Rubriken känns ganska passande i min sammanfattning av helgen och jag ser fram verkligen fram emot att skriva av mig missären de kommande minuterna. Därmed varnar jag alla läsare som inte känner sig kapabla att läsa om individer i motvind och svårigheter.
Vi börjar med lördag.
Det kändes MYCKET bra på uppvärmningen. Jag dansade fram över cykeln. En sån där känsla av att det alltid kommer att finnas en till växel att lägga i oavsett. Jag hade målsättningen att gå runt alla 190 km med benen i behåll. Det var trots allt en mycket platt bana som inte passade mig överhuvudtaget. Det enda som passade mig var distansen. Jag gjorde även det dumma misstaget att köra alldeles för defensivt inledningsvis. Min plan var som i Norge förra veckan att chilla längre ner och låta tävlingen sätta sig.
Fail # 1: Tävlingen satte sig efter 15 mil och inte efter 30 min som planerat.
Fail # 2: Tvingades efter 10 km täppa en lucka med en 2 min all out effort.
Fail # 3: Kom fel i en kurva efter 30 km och fick täppa en till lucka med en maxning i polacksbacken.
Jag körde mig därefter så pass överjävligt stum att upploppet blev till tortyr. Hamnade i en grupp om 3 där de andra två turades om att ställa av sig själva gång på gång. Bröt loppet kort därefter.
Så det var ju sådär. Mina ambitioner matchar inte riktigt mina resultat för närvarande. För er som inte varit där så kan jag säga att det suger fett.
Vad som känns ännu dummare är att min form är exakt så bra som jag kan begära. Jag kör exakt så snabbt som vet att jag kan med en normalbra form. Jag trycker mer watt än någonsin. Jag är dessutom mer erfaren än någonsin. Jag får gång på gång stryk i resultatlistan av folk jag inte ens sett som konkurrenter tidigare.
Nu till dagens missär. Fast jag skulle vilja kalla den för en av de skönaste missärerna jag upplevt. Scandis GP körs på en 2 km HELT galen bana med en 1,30 min lång slottsbacke ink 2 st riktiga pavé avsnitt och en handfull galna kurvor. Kan vara den bästa bana jag kört.
Då jag hade gott om ilska som bränsle från gårdagen gick jag all in idag. Kom iväg hyfsat i starten (vilket för mig inte är sist) och första gången uppför slottsbacken var också den snabbaste. Efter 10 min lidande tappade jag tyvärr tätgruppen efter en kurva och hamnade tillsammans med Mats Andersson och senare Jeppe77 från Motala. Det såg rätt säkert ut bakåt till en början men efter några varv av lite för mycket hets i backe och för låg fart på platten blev vi ikappkörda av en jagande andragrupp på ca 6 st. Efter ytterligare några varv hoppade min kedja in mellan klingan och ramen på toppen av slottsbacken. Istället för att utnyttja mitt respitvarv såg jag till att få upp kedjan med våld och därefter ge järnet och försöka ta ikapp 10 sek. Planen var givetvis galant och jag ställde både av mig själv och cykeln.
Jag hamnade sedan med Preben Larsen, Krippe Kvist och teammate Jonathan Nargell. Som oftast blev jag avställd av Preben utför och körde ikapp och ibland ifrån i slottsbacken. Kände mig inte så dödsstum de sista varven så jag körde solo det sista varvet innan Wetterhall kom anslöt och dagen var slut!
Den här dagen kom jag 50 min. Dessutom på en bana som passar mig fint. Trots det lilla fallet framåt är det fortfarande kasst. Benen var såklart i fin form som vanligt nuförtiden och resultatet åt helvete. Tror jag bröt på ca 30:e plats idag.
Nya tag på Kinnekulle om 2 veckor tills dess ska det vilas, deffas och tränas bland annat. Känner mig av någon anledning väldigt laddad och tävlingssugen trots motvinden resultatmässigt. Bra det!