Close but no cigarr

Rubriken ljuger kanske. Jag var varken tvåa eller trea i gårdagens tävling i Ottergem. Jag gjorde däremot en bra insats och kunde stämpla ut med en bra känsla i kroppen och mycket ryggdunk. Det behövde jag som fan. Jag har inte varit riktigt nöjd med mina inledande 11 tävlingar den här säsongen. Oftast har jag känt mig stark och så men jag hatar verkligen att berätta sånt när man inte är med och tävlar. Det är hur man tävlar som räknas. Punkt.

har inte lyckats hitta några bilder från racet än så här är en bild från ett distanspass med brorsan som också är nere i Flandern just nu samt min teamkompis Timo.  

Vi var 183 tappra som kom till start igår. Molnigt och lagom svalt i luften. Jag körde tempodräkt och mina coola Oakley eyeshades. Jag råkade av bara farten berätta för både sportchefen och lagkompisarna är jag kände mig snabb så det var inte mycket mer att göra än att prestera. Jag kände mig dock inte speciellt pressad innan start. Jag hade faktiskt ingen speciell handlingsplan för racet vilket brukar vara ett dåligt tecken. Som så många gånger tidigare visade sig inte det stämma, men det började i vanlig ordning. Jag var passiv i klungans mitt tills stora delar av klungan var avhängd och jag befann mig i slutet. Någonstans i mitten av de 12 milen hände något med min moral som gjorde att jag började sukta efter bättre position. Tror jag såg en dryg bekant från de brittiska öarna avancera lite sådär kaxigt. Kände lågan tändas i mig en aning. Jag kunde riktigt se det där självbelåtet dryga ansiktet framför mig och nu vart det fart på kroppen. Nöjde mig inte med att frihjula utan fortsatte pressa så fort det stannade av en aning. Tog lite extra vind, hela tiden väl medveten om var personen i fråga befann sig. Det tog några varv och tillslut såg jag honom inte mer i racet. Jag glömmer bort hela grejen. Nu sitter jag rätt bra till. Kanske topp 30.

En stor utbrytning har gått iväg men har inte fått så stort utrymme. Helt plötsligt följer jag attacker i målbacken. Kevin Van Impe ett gammalt proffs är galet aktiv i några varv men verkar inte ha rätt dag. Jag är med och styr klungan i några varv. Inga försök får något större utrymme. Ett gäng fransmän går upp i spets med ett helt fotbollslag och kör in utbrytningen. Nu är det match igen. Det bästa av allt är att jag är med i den också. I stort sett varje varv är det full gas i målbacken och jag gör några såna där vidriga försök att gå loss när benen redan gör ont. Jag släpps inte iväg. Jag rullar lugnt i tät och klungan pustar ut lite bakom. Viker av höger in på en riktigt smal betongväg. Ser att jag har en norrman från Lillehammer på hjul. Precis på krönet av backen inne på betongvägen gör jag en chansning. Jag vänder mig och väser lite på svenska till norsken att hänga på nu. Jag stöter från spets i uppe i handtagen. En sån där vek bergsgets attack. Kör järnet i 20 sek och vänder mig om. Belgarna har inte fattat ett skit. Jag och norrmannen är loss. Klungan breder ut sig bakom. Vi kör på ett par minuter. Det känns skit och vidrigt. Vill bara spy. Efter nån kilometer har luckan växt bakåt och vi tillåts hitta rytmen. Så jävla nice. Norrmannen gnäller lite på att jag drar hårt uppför och så går han upp i spets och drar ännu hårdare. Jag petar i riktigt feta växlar i de lättåkta partierna. Benen är massakerade, jag känner det men bryr mig inte. Kanske kan vi hålla undan resten av varvet? Håller tummarna. Efter 7km står det klart att så inte blir fallet då vi blir bryggade av ett gäng Cibelåkare mf. Vi blir åtta stycken i tät. Klungan flippar ur och jagar in oss i målbacken drygt ett varv efter min attack. Det stannar av igen och jag skickar på en ny attack. Nu i de mer lättåkta partierna. Det är en snygg attack. Jag får med mig starka cyklister. Lite för starka tycker klungan. En kilometer senare är även den inkörd. Benen börjar mer och mer kännas som stockar men snart får man gå i mål. Ett varv senare står det klart att vi kommer spurta om det. Ca 90 cyklister är helt plötsligt med i leken nu. Jag kan inte längre kötta tillräckligt hårt för att placera mig bra. Jag tar mig igenom de sista kilometerna billigt men lyckas sitta bakom lite stök i sista svängen 200 meter från linjen. Går in 53:a. Kul race!

På onsdag ska jag köra Schelderprijs Beloften. Looking forward to it...