Efter lite stress-mek med klossinställningen och några minuter testkörning tyckte jag mig hittat en fungerande inställning. Oturligt nog råkar det vara så att klossplaceringen även inverkar på sitthöjden vilket jag muntert la märke till 10 min innan start. Inte mycket att gräma sig över då ingen människa i fållan sa sig ha någon insexnyckel...
Tanken var att jag skulle försöka vara lite aktiv i backen de första varven för att försöka komma ifrån klungan tidigt med en "morgongrupp". Jag beslutade mig för att hålla mig till den planen hela vägen in i kaklet trots de smärre incidenterna.
Proffsfoto: Valentin Baat |
Smart som jag i vanlig ordning är började jag inte ta position där förrän flera grupper redan stuckit..
Dessutom började mina vader/fötter göra riktigt ont lite överallt. Kände att stumheten från vaderna strålade upp i låren och den sega känslan blev bara värre och värre tyvärr. Motivationen gick i botten och efter ca 7 mil gjorde jag ett sista dödsryck i backen bara för att verkligen få bekräftat vad jag redan kände (jag kände mig som en elefant i backen). Med hälarna i asfalten var det bara att bryta med tankarna på nästa drag och hur jag skulle kunna cykla morgondagen eller ej.
Morgonen därpå var det dags för "vårklassiker". Östgötaloppet med blåst big time. Motivationen var låg redan innan uppvärmningen satts igång. Erik Wallén var så schysst att jag fick låna hans skor idag (körde med pappas under gårdagens lopp). Jag tänkte väl att det skadar inte att prova ett nytt par och hoppas på förbättring. Kände tyvärr redan efter 10 meter att klossarna även här inte gick att placera så långt bak som jag ville. Jag höjde i alla fall sadeln innan start den här gången vilket är ett fall framåt.
Jag började tävlingen sjukt passivt och placerade mig riktigt långt ner. Såg många obegripliga manövrar längre fram och min tillit till Sveriges elitstartfält var inte direkt på topp innan loppet...
Tyvärr klev vi av då darvell och co var på ingång bakifrån med bara några varv kvar! Det vi inte visste var att vi bröt som topp 40 vilket inte är pinsamt för ett heliumluftslott som jag. Det viktigaste av allt var att vi hade jäkligt kul idag. Måste varit pga alla goa gubbar i lagtempot?
Idag har jag cyklat med mina egna skor och nu leker livet igen. Det är dock ganska frustrerande att inte få visa vad man kan. Jag vet redan själv vad jag kan men det är svårare att visa detta för folk utan samma insyn i min träning. Härnäst väntar Östfold 3-dagars i Norge och kanske är det här det vänder?