Det var med en god motivation jag lämnade red Devils för två veckor sen. Red Devils kallas belgarnas kära fotbollslag förövrigt. Även om motivationen var på topp har jag inte haft en sådär superkänsla i benen den senaste månaden med undantag för en tävling i Puurs i slutet på augusti. Benen har känts instabila formmässigt. Där jag haft varierande känsla loppen igenom. Jag anade att lite pasta frutti di mare och mera grundtimmar skulle kunna bryta den där trenden så det var lite det som var målet med mina veckor i italien.
Ibörjan av lägret kände jag mig helt jävla novis i backarna. Den annorlunda tramdynamiken gör dig osäker och jag kände mig faktiskt som en spurtare första dagen i sadeln där jag gärna gick ut alldeles för hårt i backarna hela tiden för att sedan falla igenom. Ett typexempel på det var i Colle Langan norr om Bordighera där vi bodde. Körde ett test där efter bara nån dags träning i bergen och mycket riktigt var andra halvan ett ras utan dess like. Jag lyckades i alla fall hålla de andra tiderna bakom mig så rullade hem med KOMet men det var ingen övertygande uppvisning. "Bara" 342w klämde jag ur mig också över de dryga 36 minuterna.
På bara några dagar förändrades sedan min fysik från grunden. Jag körde nästan 370w i Col d Vence några dagar senare. Även om jag inte rådde på den rutinerade Flockharts tid var det ändå ett steg i rätt riktning. Ytterligare några höjdmeter senare slog jag på stort i Col de la Madone där jag pressade mig upp ca 90 sekunder snabbare än januarilägrets PB. Tog mig in på topp 10 genom alla tider. SOM MAN LÄNGTAT. Viktigast av allt, endast 12 sek från den rivierans secret pro "Kong Fúfú". För de som inte är update på vem den killen är rekommenderar jag verkligen den här artikeln av Café du cycliste...
-----------------------------------------------------------
Igår landade jag återigen i Flandern. Jag är här för att göra upp. En sista gång innan den här givande säsongen är till ända. Den 3:e oktober flyger jag hem för att ta semester från tävlandet. Fram tills dess ska jag tävla så mycket det går. Blir trött på skiten. För trött är jag verkligen inte just nu. Tvärtom har det infunnit sig en liten panik över säsongens stundande slut. Jag har tur som befinner mig i cyklingens förlovade land där säsongen inte slutar i mitten på september i Västmanland. Jag är mycket förväntansfull över hur mina gnetben ska stå sig här i Devils land. Jag lär inte gå in i väggen om man säger så men det hade känts lite mer confident att åtminstone KUNNA trycka fyrsiffriga watt...
Det ska vi ta reda på redan nu i eftermiddag kl 15. Cyklar till racet idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar