarar av att "vila" så många dagar i rad.

Nu har jag just ätit en jätteportion kyckling med pasta som var himmelskt god. Om allt går som planerat kommer jag att uppdatera bloggen varje dag. Ska kolla av min hälsa med lite uppskattningar och annat. Jag vet redan nu att detta kommer bli brutalt men det är ju sånt jag gillar. Som ni ser på bilden är jag i varje fall redo så det är ju alltid något.

           


söndag 8 september 2013

Sista chansen och SWE-cup final i Västerås.

I med detta är den svenska LVG säsongen i princip slut. Mycket märkligt kan tyckas och det är det också. Speciellt då vi hade 25 grader och sol idag!

Vi börjar med lördag som innehöll ett klassiskt GP i Ramnäs (Sista Chansen). Hade verkligen kanonform idag och det är jävligt trist när resultatet blir så kasst. Men det var helt självförvållat som tur var. Sista 2-3 varven var jag typ tvungen att krypa runt banan. Gick in i GP-väggen totalt. Men innan detta lekte livet i de biffiga benen jag har. Kunde kontra och rycka lite som jag ville, och det har jag inte kunnat gjort tidigare i elitklassen bortsett från min back-attack i Svanesund.



Nu till söndag. 153 km platt SWE-cup avslutning var det som gällde. Hade lite dåliga vibbar kvar från Svnesundslakten förra helgen men idag gick det fan bra! Kände mig stark hela jäkla loppet och hade inte det minsta kramp trots 25 grader och gassande sol. Det ska tilläggas av snittet var 44,5 km/h första 10 milen så det flöt på fint.



Direkt i starten var jag uppe och flängde lite. Anslöt till en utbrytning på ca 10 gubbar efter 5 km tack vare Bertilsson, jesper johansson (falköping). Vi fick liten lucka bak till klungan. Tyvärr gick det ihop ganska omgående och jag var lite väl sen med att haka på den nya gruppen på ca 13 som nu stack iväg. Blev nån km solo här mellan klungorna... När jag tillslut gav upp la jag mig i klungan och chillade.

Efter 3-4 mil hade vi hämtat in utbrytningen. Därefter körde vi "High chaparal" i ca 30 km. Det var grymt kul. Attack på attack och massa kontringar hela tiden. Några av de hundratals konstellationer som han bildas satt jag med i. Det blev aldrig några speciellt långa utbrytningar men man hann bli trött endå.

I slutet av lekstugan bildades den avgörande utbrytningen på 14 st. De sista 6-7 milen av loppet gick rätt lugnt och det märktes på klungan att lekstugan hade tagit ut sin rätt. Många fick kramp och verkade slitna.

När det bara återstod 8 km blev vi stoppade då tätgrupperna hade fått 2 min lucka och hade redan kört ett lillvarv. När vi sen rullade igång igen fick ingen bomba något då vi inte ville komma ikapp täten och skoja till det. Detta var ganska trist då jag planerade att lägga in ett gäng sinneslösa attacker ungefär här.

Inför spurten som vi som tur var fick köra så valde jag att gå fram i vinden med 2 km kvar. Detta för att jag inte ville ligga för långt bak och trassla. jag är ingen person som trycker mig fram mitt i klungan direkt.

Med 1 km börjar det gå upp för mig vad det är jag fan pysslar med. Jag hamnar bredvid Team Unaas cycling pb bliz uppdragningståg med Pölder i spetsen. Det sjuka är att ingen annan verkar vara intresserad av att passera mig. Jag fattar ett snabbt beslut att jag av nån anledning vill vara först in i sista sväng! Head to head med Pölder dundrar den segaste personen i hela landet in på upploppet. Vad tror ni jag gör? Inte fan pressar jag mig in på något fint hjul. Nej, jag drar igång hela skiten! :-) Hela Unaas + klungan hamnar på mitt hjul i en fin linje. Ett liiiiiiitet ögonblick leker jag att jag ska hålla undan men såklart dundrar hela tåget om mig. Jag blir tillsist 12:a i klungspurten(!) och 26:a totalt. 44,3 km/h blev det för vinnaren.

Vet inte vad fan jag hade där framme att göra i slutet men kul var det! :-)

                

tisdag 3 september 2013

Svanesund 3-dagars 2013


En av mina favorittävlingar i Sverige! Riktigt skön tävling om vädret är bra helt enkelt.

Det började med 2 min backprolog på fredagskvällen. Kände mig snabb på uppvärmningen och var mycket riktigt ganska snabb när det väl bar iväg också. 14:e plats kom jag in på och det är min första topp 20 och 15 i elitklassen! Jag var ändå ganska överraskad när jag såg resultatet då jag inte brukar vara så jättesnabb på 2 min prologer. 

jag blev i varje fall trött. Foto: Valentin Baat

Dag 2 bjöd på GP och tempo. Jag låg överraskande nog på 14:e plats efter prologen och mitt mål med GP:t var att lägga in EN attack och inte tappa tid.

Då mina ben var bra och banan var super-duper-olätt att gå loss på var det aldrig aktuellt att tappa någon tid. Däremot var jag ganska feg i utförskörningen. Jag tog positionerna i backen och tappade utför. 

På äventyr i svanesunds GP. Foto: Valentin Baat
Kvällen bjöd på tempo. Här hade jag inga förväntningar what so ever. Jag satsade friskt men sprängde mig ganska rejält. Jag kunde tydligen inte köra 45 km/h i 20 km. Efter 6 km gick jag in i en svacka och snittet landade tillslut på 42,5 km/h. 22:a plats räckte det till. Och föll här till en 17:e plats i totalen.  



På söndagen väntade linjelopp. 140 km på böljande bana med en backe på 3 min i mitten på varje varv. Loppet blev hårt då det blåste 7-9 s/m och kantvinden var konstant. Inte bra för mig med andra ord. Jag är som ett segel i vinden. För lång kropp med för lite vikt och kraft. Efter att tätgruppen gått iväg i backen offrade CK hymer hela sitt lag i 50 km. Därefter tog TREK över och klungan gick på ett led hela vägen utom i backen då tempot var otroligt lågt loppet igenom. Efter 90 km var jag tvungen att släppa taget om loppet och jag klev av. Helt slut. Rullade knappt framåt sista 5 km. 

Sammanfattningsvis kan man säga att jag är nöjd och glad. Att jag inte klarar kantvind är inte så jätteöverraskande. Annars känner jag mig jäkligt tävlingssugen och det ska bli kul till helgen då Sista chansen och framför allt Anundsloppet med 63 pers ska köras på en blåsig platt bana. Hoppas på stiltje.