Helgen

Blev lite för tight med ett blogginlägg mellan helgens race så jag väljer att skriva om dem nu istället. Körde 1.12B kermis både lördag och söndag. 1.12B kan ses som nivån under interclub tävlingarna jag skrivit om tidigare. Medelcyklisten har ett par watt mindre att trycka (oftast!!) och tävlingarna är mycket mer oförutsägbara då cyklisterna tävlar mer individuellt här. Det är den överlägset största klassen i Belgisk cykelsport och här finns det jag vet inte hur många race per att välja på. Nytt för i år är att de har infört ett "tak" på max 200 cyklister per tävling och det säger en del. Taket sattes inte utan anledning. Speciellt på våren. Det var i ett 1.12B kermis som jag 2014 körde mitt hittills största startfält på 290 cyklister.

Både lördag och söndagen bjöd på kanonväder här i flandern och cyklisterna vallfärdade till tävlingarna. De 200 platserna fylldes upp lätt som en plätt veckan innan online. Båda dagarna var förfärligt svåra att göra något kul av då bara ett 30 tal av 200 cyklister släppte klungjäveln! Ingen vind att tala om. Båda dagarna kom jag in på runt 60-70e plats i en jätteklunga. På lördagen hade jag för avsikt att spurta in bättre än så men jag visade mig vara för feg helt enkelt. På söndagen gav jag lite fan i spurten och satsade på sena utbrytningsförsök istället. Det var kul. Äntligen testa benen i skarpt läge. Underbar känsla att lämna klungan bakom sig ett varv. Det började med att jag skulle förbättra min position under söndagens race när tre varv återstod. Jag avancerade från typ 120:e plats till 10:e plats och följde min norske vän Anders Oddli i en utbrytning. Anders och Jag har rullat jämsides förr i tiden också men då i ett för en svensk mer känt sex dagars etapplopp i Västergötland...

 
Fem år och 100 tröskelwatt senare satt vi alltså i en femmanna grupp tillsammans i ett belgiskt kermis i Merelbeke. Tyckte vi såg starka ut men det visade sig att de flesta i gruppen var alldeles för trötta. Det positiva i det här var att jag var minst trött för jag ser mig själv stöta från gruppen och fortsätta solo. Jag blir inkörd igen. Jag väntar några sekunder och attackerar sedan igen. Ansluter gör ett nytt gäng. Vi blir inkörda och jag går iväg igen. Såhär håller jag på ett varv tills jag får lust att vila mig en aning. Låter mig slukas upp igen och sedan ser jag inte täten på klungan något mer den dagen då det tjocknar till någon enormt. Den ena galningen efter den andra ser sin chans att placera sig bra idag och jag väljer att avstå detta. Jag ska lämna klungan bakom mig för gott nästa gång istället. Det är där jag skulle vilja vara och har bäst chans att vinna. Tror jag. Hoppas det i alla fall. Mycket positiv känsla i benen under varvet i tät. Kände mig som kungen av flandern där ett tag. Måste tänka efter lite mer nästa gång och sätta spiken i kistan. Hitta ett starkt gäng att göra det med bara. Samt att inte vara för dålig. Framför allt det kanske...