Körkortet är fixat!

Idag runt kl 9 fick jag beskedet att jag var klart godkänd som förare av personbil. Tyvärr tog jag  inte emot beskedet på de mest ärofyllda av sätt, då jag bara satt helt orörlig och stirrade dumt på honom när han avslöjade resultatet. Det tog några timmar innan glädjen spred sig och framför allt tröttheten och hungern! Jag var i ett mycket bra mentalt prestationstillstånd i morse. Jag kände redan på cykelturen dit att hjärnan svarade snabbt och bra. Nervositet och prestation påverkas som alla idrottare vet av varandra. Man vill vara i ett tillstånd där allt bara går av sig själv. Ett flow.

     

Idag lyckades jag hålla mig inom ramen för vad som är optimalt. jag fick ingen anmärkning på något och jag visste att jag skulle klara det redan innan. Jag gick in med gott självförtroende och en stark känsla av förväntan. Det sista är väldigt viktigt för mig (och säkert för många andra) då jag alltid presterar bra då min förväntan överröstar nervositeten. Vissa kallar detta för att "man har kul" och det stämmer till allra högsta grad. Kom ihåg den känslan nästa gång det känns sådär obehagligt nervöst. Du kanske ska sträva efter att "bara ha kul" trots att du egentligen kanske har lust att ställa in dig på köra skiten och varva alla andra på bakhjulet. Om man officiellt går in i en tävling med målet att bara ha kul är det lättare att hitta den "optimala anspänningen". Konkurrenterna sänker sina krav på dig samtidigt som din inre tävlingsdjävul hindrar dig från att starta racet med för låg anspänning. Kom ihåg att nervositeten oftast ökar prestationen. Utan den tappar du viktiga procent i kampen om medaljer. Var glad över nervositeten och lär dig utnyttja den på bästa sätt!