Som tur var fick jag en ny chans igår. Jag tog tåget på egen hand. Start 18.00 ca 35km hemifrån. Motivation allmänt låg vid avfärd. I kön till inskrivning träffar jag på Jonas Orset och blir på bättre humör. Oslomål och poyang lake minnen fungerar som motivationshöjare. Därmed var kvällens väskpassare utsedd även om det inte var Jonas personligen. Han skulle ju tävla. Jag blev som vanligt grymt bra mottagen. Fick en massa godis bland annat. En anledning till moralsviktandet innan start hade att göra med vädret. Det såg riktigt mörkt ut vid start och några droppar föll också under racet men till 90% fick vi tävla på torra vägar. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för vad jag ville hitta på i tävlingen. Jag vill få med mig en bra känsla hem till Sverige så attacker stod högt på önskelistan. Efter 4 km är en duo iväg med liten lucka. Jag följer min första attack. Två andra och jag. Benen känns bra. Vi kör in duon och bildar en grupp. Ett par till kompetenta åkare kommer upp och vi sätter fart och håller undan i 15 km. Kastar ett getöga på garmin och ser 320 snitttwatt första 20 minuterna så bestämmer mig för att chilla lite. Efter en stund går jag upp och kör lite mer, vilar igen osv. När jag kommer ner till klungan sätter jag nästan gelen i halsen då jag ser Upsala CKs röd-vit-svarta dress dyka upp. Det visar sig vara den gamle kanonen Jan Mattsson. Marcus Linder är också med. Det betyder alltså årsbästa i antalet svenska deltagare i belgisk tävling !
Nån typ av grupp går iväg efter 4-5 mil. Läget känns hopplöst men i ett nafs är de alla inkörda med 3 mil kvar att cykla och nu blir det åka av igen. Jag försöker med det jag har. Jag är inte starkast men helt ok. Det är ett par cyklister som aldrig tycks lämna topp 10. Jag tar micropauser mellan mina försök. Vi kommer iväg med lite grupper men de håller aldrig någon längre stund. Det krävs en extraordinär grupp för att hålla undan idag och flera contilag vill ha en spurt idag och håller fart i tät. Trist. För mig som inte har någon spurt. Om alla starka jävlar gav sig fan på det hade det lätt kunnat gå iväg en mindre grupp igår. Vi går ut på sista varvet. Med 4 km kvar att köra skickar jag på. Det stannar av en aning och jag är solo. Jag ger det en chans. Måtte man bara vara cancellara nu tänker jag medan effekten droppar. Från runt 400w ner till tröskel på 340w. Soloräden håller knappt en kilometer innan jag är inkörd och kontrad. Den gruppen blir ganska snabbt inkörd den med och spurten är ett faktum. Försöker hålla mig framme men har inte speciellt mycket kräm kvar. Planen är att försöka gå in topp 30 och gå hem med en liten slant men upploppet är långt och blåsigt. Benen är sega. Duger till attacker men inte till spurt. Ingen överfart. Rullar in 52:a. Nöjd förlorare. Jag hade kul och benen var okej. Moralhöjare.
Köpte en enkelbiljett på tåget med en tanke om att samla lite mer mil genom att cykla hem. Då regnet såg ut att hålla sig borta så bestämde jag mig för att köra på det. Kolla kartor är ju för fegisar så jag körde lite på chans. 21.00 rullade jag från målplatsen. Hela äventyret finns att skåda på STRAVA men vad som skulle kunna tagit typ 75 min tog istället 1 timme och 50 min. Jag gjorde en kostsam miss i Mechelen och hamnade för långt norrut. Kanaler överallt. Med 5 km kvar att köra var det i princip helt mörkt men det gick strålande fint trots det. Kl 22.44 checkade jag in på mitt rum. Det var först när jag lev av cykelskrället som jag kände hur trött jag var. Stirrig och handlingsförlamad. Men nöjd. Över förväntan stark på vägen hem. Jag var väl ingen raket direkt men uthålligheten och grunden finns där i alla fall. Försökte köra över 200w där det gick att cykla och kunde öka på något sista 30 minuterna. En halv marsbar blev energiintaget efter tävlingen så jag lär ju inte bränt speciellt mycket kolhydrater där i skymningen.
Nu väntar en (kanske två) race i helgen innan jag flyger hem på måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar