Sidor

måndag 26 maj 2014

Kinnekullehelgen

Hade verkligen tron på att saker och ting skulle börja gå min väg igen. Med snabba ben och bra väder var det som upplagt för en trendförändring. 

I fredags var det GP-time där jag blev avställd efter 20 min och varvad efter 40 min. Lite tråkigt men inte helt oväntat då jag som vanligt låg långt bak och vurporna framför avlöste varandra. Efter ett par luck täpp var syran total och jag hade egentligen inte klippet som krävdes för att ha med loppet att göra. Även detta var relativt väntat då jag enbart kört backe de senaste veckorna. 



Såklart var mitt stora mål för helgen det backiga loppet på söndagen. För vad skulle kunna gå snett? 

Söndagens 136 km började lugnt. Nästan så det hade känts lättare om farten höjts för vi kröp verkligen upp de första fyra varven. De 8 s/m vind skapade dock ett oväntat orosmoment på baksidan av varvet där jag var ganska så trött ett par gånger de första varven. Väl i backen kändes benen fullt normala och jag såg fram emot hårdkörningen som jag visste skulle komma. Skön känsla att kunna lägga sig var man vill i klungan uppför. 

Efter fjärde varvningen höjdes tempot markant i kantvinden och klungan delades till och med. Min motivation gick från 100% till 60 på ett ögonblick. Efter ca 8 min hårdkörning lyckades vi trots allt ansluta till slutet av klungan strax innan backen. Kände dock att mina ben inte var lika gott slag som tidigare varv. Det kändes som om jag trampade med en kvadrat-klinga. Ingen kordination alls och till och med lite krampkänningar. Då jag druckit en hel del mineralsaltvatten + magnesium förstod jag till en början ingenting. 

Väl inne i backen kände jag ganska omgående att kroppen svarade dåligt. Frustade som en gammal gubbe och mina lätta ben från de föregående timmarna var som bortblåsta. Såklart var det dags för lite hårdkörning just det här varvet också.. När jag ser klungan dela sig en bit framför mig rinner energin fullkommligt ur mig. Jag känner för att bryta loppet, köra ner i ett dike, sticka ut i skogen och gömma mig. jag blir passerad av i stort sett alla bakomvarande och livet känns plötsligt lika hemsk som det kännts underbart varven innan. 

Jag rullar nästa varv med Jimmy Bodin och Stevenson. Bodin vill fullfölja och mina tankar går till Henrik Öijer som aldrig skulle brutit loppet i min position. Jag tar en gel och sen en till. Sveper en liter mineralsaltvatten och känner krampen och de tunga benen rinna ur kroppen på samma sett som den uppstod. Ett varv senare börjar det kännas riktigt bra. Bodin släpper i backen med några varv kvar. Jag fortsätter solo och försöker hålla uppe snittet så gott det går. Efter ett par varvs slit rullar även jag i mål. Blir 36:a 2 min bakom närmsta klunga och 15 min efter Balck som vann idag efter utbrytning. 



Vet ärligt talat inte varför allt går åt helvete just den här våren. Det känns som nya problem alltid dyker upp. Funkar allt är banan för platt, är banan backig cyklar jag för långsamt. Gång på gång, alltid något. Samtidigt har jag bevisligen gjort stora framsteg rent fysiskt. Mina framsteg vid sidan av tävlingarna är det som håller motivationen hög men vad spelar det för roll? Halva tävlingen igår var ett pinsamt mörker ingen bryr sig ett skit om hur snabbt man cyklar mellan tävlingarna.  

Idag och imorgon blir väldigt lugna dagar så drar jag igång igen på onsdag med lite fartträning. Funderar på att köra passet med högprofilerna bara för att matcha min motionärsstämpel för närvarande. 

Vi hörs.      

     

söndag 11 maj 2014

Missärhelg med något ljusare avslut

Rubriken känns ganska passande i min sammanfattning av helgen och jag ser fram verkligen fram emot att skriva av mig missären de kommande minuterna. Därmed varnar jag alla läsare som inte känner sig kapabla att läsa om individer i motvind och svårigheter.

Vi börjar med lördag.

Det kändes MYCKET bra på uppvärmningen. Jag dansade fram över cykeln. En sån där känsla av att det alltid kommer att finnas en till växel att lägga i oavsett. Jag hade målsättningen att gå runt alla 190 km med benen i behåll. Det var trots allt en mycket platt bana som inte passade mig överhuvudtaget. Det enda som passade mig var distansen. Jag gjorde även det dumma misstaget att köra alldeles för defensivt inledningsvis. Min plan var som i Norge förra veckan att chilla längre ner och låta tävlingen sätta sig.

Fail # 1: Tävlingen satte sig efter 15 mil och inte efter 30 min som planerat.
Fail # 2: Tvingades efter 10 km täppa en lucka med en 2 min all out effort.
Fail # 3: Kom fel i en kurva efter 30 km och fick täppa en till lucka med en maxning i polacksbacken.

Jag körde mig därefter så pass överjävligt stum att upploppet blev till tortyr. Hamnade i en grupp om 3 där de andra två turades om att ställa av sig själva gång på gång. Bröt loppet kort därefter.

Så det var ju sådär. Mina ambitioner matchar inte riktigt mina resultat för närvarande. För er som inte varit där så kan jag säga att det suger fett.

Vad som känns ännu dummare är att min form är exakt så bra som jag kan begära. Jag kör exakt så snabbt som vet att jag kan med en normalbra form. Jag trycker mer watt än någonsin. Jag är dessutom mer erfaren än någonsin. Jag får gång på gång stryk i resultatlistan av folk jag inte ens sett som konkurrenter tidigare.

Nu till dagens missär. Fast jag skulle vilja kalla den för en av de skönaste missärerna jag upplevt. Scandis GP körs på en 2 km HELT galen bana med en 1,30 min lång slottsbacke ink 2 st riktiga pavé avsnitt och en handfull galna kurvor. Kan vara den bästa bana jag kört.

Då jag hade gott om ilska som bränsle från gårdagen gick jag all in idag. Kom iväg hyfsat i starten (vilket för mig inte är sist) och första gången uppför slottsbacken var också den snabbaste. Efter 10 min lidande tappade jag tyvärr tätgruppen efter en kurva och hamnade tillsammans med Mats Andersson och senare Jeppe77 från Motala. Det såg rätt säkert ut bakåt till en början men efter några varv av lite för mycket hets i backe och för låg fart på platten blev vi ikappkörda av en jagande andragrupp på ca 6 st. Efter ytterligare några varv hoppade min kedja in mellan klingan och ramen på toppen av slottsbacken. Istället för att utnyttja mitt respitvarv såg jag till att få upp kedjan med våld och därefter ge järnet och försöka ta ikapp 10 sek. Planen var givetvis galant och jag ställde både av mig själv och cykeln.

Jag hamnade sedan med Preben Larsen, Krippe Kvist och teammate Jonathan Nargell. Som oftast blev jag avställd av Preben utför och körde ikapp och ibland ifrån i slottsbacken. Kände mig inte så dödsstum de sista varven så jag körde solo det sista varvet innan Wetterhall kom anslöt och dagen var slut!

Den här dagen kom jag 50 min. Dessutom på en bana som passar mig fint. Trots det lilla fallet framåt är det fortfarande kasst. Benen var såklart i fin form som vanligt nuförtiden och resultatet åt helvete. Tror jag bröt på ca 30:e plats idag.

Nya tag på Kinnekulle om 2 veckor tills dess ska det vilas, deffas och tränas bland annat. Känner mig av någon anledning väldigt laddad och tävlingssugen trots motvinden resultatmässigt. Bra det!    



                              

  

måndag 5 maj 2014

Östfold 3-dagars

Då jag bara körde lördag och söndag skulle man kunna kalla tävlingen för Östfold två endagars istället. Lite bättre förberedelser den här helgen med rätt skor och andra viktiga material på rätt plats!

Öppnade helgen med ett GP mitt i centrala Fredrikstad. Banan bestod av en riktigt lättåkt kilometer och mycket få höjdmeter. 45 i snitt och 90 % av tävlingen kändes förhållandevis lätt. Min placering i klungan var dock inget vidare då jag redan efter ett par varv var sist. Vet inte riktigt hur det går till men det kändes rätt kontrollerat för mig därbak trots lite gummisnoddseffekt. Halvvägs in i tävlingen var det dags för första kraschen (som var föga oväntad med tanke på startfältets kompetens i att hantera en cykel). Det sprack en del och det krävdes ett varv med syra innan jag var tillbaka i svansen på det som återstod av täten. Med ca 10 min kvar av loppet var det dags igen. Den här gången fler inblandade och täten sprack av lite mer den här gången. Mot alla odds var jag påväg ikapp täten igen med hjälp av TVK laget. Tyvärr blev jag regelrätt dödstrött när klockan ringde för sista varvet. Precis när jag tror mig hålla undan resten av fältet och ska säkra topp 40 kommer en 11 manna grupp ikapp på upploppet och jag blir istället 51:a. Resultatet blev inget vidare men jag kände mig riktigt stark idag vilket var kul.

Söndagens linjelopp var nedkortat med flera mil av okänd anledning. 126 km istället för 160 km. Dessutom var banan betydligt plattare än vad den annars hade varit vilket inte direkt är tipp topp för mig. Vi körde hur som helst ett långvarv på ca 11 mil med målgång uppför en backe på ca 2-3 min. Loppet var 15 km kortare än väntat vilket var överraskande. Varvet var ganska kuperat med en del 1 minuters backar. Klungan var lite större än gårdagen med ca 100 startande. Ungefär lika taffligt i klungan och självklart skulle det vurpas mitt i loppet. Jag tog placering rätt långt bak och avvaktade större delen av tävlingen. Dels för att jag ville vänta till finalen med att köra på och dels för att undvika vurpor. Benen var rätt jävla dåliga till en början men blev sedan riktigt fina de sista milen. Kilometern innan backen gick konstant utför med mötande trafik. Ganska rejält livsfarligt när 100 cyklister vill ligga topp 20 inför en smal avslutande backe...

backen kom ganska överraskande 15 km tidigare än beräknat och med endast följebilarna bakom mig förstod jag att situationen kunde bli lite småknivig. In på den branta smala vägen blev det smockat. Hittade efter lite trixande en väg fram och körde så in åt helvete. Som tur var höll de flesta åt höger vilket jag är tacksam för. Gasade hela vägen in och det räckte till 51:a plats. Är ganska irriterad över ett så dåligt resultat med tanke på hur benen kändes men det är inte mycket att göra åt såhär i efterhand. Vinnaren var 28 sek före i mål.

Ska försöka ta med mig formen till Uppsala nästa helg och placera mig lite högre i det förhoppningsvis lite mer rutinerade startfältet.

På lördag väntar Scandinvian race och söndag Scandis Grand Prix. Lördagen har UCI-status och vi ska köra ett 190 km kermesse liknande race. Full gas!

Bilder kan dyka upp senare. Ciao.