Proffsbenen håller i sig...

Ibland presterar man bättre, oftast inte. Nu har jag haft finben två tävlingar i rad! Med en sen födelsedagsfest i Leuven färskt i minne eller inte begav jag mig iväg till Kemzeke nära holländska gränsen idag för cykla lite på ett varv ihop med 62 andra galningar. Det blåste på rätt friskt i dagen till ära. Det är sånt vi gillar, vi sega åkare. Vinden jämnar ut effekten ni vet...

35 km hann jag velocipeda idag innan tävlingen ens startat. Tog det lugnt, givetvis. Rullade även ett varv runt banan så vi var nog uppe i närmare 45km totalt innan tävlingen verkligen startade. Kände mig inte sådär supersnabb där halvtimmen innan (vilket jag i och för sig inte var under själva racet heller bara det att jag kunde cykla halvfort länge) Jag kom inte ens upp över 1000w idag, det behövdes liksom inte. Jag släppte några luckor första delen av racet men har man bara tillräckligt bra ben är det bara att tugga på lite så kommer man in i hjulet igen. Jag var väl hyfsat aktiv inledningsvis, igen. Bara det att jag var hopplöst ur tajming, igen...

Påväg till Kemzeke var jag väl så pigg... 166km totalt idag.

Hann väl vara loss i lite olika grupper kortare stunder men när dagens separation inträffade spelade jag korten fel. 26 snubbar kom iväg efter typ knappa timmen. Klart det håller tänker ni men så lätt är det normalt inte att få en 26 mannagrupp att samarbeta hyfsat. Att få några att dra dedikerade förningar i en sån grupp är normalt sett ganska svårt. Vem vill jobba dedikerat för att sedan riskera att bli nummer 26? Ekvationen gick inte ihop för mig detta plus att vi satt med hyfsat mycket vad jag trodde var snabba åkare. När det spricker i en klunga sådär har man ofta två alternativ, antingen attackerar du fullt, du tar ansvar för jakten själv direkt. Om du har is i magen droppar du ner rejält i klungan, har du flyt i ett sånt skede KAN det bli så att ni som klunga ändå kör in gruppen framför och du kan dessutom göra allt detta utan att lyfta ett finger. Du har mycket ryggar som skydd osv. 

Med ovanstånde i tanke valde jag alt två idag. Det var fel val. När gruppen framför har etablerats har du igen två val. Typ samma scenario men den här gången får man vara riktigt korkad om man INTE går på attack med de benen jag hade. Har man en skitdag vill man bara gå i mål och kan vara nöjd med det men idag hade jag resultat i sikte. Jag attackerar eller följer nån stark, minns inte riktigt. Vi närmar oss en aning med lucka bakåt när nån tokig wallon får för sig att brygga solo. Riktigt korkat. Normalt sett är han ett monster kör i U23 laget Etixx men idag är inte hans dag. Vi kör in honom igen samtidigt som vi körs in av "klungan". Strax efteråt tar jag en förning ute på en kantvindssträcka. Växlar åt sidan men ser att det är 20 meters lucka. Jag känner mig lite frustrerad av situationen så jag kör 5km solo. Det är inte smart alls (egentligen) men jag bryr mig inte så mycket om jag blir 27a eller 60e idag. Benen bara går. De kan trycka hårt länge och jag kan sluta trampa en sekund så är de lika pigga igen. Jag återhämtas, går iväg med ett gäng, vi återhämtas, jag går solo igen. Tillslut efter mycket om och men får jag sällskap av en rutinerad belgare med inte mindre än 15 topp 10 placeringar i år. Det skulle jag ha... Nu är det inte mycket kvar av klungan och jag förstår att om jag kan gå loss från den utan att ens veta om det att det här troligtvis kan hålla. De ser uppgivna ut där bak. Bara ett tiotal kvar. Jag och Bart Tribout som han heter kör på och det är så det hela slutar för min del. Väl i spurten om plats 27 är det typ Kittel vs en sköldpadda. Jag har ingen som helst chans att slå Bart i spurten men det spelar mindre roll. Jag snittade 283w i de 2h20min som loppet varade. Det var utan att plocka ut det där absolut sista kolhydraterna också. Vi hade ingen chans att köra in förstagruppen och bakom var läget lugnt... 

Vad ska man säga om detta då? Känner mig ganska blandad men är såklart mest nöjd. Jag skrev här tidigare att kunde jag bara få känna mig i toppform en tävling den här sista veckan så vore jag nöjd. Nu är läget så (överraskande?) att ribban höjts. Att få köra in en topp 10 innan jag beger mig hem till Sverige vore helt klart värdigt. Det är faktiskt så att jag inte kan fatta hur jag kan placera mig så pass långt ner med dem benen... Jaja. Om jag tävlar imorn är ännu oklart, det är en pågående strejk i Belgien som drabbar tågtrafiken. Kan jag inte åka iväg till västflandern imorgon kommer jag med största sannolikhet köra lite mer aeroba tröskelintervaller igen. Körde detta i söndags efter prokermesset och tror mig veta att de är en av anledningarna till dagens finben. Jag kör alltså intervaller längs floden Schelde (där man störs minst) på mellan 250 och typ 300w. Tröskeln ligger på runt 340-350w för mig på platten så det är inga disktrasepass det är frågan om. De ger mig som seg cyklist en riktigt skön känsla i benen. Givetvis måste man träna anaeroba grejer också om du ska bli snabb på belgiska tävlingar men jag tävlar redan så mycket att det enda som behövs förutom racen är just det där halvhårda. Jag körde massor av tid i den zonen (zon 3) under Italienlägret och jag tror det är effekten av det vi ser nu med några race i kroppen. Sen är det ju så att ska du bli stark på plattare tävlingar vinner du inget eller mycket mindre på att köra intervallerna i backar. Det är en helt annan trampdynamik uppför och på den här nivån har man inte råd med sånt. Det är små marginaler så vill man köra fort i Belgien, danmark, sverige osv så är det platten som gäller i regel. Allra helst bakom bil/moped men det kan vara osmidigt att få till såklart.

Om det blir tävling eller träning får man väl se imorn då. Jag kan redan nu se mig själv på stationen glad och harmonisk när tåget inte kommer...