SM 2016 the story

Ju bättre man mår desto sämre bloggar. Trotts detta ska jag försöka göra ett undantag idag. Det är ju trots allt SM jag skriver om. Alltid ett mål med säsongen. Efter vårens intensiva tävlingsperioder kommer den smygande. SM nervositeten. Även om jag inte kände mig jättenervös inför årets upplaga. Jag är i mitt livs form både mentalt och fysiskt. Jag hade väl mina förväntningar, men topp 20 har varit ett litet mål jag satt upp innan.

Dagarna innan start här var jag galet peppad. Solen sken och jag tränade mycket hårdare än planerat. Energiboosten av att få komma hem igen snabbade på min återhämtning rejält. Tisdag skulle varit 1h lätt cykling - slutade i 4h ink lagtempointervaller med Sthlmess. Onsdag bröt jag ny mark i intervallandet då jag snittade 330 och 340w under 2x10 min set med 30-30 reps 15-15. Torsdag var en planerat lång dag och det blev det också. Körde med Crosstompa och brorsan. Kör ungefär 2-3km/h fortare nu på distanspassen än sist jag var uppe i dalarna så fick skarva på 30 km extra för att få ihop fem timmar. Tompa spöade oss i skyltspurter och vi hittade en trevlig traktor-pace mellan Yttermalung och Malung. Torsdag blev midsommar, midsommar lördag. Jag var egentligen fit for fight redan under brorsans linjelopp. Struntade i väckpasset. Rullade ett varv på banan i civilskor och hjälpe motala langa flaskor. Det var också på lördagen som jag började ana oråd ang vädret. Det skulle dagen efter visa sig att väderleksrapporten var helt åt helvete. Åt det sämre hållet.

Dagen efter var det dags. Det började droppa lätt påväg till startområdet och en timme senare var det skyfall. Körde banan ett varv precis innan starten. Blev positivt överraskad av greppet på banan och min motivationssvacka stagnerade en aning. I övrigt var jag nu inte alls nervös. Har hopplöst svårt att motivera mig i regn nuförtiden. Kanske har med krascherna att göra. Oklart. Bromsarna tog inte speciellt mycket och min tänkta offensiv fick läggas på is tillsvidare. Intalade mig själv om att det skulle torka upp senare under eftermiddagen. Så blev det inte. Första varven fick jag ta i lite för att sitta kvar i tätgruppen. Vi tappade säkert halva klungan första två varven. Jag försökte ta ett varv i taget och följde mest hjulet framför. Det gick iväg en grupp och tempot gick ner. Några återansluter till tätgruppen och ja skulle gissa på 40-50st totalt kvar i klungan. Satt långt bak i några varv. Team Ormsalva drar pliktskyldigt i tät. Efter ett tag börjar det bli trist där bak så jag tar mig upp en aning. Helt okej ben. Varken eller. Då och då spöregnar det extra hårt och ibland bara duggregn. Svängarna inne i city är lite nerviga. Får ett bakhjulkast inför en sväng men försöker hålla kvar fokus. Äter, dricker och sitter på hjul. Crosstompa underhåller oss i hårnålssvängarna med diverse downhillkonster. Generellt kan det vara bra att inte fokusera på enstaka individer i en klunga då det kan skapa spänningar men det var svårt att hålla ögonen borta i det här fallet.

Varven tickar på i Västmanland. Fan vad det regnar. Den tekniska banan gör att tiden går fortare. Någonstans 10-12 mil tar ormsalva slut i tät. Jag sitter mitt i klungan när det smäller till i tät. Vi kör fort igen. I city tappar vi täten en aning och tvingas kötta järnet. Efter 5km lagtempo kan vi återansluta till täten igen. Nu är det inte mer än 25-30 kvar i täten. Tempot sänks en aning igen men varvet senare är det en ny forcering. Jag ligger på gränsen nu. Bangar ur i en sväng och hamnar uppe på trottoaren. Lucka. Då jag orsakat kaoset tar jag på mig jakten i bästa möjliga mån. Det är nya luckor nu. Rullen jag täppt tillhör avställda cyklister. Några bakom mig gör en sista forcering och lyckas gå ikapp men jag är bränd. Vi är en liten jagande grupp och det känns som om vi är pågång att ansluta till tät igen men vi tappar ytterligare tid inne i city. Väl ute på upploppet är mina ben totalt massakerade, Knappt så jag kan trampa överhuvudtaget. Sitter nätt och jämnt med Brengdahl från Hymer. Hamnar tillslut med Johan nystrand, marcus persson, brengdahl, robert pölder och senare Staffan A och Mackan Johansson. Vi har tre varv kvar att harva runt. Jag försöker äta och dricka lite men känner mig fortsatt riktigt riktigt väggad. Väggad och otaggad. Tänker att det måste vara 30 st kvar framför minst. Jag vill bara gå i mål. Den fruktansvärda känslan lägger sig något när klockan ringer för sista varvet och sista fem kilometerna känns lite mindre fruktansvärda. Vi går i mål och jag blir positivt överraskad över att jag bara är 79:e sämst idag - Alltså 21:a plats. Se där. Nästan topp 20 ändå.