För att inte göra om misstaget att träna ner mig i Falu koppargruva kommer jag försöka prova på att ta vila varannan dag från och med nu. Förhoppningsvis kommer de senaste dagarnas benkross stimulera tillräckligt för att kunna ge mig formboosten jag mer än någon annan behöver!
Förhoppningarna inför SM är förutom fin form framför allt vädret är fint. Ett blött och kallt SM kan inte bli annat än en skandal! Den tredje förhoppningen handlar om själva loppet då jag på riktigt hoppas proffsen MOSAR sönder fältet från start till mål. Att sitta med i en avvaktande klunga halva loppet är inget att hoppas på. En riktig cykeltävling skall bestå att svett, slit och pina. Att ställa av folk är ingen som helst match i jämförelse med att bli avställd och trots detta kriga vidare, varv efter varv. Att göra sitt eget lopp är sportens höjdpunkt oavsett om du cyklar i tät eller sist. Vad är utmaningen i att möta publikens blickar enbart som en segrare?
Jag vet att liknande inlägg skrivits förr. 999 gånger av 1000 av en idrottare i motgång. Jag är inget undantag. När man befinner sig i flow:et och allt flyter på ägnar man sig inte åt tankar som detta. Man lever i en sorts förträngning av allt negativt. Man vet innerst inne att motgången kan stå på tur men man låtsas inte om den.
Ni ska inte tro att jag för den skull VILL bli avställd på söndag. Jag kommer likt de flesta andra försöka ställa av så många som möjligt av er. Varje cyklist efter mig är en seger. DIN smärta kommer framkalla ett välbehag hos mig och jag kommer om så är fallet troligtvis även skryta om det i Hällekis skola efteråt. Samma sak gäller om jag lyckas ta din rulle i kantvinden eller kontra din attack i motvinden. Att tävla utan fruktan kommer bli mitt främsta vapen på söndag. Jag kan knappt tänka mig en mer behaglig tävlingssituation.
Till sist vill jag bara till mina konkurrenter säga att jag innerst inne hoppas att ni alla har riktiga skitben på söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar