GP Affligem Classic med film

Tävlat 19 gånger hittills i år. Helt sjukt vad fort tiden går...

Valde att chilla ett antal dagar efter ZLM och det var ett riktigt svinbra beslut. Jag är stolt över mig själv haha... tre lugna dagar, tre lugna 3-4mil långa rullpass alltså. Blev ingen helvila. Sedan ett kvalitetspass med två tröskel tjugor längs cykelbanan Schelde och ett gäng spurter. Torsdag och fredag spenderade jag över 10 timmar i sadeln. Fina ben och bra moral. Blev en lokal runda med träningspolaren Kevin Dony och room mate Ana med en hel del pavé och ett solopass där jag var uppe i Zeeland och vände. Bara ett lugnt pass på lördagen innan gårdagens race i Affligem. 

GP Affligem är en riktig klassiker här i flandern med interclubstatus. Jag deltog alltså i 97:e upplagan(!). Att tävlingen har bra status märktes på startfältet då vi hade fem-sex contilag på linjen tillsammans med utvecklingslagen såsom Lotto u23. Banan var sjukt roligt och varierande för att vara belgien med ett gäng kilometer pavé och puncherbackar. Lite småkuperat hela tiden, lite kantvind men inget speciellt. Skillnaderna från nations cup förra veckan och GP Affligem var väl framför allt ytorna i klungan som var större och lite mer förlåtande. Jämnare fart överlag men med lägre toppfart. Högre snittwatt men lättare att sitta med kanske.. Det enda som sög lite igår var väl vädret. Jag ska inte sitta här och tycka synd om mig själv nu då jag såg hur det såg ut på Kinnekulle här igår morse men även vi fick utstå en del hagel och iskalla skurar. Sju grader "varmt". Jag startade med benvärmare igår. Det kanske framstår som lite amatörmässigt men för mig väger en mjukare och varm muskel tyngre än lite tyg mot kroppen. Nöjd med besultet såhär i efterhand också även om vi för det mesta cyklade i torrt väder. 

Rutin. Joeri Stellaert och Kevin Van Impe

Själva racet då, försökte sitta topp 50 första delen av tävlingen. Det lyckades jag med för det mesta. Långt ifrån perfekt kanske men hyfsat. Var med i nåt försök där nångång också. Kändes kontrollerat över krönen, pavén och kantvinden. Det var kul taktiskt spel inför dagens pavéklättring där du kunde spara massor av watt på att köra på cykelbanorna ute i kanten på vägen jämfört med mitten. Första gången upp failade jag lite och fegade ur mitt i backen. Gav mig ut i pavén och öste. Det gick ju bra det med men totalt onödigt. Både andra och sista gången upp tror jag inte jag var nere på pavén en enda gång i backen och kunde gå med täten billigt över krönet och dessutom ha lite reservwatt över om det skulle ta hus i helvete ute på åkrarna som följer. Ungefär mitt i racet går en grupp på 15 pers iväg. Det är en stark grupp. Det ser rätt kört ut för oss i klungan när TVÅ 3M cyklister lyckas krascha i utbrytningen på två olika ställen!3M är ett rätt starkt contilag och i med att de nu inte längre har någon i utbrytningen måste de gå upp och köra. Så jävla perfekt. Bara att åka med och låta dem jobba.

  

Med ungefär fem mil kvar av de 16 tittar jag ner och ser till min förvåning min flaska hängande ute i luften. Flaskstället fram har gått sönder. Så jävla typiskt att det ska ske på tävling. Jag sätter flaskan i bakstället istället och försöker räta upp det trasiga stället som hålls på plats av en skruv. Det funkar inte speciellt bra då det hela tiden viker av åt vänster och tar skrapar mot benet... Det tar typ tre mil för mig att komma på att jag kan vrida flaskstället så att det är upp och ner! Väl på plats så håller det sig så och jag kan fokusera på att tävla lite. Börjar nästan få lite väggtendenser efter 11 mil. Jag tänker att det måste vara kylan så jag äter en stenhård colabar och tar en gel. Det hjälpte markant. Med bara två mil kvar är fortfarande utbrytningen inte i sikte. Jag är helt säker på att de är borta för gått men med åtta kilometer kvar till mål så får vi helt plötsligt syn på dem. Det blir en jävla fart på klungan och man riktigt känner hur moralen höjs. Positionskampen blir lite tätare och fler blandar sig i tävlingen. Jag är inte helt säker här men jag tror ett par från utbrytningen lämnar övriga bakom sig. Med 2 km kvar jagar fortfarande 3M i tät. Jag försöker avancera och tar hjul på min enda lagkompis som finns kvar i klungan. Gianni heter han. Brukar placera sig bättre än mig i klungspurter så jag lägger mitt resultat i hans händer den här gången. Med 600 meter kvar är vi uppe på ett litet backkrön och vi har en riktigt fin möjlighet att ta en inner på cykelbanan. Tyvärr ser eller vill inte Gianni ta den möjligheten men vi vi håller placeringarna över hela upploppet. Jag går in 34:a och framför vinner en Color code cyklist med några sekunder före en ensam två tätt följt av klungan.

97ste GP. AFFLIGEM full report from Motomediateam.be on Vimeo.

Är väl rätt nöjd med tävlingen i stort och känslan i benen. Men jag har bestämt mig för att våga gå för det lite mer nästa gång istället för att fega. Svårt det där. Som tävlingen blev igår stannade det heller inte av någonting innan spurten då vi hela tiden jagade någon sedan tidigare. Det kanske är för mycket begärt att jag ska orka hitta på något i ett sånt läge men jag ångrar att inte ens tanken fanns där igår. Men det ändrar vi på till nästa gång... 

Nu är det fullt fokus på UCI racen i Danmark nästa helg. Jag kör fredag, lördag och söndag. Ska bli riktigt jäkla kul det. Hoppas på svinmycket vind men sol. Och snabba ben. Och ett bra resultat. Det gamla vanliga...