Bra start..

Tjena alla monsterdiggare.

Morgondagen blir en intensiv rackare så jag vågar inte utlova någon blogg. Kanske. Jag har tävlat idag och ska tävla imorgon också plus att jag tänkte cykla till och från 14 milaren och kanske få till ett riktigt legendpass.

Tävlade med psykopatglasögon idag. De fyllde sitt syfte idag helt klart och speglade väl mitt humör också. Startade dagen med god moral även om benen kändes ganska kassa när jag värmde upp. 200 meter efter masterbilen gasat på gick jag på attack och sedan var jag inte i klungan speciellt mycket mer. Första varvet var vi loss fyra stycken. Vilade mig i några kilometer i klungan och när nästa grupp körts in skickade jag på igen och fick med mig en ny trio. Vi fick snabbt sällskap av ett litet gäng och vi körde på ungefär så snabbt som gruppen klarade av. Kände mig ansträngd men stabil. Tog mycket ansvar i gruppen. Ville iväg från klungan till varje pris och helt ärligt så brydde jag mig inte speciellt mycket om jag skulle tröttna lite på slutet. Jag vill köra hårt och känna mig aktiv på tävlingarna i första hand.

Efter ett antal varv kommer en liten grupp ifatt bakom. Gruppen består av i stort sett alla starka som inte redan satt med i utbrytningen. Verkade lovande redan här. Vad som inte var lika lovande var åskmolnen som drog in över Grimbergen. Hatar regnet så in i helvete just nu. Jag hatar att känna mig orolig i svängarna. Äcklig belgisk betong, pavé och släta gatstenar. Ingen hit i blöta förhållanden.

Inte långt senare börjar det droppa och sen vräker det ner ett tag för att sedan regna till och från resten av eftermiddagen. Jag försöker att hålla moralen hög då jag trots allt redan är i utbrytning och bara behöver gå runt i en mindre grupp till skillnad från de bakom. Vi tappar ungefär 3 km/h i snitt i med regnet och jag känner mig ineffektiv runt banan. I solen känner jag mig effektiv och taggad. Vi är 15 stycken i gruppen och vi går in i tempomode* (Första delen av en utbrytning kör man alltid som in i helvete för att bygga upp lucka till klungan, när klungan är tillräckligt långt bakom sänker man farten). Glasögonen åker ner i bakfickan och jag känner mig inte ett dugg cool längre.  

Livet leker

När vi är typ halvvägs går lagets monster Kristoff iväg solo i några varv. Jag ser tillfället att slippa dra lite till skillnad från dittills då. En jävla miss skulle det visa sig. Rule number one när du tävlar i regn: Ligg långt fram. Även om det handlar om en 15 manna grupp. Vi passerar banans pavéavsnitt och jag slirar mig över det men tappar någon meter i efterföljande kurva. Nästa sväng är av model betong/plattor/kant. Jag tvingas chansa lite men vågar inte lägga ner cykeln utan fortsätter ut i gruskanten. Luckan är 10 meter. Jag kör allt vad jag har men kan inte ta mig tillbaka. Kör hårt i ett varv ungefär innan jag ger mig. Tappar grupp på grupp och bryter ganska snabbt. Riktigt irriterad är jag. Värdelös förlorare. FAN i h-vetes j-a s-t. Lagledare som står och glor. Fruktansvärt irriterande. De fattar ingenting ändå. Skiter i dem. Sitter och tjurar en stund i bussen innan jag kommer ut lugn igen.

Inte jag på bild men det var det här man hade att jobba med idag. 

Var för övrigt påväg mot ett riktigt effektrekord idag då jag snittade 300 watt innan jag klev av tävlingen. Var inte slut fysiskt på långa vägar men mentalt kom jag ur balans när regnet kom. Hade liksom kassa ben inledningsvis i tävingen också men slet mig igenom och ur den perioden. 353 watt räckte inte för att komma tillbaka till tätgruppen. Man är ju inte hur stark som helst. Tur det så man slipper köra bra varje tävling man ställer upp i. Nu är det en ny dag imorgon och då ska jag gå loss igen. Sen är det bara att packa väskorna och flyga hem för en månad. Ska bli såååååå jäkla kul på alla sätt och vis faktiskt.