Belgisk WVF racing - the dark side.

Sitter här i köket på Vierhuizen i Buggenhout och ugglar. Har inte varit såhär matt i kroppen efter ett race sedan någon gång under förra året. Visst är man lite mer slut om man tvingas tågpendla 2h hem efter racet som jag har gjort några gånger i Wallonien under våren här men idag kunde jag faktiskt nåla min nummerlapp i mitt eget rum. Det hör inte till vanligheterna ens i Belgien. Start och inskrivning 50 meter från dörren. Helt klart bekvämt och effektivt. Idag valde jag mellan ett vanligt 1.12B kermis i västflandern och ett litet regionalt race arrangerat av ett annan förbund (WVF) än gamla vanliga "wielerbond vlaaderen".  WVF arrangerar tävlingar mer lokalt där jag bor och har flera olika klasser under samma arrangemang. Lite mer som hemma i Sverige. Klasserna delas in i A, B, C, D, F, F+. Var kvinnor skall deltaga har jag ingen aning om för det är långt ifrån givet vilken klass man ska anmäla sig till. Malin och Ana som jag delar hus med tävlade idag i klass D.

Hade inte en susning om vad jag hade att vänta. Jag anmälde mig i A klassen. WVF tävlingarna har lite märklig status i Belgien. I princip inga vanliga tävlingscyklister kör såna här tävlingar och alla verkar se dem lite som ett träningsrace. Man kan ju på förhand anta att det skulle bli ganska mycket lättare än de UCI, interclub och 1.12or som jag kört tidigare som jag tävlar i normalt sett. Det skulle vi snart bli varse om.

Har tyvärr katastrofdåligt med bilmateria från dagens race så jag slänger upp den här från 1.12B Evergem i torsdags istället. Har var det också missär både i ben och väderformat. 40e plats slutade jag på och 56 pers slutförde racet.

10 varv och 72km totalt. Kanske 50-60 mann på linjen. Några få juniorer, ett antal gubbar och ett gäng svårdefinerade individer. Vi drar iväg och jag spelar offensivt. Går loss lite grann men blir inkörd rätt omgående. Försöker igen lite senare, samma sak. Tänker att jag ska nog ta det lite piano. Grundfarten är som en käftsmäll. Massa galningar tankade med både det ena och det andra. Det är fan inte en lugn stund. Hela tiden nya massakrar. Ut i kantvinden med fullt tryck. Jag tänker att varför kör den där snubben i tät så hårt för ingenting? Svaret är att det finns ingen taktik. Benen ska bara göra jävligt ont. Efter tokkörningen på åkern viker snubben av och belgiske WVF mästeren i A klassen dyker upp i högerkanten med dyngväxeln i högsta hugg. Benen ser ut ungefär som flanderns vägnät. Jag försöker gå med men snubben bara mal på. Tröskeln är oändligt hög. Efter ett par varv börjar jag se ett mönster. Det är ett 15 tal individer som återkommer i dessa strongman moves. En del med rätt kraftig övervikt. Hela tiden grupper iväg. Hela tiden attacker. Hela tiden attacker från ett redan skithårt tempo. Helt klart en upplevelse.

Evergem igen.

Med ett par varv kvar går det iväg en i grupp monster och jag börjar dra och jobba en del i det som är kvar av fältet. Bara dra in dom jävlarna. På sista varvet kommer jag iväg solo och får sällskap av en sjukt grov snubbe i gult. Han drar en tvåminutersförning i kantvinden som tar oss från 100 meter bakom till ca 50. Jag vrider ur rejält där efter åkern och vi lyckas ansluta till förstagruppen igen. Med en kilometer kvar är tre stycken loss men de hämtar vi in med 500 meter kvar. Jag går in 14e tillslut och kammar därmed hem 10€. Gratisdag alltså. Har fullt med spått och skit i ansiktet i mål och jag förstår varför ingen normal U23 cyklist vill utsätta sig för denna tortyr. Jag hade jävligt skoj idag, men det tar emot att bli plågad på cykeln av gubbar med mage även om en hel del var runt 25 bast också. Härliga 275 snitt wattar landade alltihop på. Tredje hårdaste racet i år alltså. Lite oväntat minst sagt. 310 watt i snitt om man bara räknar med när jag trampade (non zero avg power) och ca 1030 i max men flera peakar på över 1000 total sett. Alltså inget segt motionslopp. Bara allmänt hårt i alla zoner. Blev mycket text och nörderi i det här inlägget. I nästa vecka är planen att jag ska få plåga mig själv i lite backar då Ardenne Challange står på programmet. Det ser jag fram emot som fan. Fyra backiga tävlingsdagar. Blir ett bra test inför UCI racen i Norge om typ en månad som är ett av säsongens stora mål för mig. Hej hopp.