Triss

Bloggen har nedprioriterats lite de senaste dagarna då en förhoppningsvis helt ny tävlingscyklist och nära vän kommit och besökt mig här i Flandern! Mycket trevligt även om Dante hade lite otur och tvingades landa i Amsterdam istället av ganska hemska skäl i tisdags.

Pasta i solnedgången

Jag har tagit på mig lite ansvar att hjälpa cykelbudande jobbarkompisar att komma igång tävlande på cykel till i år med allt vad det innebär. Jag gör det för att jag tycker det är kul och det hjälper även mig själv då jag tvingas analysera tävlingarna mera även för egen del. Vilket behövs då jag tävlar så jävla kasst just nu.

Skärtorsdag i Bellegem

Jag har hunnit riva av tre starter sedan söndagens interclub race i Mol. Torsdag i Bellegem på bilden ovan, lördag i Mere och idag i Erpe. Alla i klass 1.12B alltså "vanliga" kermis på ca 11 mil. Det har varit hårda race, massor av vind men regnet har hållit sig borta vilket är bra med tanke på att jag cyklar omkring på hala ritchy däck. De skall kastas så fort mina nya GP4000s anländer senare i veckan...

Torsdag hade jag en dålig dag. Mådde illa på startlinjen. Benen kassa. Körde rätt snålt och gick i mål med det som kvar av klungan tillslut. Drog upp spurten i målbacken gjorde jag också. Det kändes bra halva backen.

Igångdraget

Lördagen bjöd på en sjukt spännande bana med backe upp, brant utför, vind och massor av sväng. Stenhårt race. Benen kändes lätta och snabba. Jag förvaltade inte detta alls samtidigt som jag tillslut var rätt nöjd med min 67e plats av de 190 som startade. Det som känns trist är att jag är så jävla mitten hela tiden. Vill vara bättre. På första varvet gick avgörande utbrytningen iväg. Racet var stängt för idag. Att man missar en utbrytning är inget konstigt, det gör alla ibland utom Jens Voigt oavsett ben. Det som suger är att jag inte kan/vill ta mig fram ordentligt för att ens ha chansen på den gruppen. Det kostar på att sitta i den övre fjärdedelen i ett sån här tävling och det är inte alls säkert att du slipper undan massa watt där heller. Skillnaden är att du utvecklas mer som cyklist och faktiskt spänner bågen. Nu gick jag i mål istället, kanske hade jag gjort det även om jag försökt gå iväg i början, kanske inte. Sen ska man väl komma ihåg att det kostar på att tävla såhär frekvent. Alla dagar orkar man bara inte gå för det på samma sätt. I lördags ville jag hellre ha ett resultat än vind i fejan och DNF. Cykling dit och hem gav stabila 17 mil på kontot.

   
   
Idag bar det av till Erpe. Idag var jag kass i benen igen, men det hade ju sina förklaringar. Seg som en gummiråtta. En outhållig gummiråtta så inte ens uthållig var jag. Bara seg. Istället för att vänta på att bli avhängd tog jag tag i det omgående istället. Attackerade ute på varv två och skarvade sedan i det med ett antal kontringar. Kul! Inget som höll längre än kilometern på sin höjd men alltid nåt. Då klungan eller bara helt blåsta norrmän dragit ikapp mig och en dansk ute på varv tre kom verkligheten ikapp mig och jag föll igenom lite och plågades sakta till döds ute på åkrarna. Jag överlevde till varv nio genom att köra lite innerkurvor men tillslut fick jag en liten tryckare ut i vinden och så var det godnatt :-)

Vem vet vad nästa vecka bjuder på? Kanske ett nytt kermis?