Morgan Blue Classic All in

Igår var en hård eftermiddag.

Morgan Blue Classic är interclub 1.12. 14 mil (8x18km varv).

Jag var väl inte supertaggad före start igår. De senaste veckornas starka upplevelser I Danmark och Fléche du Sud får vardagen att framstå som lite mindre glamorös. Jag tycker också att jag var lite tanklös igår. Dum rättare sagt. Jag slarvade mest hela tiden. Jag var aktiv första timmen igår framför allt. Förutom en del grupper jag följde med tog jag också tag i det själv. Med lite drygt 45 minuter körda får jag för mig att stöta solo i en av varvets två backar. Jag känner mig stark och så men det är ju förjävla korkat att tro att något skulle gå iväg där första timmen när alla är pigga och taggade. Blir lite arg på mig själv och bestämmer mig för att börja tänka lite. Jag faller ner lite och kommer in i en svacka mentalt. Benen känns inte sådär toppenbra och framme går det fort. Efter ett par timmar går dagens grupp iväg och jag är inte ens nära. Jag ser dock att Gianni från laget lig ger och hugger en del där framme. Jag får tummen ur och tar mig upp i klungan. Sitter topp 10 i några kilometer. Jag följer några hjul och vips är vi loss fyra stycken. Tre från samma lag och jag, Det passar mig fint. dvs jag sitter på hjul. Efter ett par kilometer kommer en 10-15 man ikapp. Först tror jag det är klungan men klungan har stannat av lite bakom. Vi blir ett gäng som börjar mata på. Några sitter på hjul eller tvingas sitta där kanske man ska säga. Det uppstår sprickor i gruppen mest hela tiden och tillslut är vi bara 4-5 st som går runt. Jag har också skitont mellan varven men bestämmer mig för att det är mindre mentalt knäckande att vara med och dra lite extra än att täppa luckor. Vi har utbrytningen inom synhåll på de långa rakorna. Efter 4km blir vi inkörda av en annan större grupp och inte långt senare hela klungan. Vi körs in i den korta branta backen på varvet. Jag drar i backen och låter mig falla igenom en del. Sparar benen. Väl på krönet kör jag om folk istället och tar mig tillbaka upp i täten. I de lättåkta partierna efter backen in mot varvning går tre snubbar iväg. Jag tvekar några sekunder men stöter ikapp gruppen. Ingen följer mig från klungan. 1 km senare har det stannat av bakom. Det ser ut att hålla ett tag detta.


Efter 3km varvar vi med två varv kvar. Vi har kunnat hämta andan och stabilisera pulsen något. Vi har ca 30 sekunder på klungan. Med 1 och ett halvt varv kvar är vi jagade av en tredjegrupp. Vi kör på med det vi har. Jag tänker att kanske är det här det sista jag gör i den här tävlingen. Sega jävla ben. Vi börjar dock ta in på tätgruppen. I den branta backen med 6 km kvar till sista varvning kommer gruppen bakom ikapp oss. Vi är nu ca 20 st i en andragrupp. Utbrytningen är inte långt borta. Gianni sitter med i min grupp. Han ser inte superpigg ut men det är ändå kul att ha någon med. Jag tvekar en sund men bestämmer mig för att vara med och jobba i gruppen. Det är många som står över. Vill inte tänka på hur många. Jag bara kör vidare. Tanklöst. Efter 10 km av ojämn arbetsinsats och sprickor i gruppen kommer vi ikapp täten. Det är 6 km kvar till mål. Jag har känt mig ganska kass i den där backen hela racet så jag bestämmer mig för att gå in bland de första. Som tur är verkar alla andra vara minst lika trötta som jag då det går lugnt uppför. Vi tar oss över krönet för sista gången. Några attacker kommer. Jag är seg men känner mig uthållig. En snubbe är iväg med 5km kvar. En cyklist från Illy bikers går upp i tät och tar en megaförning. Jag är som klistrad på hjulet och vet precis vad jag ska göra när han slår åt sidan...

4 km kvar och vi är ikapp den flyende. Sekunden efter att draghästen slagit åt sidan stöter jag med allt jag har kvar. Det spricker en del i ledet men det är minst en jävel på hjul. Jag slår av. 3 km kvar nu. Jag blir kontrad av tre pers. Jag går med dem. Får täppa ett antal meter. De andra kommer tillbaka. Jag stöter igen. Ett par stycken på hjul sedan lucka. De andra kommer ikapp. Jag slår av men stöter igen. Nu börjar det hända grejer. Bara en av de starka på hjulet. 10 meter lucka ner. 1500 meter kvar. Jag känner det. Jag har inte benen. Jag har inte tillräckligt med pang kvar för att köra 400 watt i 1500 meter. Vi kör igenom ett par svängar och sista kilometern är en lång jävla raka med motvind. Efter kurvorna kör jag igen. Nu är alla med på hjul. Jag går ut till vänster och låtsas uppgiven för att sedan kasta iväg en sista gång. Bara en till. Nu börjar de 20 stycken i gruppen känna lukten av segern och givetvis följer alla min sista satsning. Det är tätt och köttigt. Ingen drar igång spurten. Jag fattar beslutet att försöka dra igång själv ute på cykelbanan. Det funkar ok tills de andra drar igång ute på vägen. Jag ställs inför valet att antingen köra in i kravallstaketet eller bromsa. Jag väljer bromsen och kommer in sist i gruppen på 20:e plats. All in.              

Spurten