Zuidkempense Pijl

160 km
200hm
47,3 km/h
62:a plats

Så, nu var det sagt..

Nej men lite ska jag väl skriva också. Vaknade kl 5 med en svullen hals och rinnande näsa. Förkylningen kom inte som någon överraskning direkt men jag hade hopp in i det sista på att halsen skulle slippa svullna upp. Är det nånting jag är rädd för så är det att träna med halsont. Alltså träna...

Att starta en 16 mil belgisk interclub med halsont är inget jag rekommenderar verkligen inte, men anledningen till att jag inte stannade kvar i sängen igår var följande:

1. Jag hade bara lite halsont.
2. Det var för sent för laget att ringa in en ersättare.
3. Jag blev alldeles för toktaggad på att tävla efter att ha tittat på Milano - Sanremo under lördagen.

Idag vaknade jag upp ännu mer förkyld. Såklart. Men jag ångrar inte mitt deltagande trots detta. Tävlingen var kul, i alla fall sista 6 milen i mina ögon. Banan var totalt pannkaka och det var till och med lite skog vid sidan om vägen. Vi skulle först köra en större slinga inne i Holland innan vi vek ner i belgien igen för att sedan göra upp om det på ett 16km varv ggr åtta. Inte mycket sväng och inte mycket vind. Många starka lag i vanlig ordning. Behöver inte dra upp dem igen!

Ett litet collage jag hittade på Facebook.

Höll mig passiv inledningsvis. Kände av kroppen. Halsen förvärrades inte under första timmen vilket gjorde att jag bestämde mig för att köra på. Benen var såklart lite segare än vanligt men de var ungefär lika kassa hela vägen in vilket gjorde att jag på slutet kunde vara med långt fram. Tävlingens första timme är varenda jävel stark, tävlingens sista mil är det de starka som är starka, det vet alla ;-)

Tror inte något alls gick iväg under den första timmen. Inte så konstigt då vi hade 49,5 i snitt. Det var lätt som en plätt i klungan. Det passade mig och min hals utmärkt. Väl inne på småvarven går det iväg en hyfsat stor grupp på ca 15 man. BMC var inte nöjda med gruppen och höll därför fortsatt hög fart på klungan tillsammans med några andra lirare jag inte förstår mig på överhuvudtaget. Varför hjälper de till att hålla fart? Har svenska skidlandslaget börjat med cykel? Med undantag av att jag inte får tag i en enda vattenflaska på två varv känns allt bra för mig. Dålig langning, position i combo med mina enormt bekväma och hala bomullshandskar gör att flaskorna flyger all världens väg. Med fyra varv kvar tar jag av mig handskarna men då har våra langare tackat för sig. Benen känns inte så stumma och krampiga så jag tänker väl att det kan gå, vilket det också gör med facit i hand men det var långt ifrån optimalt att cykla 16 mil på två flaskor. Sista varven av tävlingen börjar jag känna mig mer och mer taggad och bekväm i klungan. Jag gillar att utnyttja cykelbanor under race och igår var inget undantag. Ute på sista varvet kan vi se utbrytarna på raksträckorna och det blir hyfsat spännande. Jag tror faktiskt vi hade kunnat komma ikapp om vi inte kraschat så in i helvete. Med 5km kvar är jag ute på cykelbanan till höger när det smäller mitt i fältet långt fram. Jag tar höger in på en bensinmack och undviker olyckan. Sedan blir det lite åka av. Jag drar ikapp gruppen med en lagkompis på hjul och benen känns rätt bra. Med 1-2km kvar smäller det en gång till men den här gången endast ett fåtal inblandade. Vi snirklar oss fram och tillbaka över vägen. Jag väljer vind och trygghet framför rulle och fara. Spruten drar tyvärr igång till höger och jag får alldeles för mycket vind i fejjan för att ha några ben kvar att spurta med. Vi hinner med en liten krasch till med 200 meter kvar innan jag rullar in över linjen på plats 62.