Efter dryga dygnet på resande fot anlände jag, Karl-Axel Zander, Jesper Johansson och David Bartolome från Upsala CK fram till Wevelgem på fredag eftermiddag. Staden är en typisk flandernby innehållande stenhus och bordeller.
Då jag inte tränat något i veckan samt rest i 24 h var jag faktiskt lite orolig för premiärhelgen då den inte direkt är någon mjukstart. Som tur var fick jag till ett fint 2,20h långt kom-igång pass i kvällssolen med de andra. Första 3 milen kändes ungefär så bedrövliga som jag hade förväntat mig men sista halvan kändes det lite bättre vilket sänkte nervositeten med flera procent.
|
Foto: Karl-Axel Zander |
På lördag eftermiddag var spelet igång! Kermesselopp på 18x6 km. Varvet bjöd på smala vägar, blåst, åkrar och en del motlut vilket är ovanligt. Drygt 90 st till start och jag kan väl inte säga att självförtroendet var på topp här..
David hade förvarnat om att det kunde gå på rätt bra de första 30 min av ett kermesselopp så jag tog plats långt fram i fållan och försökte göra det bästa av saken. De drygt 600 euro i prispengar lockade till sig en del snabba typer. Jag valde att gå in i tävlingen som vilket annat GP som helst och strunta i det faktum att tävlingen var 11 mil. Anledningen till detta är att reglerna för linjelopp är lite annorlunda i flandern. Så fort du ställs av med några minuter plockas du av och får den placering du har då du kliver av. Med andra ord är det mer eller mindre en merit att inte bli avplockad om tävlingen är hård.
Direkt i starten satte vi fart i ca 60 km/h i medvinden och vidare in över ett pavé/cykelbana avsnitt innan vi svängde upp mot kantvinden. Jag lyckades sitta med ganska bra första 30 min vilket var skönt. Det var dock nära ett par gånger då en framförvarande sladdat omkull i en kurva innan en slakmota. Blev ett par hårda minuter innan jag lyckats komma ikapp täten. Efter ca 35 km börjar jag förstå hur långt det här loppet verkligen är...
Någon släpper lucka i kantvinden och vips hamnade jag i en 12 manna grupp. Stundtals gick sammarbetet riktigt bra men för det mesta ganska åt skogen. Men är det någonting belgiska cyklister kan är det är köra belgisk kedja och vinge i kantvind för där gick det undan rätt bra. Häftig känsla var det!
Vår lilla klunga fick hållas till dess att vi kört 56 km då vi plockades av. Jag rullade tydligen i mål som 41:a men jag förstod inte riktigt varför alla skulle spurta. Kul med en placering i alla fall. Kalle och Jesper gick i mål varvet innan i klungan bakom mig. David var uppe och stötte första varvet men bestämde sig för att lägga av efter ett varv då han knappt tränat på hela vintern!
ca 22 st gick i mål och klungan var i stort sett molykyler. I like!
|
Foto: Karl-Axel Zander igen |
Gårdagen bjöd på 4 st tävlingar inom 10 mils kvadrat. - "Skönt med litet startfällt idag..." Tävlingen vi valde låg i Merelbeke och var fruktansvärt lättåkt med rikligt med betongväg och "semikubbles" (Svensk pavé). Det "lilla" startfältet jag uppenbarligen syftat på var 180 cyklister och det är svårt att förstå hur stor sporten är här nere. Efter att ha signat oss inne i Herelbeke kyrka där ca 5 st herrar i kostym givetvis väntade var det bara att ladda. Kände mig betydligt självsäkrare idag efter gårdagens fall framåt. Efter att ha tryckt mig in långt fram i fållan kom jag iväg rätt bra med täten och då jag trots allt befann mig på "semester" bestämde jag mig för att stöta från proffsklungan medan tillfället gavs. Rycket satte jag in efter 1 km. Mitt i utbrytningen kommer jag på att jag glömt sätta igång Garmin-datorn så jag det gjorde jag i farten. Alla belgproffs undrade väl var det var för respektlös juniorjävel som tror sig kunna gå solo i 12 mil. Lekstugan varade i ca 1 km innan jag blev länkad och sedan upphunnen av peloton. Därefter satt jag i klungan och var skraj. Dagens race var så lättåkt att i stort sett ingen ställdes av trots att det gick fort. Klungan samlade ihop sig rätt ofta vilket jag inte gillar. Att vägarna i Belgen är crap gör inte saken bättre. Det var ett mindre mirakel att inte fler kraschade. Alla är skickliga på cykeln och det är stor skillnad mot Sverige. Tävlingen var inte direkt jobbig men distansen tar tillslut ut sin rätt. Tyvärr lyckades jag inte fullfölja tävlingen då jag vurpade helt självförvållat på ett brunnslock i en skarp kurva. Som tur var höll jag bara ca 25km/h och ingen större fara skedd. Bryta var jag dock tvungen att göra hur som helst. Jesper höll sig kvar i tävlingen och gick i mål som 105:a.
|
Bild från dagens rullpass till Roubaix. Passade på att dunka ett varv. |
På onsdag väntar nästa utmaning i Brugge. Ett platt fin bana där jag hoppas på ett hårdare tempo än igår som kan splittra upp klungan tidigt.