Körkortet är fixat!

Idag runt kl 9 fick jag beskedet att jag var klart godkänd som förare av personbil. Tyvärr tog jag  inte emot beskedet på de mest ärofyllda av sätt, då jag bara satt helt orörlig och stirrade dumt på honom när han avslöjade resultatet. Det tog några timmar innan glädjen spred sig och framför allt tröttheten och hungern! Jag var i ett mycket bra mentalt prestationstillstånd i morse. Jag kände redan på cykelturen dit att hjärnan svarade snabbt och bra. Nervositet och prestation påverkas som alla idrottare vet av varandra. Man vill vara i ett tillstånd där allt bara går av sig själv. Ett flow.

     

Idag lyckades jag hålla mig inom ramen för vad som är optimalt. jag fick ingen anmärkning på något och jag visste att jag skulle klara det redan innan. Jag gick in med gott självförtroende och en stark känsla av förväntan. Det sista är väldigt viktigt för mig (och säkert för många andra) då jag alltid presterar bra då min förväntan överröstar nervositeten. Vissa kallar detta för att "man har kul" och det stämmer till allra högsta grad. Kom ihåg den känslan nästa gång det känns sådär obehagligt nervöst. Du kanske ska sträva efter att "bara ha kul" trots att du egentligen kanske har lust att ställa in dig på köra skiten och varva alla andra på bakhjulet. Om man officiellt går in i en tävling med målet att bara ha kul är det lättare att hitta den "optimala anspänningen". Konkurrenterna sänker sina krav på dig samtidigt som din inre tävlingsdjävul hindrar dig från att starta racet med för låg anspänning. Kom ihåg att nervositeten oftast ökar prestationen. Utan den tappar du viktiga procent i kampen om medaljer. Var glad över nervositeten och lär dig utnyttja den på bästa sätt!

Firefighters Upsala CK DEVO team

Jag känner att det är läge att berätta lite om nästa säsong. För er som inte såg mig i montern på helgens mässa kan jag avslöja att jag kommer tillhöra ett utvecklingslaget till Firefighters Upsala CK nästa säsong. I helgen har vi haft lite av en uppstartsträff med conti-laget och jag fick chansen att lära känna de som var där. i dagsläget känns den här satsningen riktigt intressant och jag känner att utbytet är mycket bra även för oss yngre cyklister i organisationen.



Jag kommer tillsammans med ca 6-7 st andra att tillhöra utvecklingstruppen till continentallaget nästa säsong. Tävlingsprogrammet är inte helt spikat fören i januari men vårt fokus kommer vad jag förstår ligga på de svenska tävlingarna och lite i grannländerna. Laget kommer i högsta grad att vara internationellt då vi har flera amerikanska och mexikanska cyklister förutom oss svenskar. Om man frågar mig tycker jag vårt lag ser riktigt starkt ut. På tävlingarna kommer vi även att tävla med andra elitcyklister från Upsala CK vilket gör oss till ett ganska stort lag kommande säsong!              

Nu blev jag sjuk

Det var 6 månader sedan men inatt bröt sjukdomen ut. Ont i halsen och bröstet har jag. Jag vet exakt varför jag blev sjuk och vad jag skulle gjort annorlunda. Ibland är det dock positivt med sjukdagar. För det första ger sjukdom immunitet en tid framöver. Det ideala i mitt fall skulle vara att ta en kraftig sjukdom på en halv vecka ca 3-4 veckor innan säsongspremiären. Immuniteten skulle då kunna räcka säsongen ut. Nu kom sjukdomen lite väl sent i mitt tycke. Räknar med att nästa gång jag sjuknar in kommer att vara någon gång under vårtävlingarna. Om jag nu ska bli sjuk var 6:e månad vill säga vilket inte alls är säkert. Får helt enkelt gilla läget.

Foto: August Martin
Bild från gårdagens 5h pass där jag till en början hängde på det här gänget där August var med och dokumenterade till sin välbesökta hemsida.

Jag kan konstatera att min träning den senaste veckan varit lite väl krävande. Framför allt brist på vila. Det kanske inte låter så hårt att träna hårt 5 dagar i rad men några av passen, speciellt min och Pontus Kastemyrs lilla runda i onsdags slet en del på kroppen då jag väggade några gånger. Jag har blandat väggdistanspass med syreupptagsintervaller i olika maxinsatser hela veckan och hade jag vilat i fredags istället för att trycka 350w på 4x4 min TC så hade jag nog varit ute och distansat nu. Det känns trots allt bra att sjukdomen verkligen har slagit till snabbt. Gå runt otränad och halvsjuk i veckor vill ju ingen göra. Nu är det bara att skrämma iväg sjukan med massa frukt och vatten. Oj vad jag kommer bli rastlös snart!     

Tänkte börja cykla

Nu är den härligt ljusa månaden november här. Från och med nu blir det en liten upptrappning av cyklandet för min del. Oktober har präglats av mycket alternativa träningsformer som löpning, styrka och annat än cykling. Det har gett mig mycket värdefull motivation som jag nu tänkte börja utnyttja i den specifika träningen inför 2014.

Träningen under höstlovet gick bra som vanligt. Inga missade pass och inget kompromissande! Jag känner att all högintensiv träning kommer höja min nivå ytterligare. 140 min på 92-98 % av maxpuls blev det vecka 44. Mycket av träningen har skett på den nya Monark testcykeln som står ute i träningslokalen där hemma. I går körde jag ett riktigt vidrigt pass på den...

Det var långa intervaller med alldeles för mycket syra och alldeles för hög puls. Körde 2x20 min på 94 omotiverade % av maxpuls. Fattar inte hur jag kunde köra igenom intervallerna utan att gå in i väggen. Redan 3 minuter in i första 20:an känner jag att det är påväg åt skogen. Inte för att formen var dålig. Märker ganska snabbt att 40 min är ENORMT lång tid om man har så ont att man skriker. Smärtan är helt klart jämförbar med den man får på 4x4 min. Det var ju bara det är detta var 20 istället för 4 minuter...

Efter 10 min är jag påväg att ge upp. Men en bra låt håller mig kvar i racet. När första vilan kommer sitter jag på 95 % och hänger över cykeln. 5 minuter senare sätter jag igång den sista intervallen. Jag tänker: "bara den här låten", "bara till 30 min" osv. Jag kommer in i en vakuum av utmattning och lidande. jag börjar alltinera olika positioner som om det skulle hjälpa mot smärtan. När 30 min har gått får jag en minimal nytändning. "Måste klara hela", "Kom igen nu din sopa!", "Det ska göra ont" osv. Jag får mig själv att tro att jag är värdelös om jag inte kör klart alla 40 min på 94 % av maxpuls. Sista 10 minuterna minns jag inte så mycket av i dagsläget. Men jag minns att jag klarade det.

Med vilja kommer du långt.              

           

Ont i benen

Foto: Erik Bergström Frisk

Det här kan vara varför. 4x4 test idag. Var och hämtade en fin Monark 828 i Vansbro idag. Riktigt jävligt var det och jag slutade alla intervaller på 94 % av maxpuls. Känns bra att jag höll ihop alla intervallerna då jag inte tränar jättemycket cykel just nu. Det här var fjärde hårdpasset på tre dagar och det ska bli skönt med lite vila imorgon. Antalet watt jag körde på är lite oklart då jag tror mig ha alldeles för spänd kedja just nu. Den är som en gitarrsträng i dagsläget. 315 watt känns ju lite väl lågt även om det är så kallade monark-watt som visar ~8 % för lite :) 

Sak samma... trött blir man ju. Körde sista intervallerna blundande.   

Nya tag i övermorgon. Känns kul att vi har högklassig träningsmiljö här i Äppelbo! 

Vai vai          

En höstdag i oktober

Igår var jag ute och sprang upp pulsen lite medans August tog lite bilder. Mycket bra pass blev det. Riktigt perfekta pulszoner och i princip inga svackor på grund av sprängning eller liknande.

Jag har spenderat 200 min över 91 % av maxpuls de senaste 3 veckorna. Det känns ganska sjukt när man ser det såhär. Att befinna sig i röda zonen är alltid relativt jobbigt då kroppen inte är i balans när syran inte hinner transporteras bort från musklerna. Men och andra sidan är den här typen av träning en av de renaste och mest hälsosammaste som finns att göra. För oss galningar kan den här typen av träning nästan fungera som meditation. Jag älskar denna typen av träning!

Alla bilder nedan är tagna av lägenhetskompis August Martin  

2x8 min på ~93 % av maxpuls blev det idag

Fivefingers-skorna är givna träningsredskap om man vill vara cool, ha kul och springa naturligt.

Annars då?

Ja det mesta verkar flyta på bra för mig just nu. Saker och ting faller på plats och jag ser verkligen fram emot 2014. Jag är mycket träningsglad för tillfället och det är mycket på gång!

För tillfället är det starkt fokus på grund som gäller. Gym och löpning består den huvudsakliga träningen av just nu med mål att stärka olika områden på kroppen för framtida bruk. De som aldrig grundtränar och istället vilar sig igenom höst/vinter når aldrig en hög lägstanivå och oftast inte ens en hög högsta nivå på sikt. Vissa saker tar helt enkelt inte bara några månader att bygga upp.

Löpningen har varit extra intressant denna höst då jag har försökt mig på att springa på riktigt och med viss teknik dessutom. Numera löper jag endast i mina FiveFinger skor utan uppbyggnad what so ever. Detta har gett mig träningsvärk så det blir över men jag har även mycket roligare när jag springer med dom då tvingas träna upp en helt annan spänst och teknik än tidigare.

Och till sist fick jag ett jätteroligt samtal från min moderklubb Fredrikshof IF CK ikväll där de meddelade att jag har fått stipendiepriset! Detta känner jag mig väldigt stolt över och det var en mycket fin gest från klubben. Sånt betyder mer än man kan tro.

Ci vediamo!