Uppdatering

Sedan jag sist skrev har jag hunnit med både det ena och det andra. Sedan SM har jag hunnit med 9 starter och dessutom i rad med avslut i lördags. Touren startade med Kortbane SM på fredagen. Inte mycket att skriva hem om för min del då jag blev varvad på en 46:e plats. Riktigt stenhård tävling om man startade långt bak i fållan. Medans jag var med i tätklungan tvingades jag köra 5 w/kg i snitt vilket ledde till att jag blev fasligt trött i benen efter ca 15 min. Körde sedan vidare i en liten grupp och kroppen kändes pigg hela racet men vi blev varvade efter 30 min och då körde vi ändå 45,5 km/h...

Lördagen bjöd på ett till härligt GP lopp i Burseryd. Hamnade i en andragrupp efter 30 min och körde in som 30:e efter mycket fint samarbete.

I söndags var det dags för Sverige-cup deltävling 2 Västboloppet. Ett riktigt hederligt gammalt lopp på en underbar bana innehållande ca 5 mils grusväg, totalt 17 mil. Tävlingen var ganska hård direkt från start och efter 45 min var vi bara 30 kvar i täten av de knappa 100 startande. Då tempot sänktes kom det ikapp många cyklister och det var väl där som mina ben sa upp sig för dagen. Fick en vidrig kramp efter 1,30h och tvingades ta ett eget tempo. Fick sällskap av ett trevligt litet gäng och allt eftersom försvann krampen och styrkan kom tillbaka. Med kanske 8 mil kvar blev jag enormt sugen på att gå i mål. Då vi befann oss på varvbana om 18 km är detta inte alls självklart då man riskerar att plockas av vid varvning. Efter mycket lidande kunde jag på slutvarvet gå solo in mot mål på en 31:a plats vilket jag är mycket nöjd med. Framför allt efter alla problem inledningsvis. Training Stress Score på 326 och 4 w/kg i normalized power över 4,30h. Jobbigast av allt var nästan känslan efter loppet och jag var nog okontaktbar ca 3h efter målgång. Ber om ursäkt i efterhand.

Med dessa pärlor i bagaget startade jag alltså U6 cycle tour på måndagen. Jag, Freddy och Jesper från laget körde tävlingen och föräldrarna fick agera langare för första gången vilket gick nästintill smärtfritt. Under måndagen kändes kroppen allmänt skit och jag inledde med en medioker 89:e plats på prologen. På tisdagen hade jag dock kanonben och formen var sedan bra resten av veckan. Tänker inte gå in på allt som hände under veckan då det kan ta hur lång tid som helst men sammanfattningsvis kan man säga att benen var bra, resultaten sådär. På sista tempot hade jag kanonben men tvingades redigera min sadelposition 2 min innan start och fick uppenbarligen inte fast den överhuvudtaget. Har aldrig varit med om något liknande och hela situationen på startrampen kändes absurd. Tänkte först bryta direkt och gå hem men det var något med tempot som lockade. Rullade av rampen sittande och väntade bara på att sedeln skulle ramla av helt. Den for fram och tillbaka och lika mycket i sidled. Var 30:e sekund rättade jag upp den med handen. Det blev som ett mantra - Rätta till sadel - gasa och så vidare. Alla åskådare måste undrat varför jag satt så förbannat lågt när jag körde tempo. Jag kände direkt att benen var bra och att jag plockade in tid på finländaren framför gjorde mig ännu mer förbannad över situationen. Med en kilometer kvar började situationen bli ohållbar men jag rullade i mål. Direkt efter mål kunde jag äntligen resa mig upp och då flög sadeln all världens. Lite kul såhär i efterhand men jag skulle inte påstå att jag var speciellt munter timmarna efteråt. Slutade ändå mitt i fältet och på något sätt slog jag nytt PR också. Jävligt tudelad situation med andra ord...

Snart är det dags igen och på fredag bär det av E4 söderut igen! Jag längtar redan efter vättern...