Kortbane SM körde jag med rester av hosta och förkylning i kroppen. Benen kändes konstiga. Jag utnyttjade mina belgienskills och lyckades sitta med hela racet. På sista varvet försökte jag köra lite men Richard Larsen såg till att det inte blev någon vidare körning från min sida. Jag slutade på 15:e plats. Riktigt obehaglig tävling men vädret var fint.
Ett par dagar senare dunkade vi ner gamla skodan till Västergötland för sex dagars etapplopp i Tidaholm. Min femte upplaga sedan 2011. Har har jag plågats, lidit och inspirerats många gånger sedan jag började tävlingscykla. Jag minns 2011 års upplaga som en av de mest omtumlade veckorna i mitt liv. Kroppen på helspänn i en vecka. Årets upplaga var kanske det bästa startfältet någonsin på elitsidan med runt 160 galningar på startlinjen. Givetvis skall det köras tempo både en och två gånger i vanlig ordning. Jag körde cervelon all in under veckan och försökte att inte ha några resultatmål med tempoloppen. Prologen körde jag 440 NP i 4 minuter och 57 sekunder. Det räckte till mitten. Jag var rätt nöjd med min prestation men det skulle vara kul att ge den där jävla prologen en ny match nästa år med tempocykel. Etapp två var en regnig och geggig historia. Jag gick in med gott självförtroende och var bland annat solo i 7 km i inledningen. En generellt passiv seg klunga hela veckan och attackerna stod inte direkt som spön i backen likt flandern. Jag hade grymt kul på etapp två. Tyckte mig vara värd ett bättre öde än den 52a platsen jag spurtade min in på i en tredjeklunga. Etapp 3 är den långa härjaetappen på 186km. Jag ville gå loss idag men missade den fem manna grupp som stack efter 20km. Var nära att brygga upp men vår grupp var för hotfull och resten av klungan tyckte det räckte med fem. Tre berg la sig i tät och sedan var resten av tävlingen en transportsträcka till spurten. Där fick jag inte vara med idag. Bakhjulspunka med 5 mil kvar. Ingen neutral servicebil, ingen kvastbil, ingenting. Sjukt tyckte jag. Promenerade till närmsta civilisation. En camping. Fick låna en mobil, kläder och dessutom se froome och sagan gå loss på dagens touretapp. Inte det jag hoppats på när den dagen startade men vad ska man göra i efterhand...
 |
| #Sthlmess fick gå i mål på etappen. Tillskillnad från ik. |
Etapp fyra var GP loppet på 52km. Jag var astaggad. Det var alla andra också. Banan svalde inte cyklisterna något vidare och efter en kaosartad inledning med omstart efter ett antal läskiga krascher kom vi iväg. Tre berg körde en 5 mil lång lead out. Och tog hela pallen tillslut. Jag startade längre ner i fältet och ängnade 20 av 23 varv med att avancera till topp 10 där det tog stopp. Jag satt i en bra position i det utdragna fältet. Helt okej ben. Men på de sista varven klarade jag inte av att blockera alla cyklister som kom från höger och vänster. Slutade 23:a. Hade inte en milimeter mer att ge idag och med tanke på att det var spurt så får jag vara nöjd. 46,6 km/h i snitt efter omstarten. Måste vara något slags rekord för den banan..
Etapp fem vill jag helst glömma helt och hållet. Tidig start. Jobbigt. Hade ändå en god moral första två kilometerna av tävlingen tills regnet började ösa ner. Ville bara bryta. Lite pga att mina bromsar likt många andras inte tog så bra men mest pga mina stora mörka glasögon som immade och droppade igen något förjävligt. Då jag startade med tempodräkt gick de inte ner i de små fickorna och diket var inget alternativ. Jag har ju redan dödat ett par Oakley i år så de här ger jag inte upp så lätt. Jag kände mig livsfarlig i klungan och jag försökte minnas hur banan gick.Planen var att överleva till varvningen där jag skulle ge glasögonen till mamma/pappa. Tyvärr tappar jag klungan i den lite brantare utförskörningen och jag är nära att ha ihgäl mig själv både en och två gånger innan jag kommer till varvningen och kan lämna ifrån mig brillorna. Ingen jävel har lust att pace:a upp mig efter det och moralen är inte på topp. Åker ner till starten och duschar. Skitrace.
 |
| P15-16 all over again |
Sista tempoetappen. Har sällan känt mig så laddad inför ett tempolopp på linjecykel. Värmde upp top notch och preparerade verkligen mig själv så bra som jag kunde göra den dagen. Fick låna brorsans (min gamla) tempohjälm för att kapa sekunder... Höll ihop bra mentalt ut till vändpunkten men hade en liten svacka på vägen hem. Väl på upploppet fick jag fart på kroppen igen. Hade som mål en tid på 19,30 och drömmål att slå brorsans tempocykeltid på 19,15 men missade båda två då jag gick in på 19,45min. 17 sekunder bättre än mitt personliga rekord 2014 då med tempocykel. Jag snittade 363w under loppet och hade 43km/h i snitt. Besviken över att farten inte blev högre än så med den effekten men det är väl så det är att köra linjecykel. Jag har nästan fått lite blodad tand på det här med tempo nu och är sugen på ett SM nästa år... U6 inspirerar fortfarande alltså. Även om jag är missnöjd med touren överlag så fick jag ändå ett par fina stunder. Nästa vecka ska jag för första gången i mitt liv köra ett etapplopp i flandern. Ronde van Vlaams brabant. Innan dess ska jag beta av en kermis också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar