Nu är första dagen snart färdigupplevd och jag ser
fram emot middagen om 1 h för jag är i skrivande stund rätt fikasugen. Mer om
det sen.
Gårdagen bjöd ”endast” ett rullpass längs
västkusten. Varför jag är lite dryg och använder apostrof är på grund av att
jag cyklade med hela Saxo Tinkoff-teamet i ca 10 km. Contador, Kreuziger mf.
Jag fick maxa i 10 min för att komma ikapp men det var det värt. Riktigt nice
väder här ner också!
 |
| Roman Kreuziger strechar en deffad vad |
 |
| Hotell Tisalaya Park by evening |
Nu till dagens pass. Ett riktigt galet sådant också.
Efter en fin UHT-mjölk-continental-söt frukost tog vi sikte på toppen av
pyramid-ön rakt norrut. I Fatara skiljdes jag och viktor knutsson från Hanna
Nilsson då hon skulle träna annat. Vi fortsatte upp och jag hann maxa
både en och två gånger. Den första gången med några continental-tyskar med
SRM-wattmätare och andra gången helt spontant. Kändes helt okej, inte tipp topp
än.
Vi fortsatte sedan förbi San Bartolomé de Tirajana
på 1000 meters höjd där de bland annat hade en fin fotbollsplan och en väldigt
brant, bred bilväg. Dieselvägen var stundtals ganska hal och brant. Vi tog
sedan sikte på ett fint krön på 1300 meters höjd. Väl där valde Viktor att
vända ner till Hanna igen (enligt plan). Jag däremot fick toppfeber och skulle
till varje pris bestiga Pico del las Nieves. Jag fortsatte själv längs de
mäktiga bege-färgade murarna och regnet piskade på en del vid det här laget.
Som året runt cyklande svenska var det inga som helst problem. 8*+!!!!
Jag rullade på ett tag i slakmotan, körde ner för en
backe och ungefär här började det lilla äventyret kan man säga. Jag anade
väldigt många ugglor i mossen då vägen såg ut att sturta ner i avgrunden. Jag
ville ju upp till toppen av ön inte tvärtom…
Efter italiensk-spansk-engelsk diskussion nr1 var
avslutad kunde jag glatt tacka för hjälpen och styra rakt upp igen… Inte sådär
jättekul kanske men än så länge var jag relativt pigg med 1800 hm i benen.
Jag svänger efter beskrivning upp till vänster på en
liten asbrant backe och bryter mig upp där. På ungefär 1600 meters höjd kommer
nästa motivationssänkare då jag börjar tro att jag är på fel topp…
 |
| Spanish mountain party |
 |
| Nöjd. @1950 m.ö.h |
Men inte långt där senare ser jag skylten märkt
”Pico del las Nieves” och i all lycka passsar jag på att bomba lite upp till
toppen och tar ett segment jag tittat ut på STRAVA kvällen innan. Ingen
jättetid men dock rekord vilket är viktigt för oss i STRAVA-branchen. Väl uppe
på 1950 meters höjd njöt jag av dimman i några minuter innan jag begav mig
neråt. Raka vägen hem. Samma väg som jag kom var planen. Jag följer ett tåg med
bilar och tänker inte på något särskilt. Ser pekande höger skylt märkt ”Las
Palmas” och tänker uppenbarligen. ”-Jajjemen! Huvudstaden här var de ja!”
”Skönt med bra skyltning och allt!” Efter sisådär 500 vertikala meter genomgår
jag en lättare kris. Jag stannar cykeln och bara står. Jag låter den OERHÖRT
tydliga vädersträcksvisande solen värma min nacke…
Tillslut accepterar jag katastrofen och börjar gå
igenom alternativen…
Jag är alltså på väg rakt norrut på en pyramidformad
kraftigt kuperad ö. Jag bor däremot så långt söder ut som man kan komma i
Maspalomas! Jag tittar på datorn och ser att jag klättrat 2200 hm på 3,45h. Jag
fortsätter uppgivet ner för berget. Jag lägger märke till att norra sidan är
betydligt finare och grönare än den södra. Jag försöker vika av så mycket som
möjligt åt höger men det står fortfarande ”Las Palmas” på skyltarna. Jag viker
av från vägen och åker nerför en svinbrant liten backe i hopp om att reducera
skadan. Jag hittar ett par som ser ungefär lika vilsna ut som jag. Efter 3 min
på italiensk-spansk-engelska kommer vi fram till att vi är vilse. Utförsbacken
blir till uppförsbacke av det brantare slaget. Såklart slutar vägen en fin vändplan och livet är då på topp.
Efter att jag forcerat tillbaka till vägskälet
fortsätter jag, nu ännu muntrare nedför berget rakt norrut. Efter 30 min tar
jag återigen av till höger. Mot ”Telde” jag startar italiensk-spansk-engelsk
diskussion Nr3 och får då veta att jag är på rätt spår vilket känns lite bättre
i benen. Efter en stund kommer jag ner i en dal. Dalen har ingen väg i sig så
det blir till att köra lite mera uppför. Efter 100 hm kommer jag upp på krönet
och kan då njuta av lite utförskörning av hög klass i den nu dalande
kvällssolen…
Väl nere i ”Telde” irrar jag såklart bort mig igen.
Nu är jag nere på havsnivå men jag tappar bort mig i ett trashigt slumområde.
Jag ser en väg en bit bort som ser ut att gå söder ut så jag tar sikte på den.
Där passerar en vitklädd cyklist och jag sprutar ikapp honom. Turen väder! Han
är född på ön och ska till Maspalomas! Jag får guidning hela vägen. Det blir
såklart inte 100 procentig kommunikation då den är på
italiensk-spansk-engelska, men han berättar att han kör ironman och lite annat.
Det går på rätt stadigt hela tiden och jag kan bara luta mig tillbaka på
rullen.
 |
| Victór ironman-mosar |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar