Igår eftermiddag landade planet med mig i utanför Bryssel och jag mottogs med en hjärtlig iskall regnskur. Gårdagen hann jag med en hel del förutom att blogga då jag gjorde mig hemmastadd i huset och mötte upp Timo från laget för en liten kvällsfika. Timo är ett par år äldre en mig och är anledningen till att jag hamnade där jag hamnade inför den här säsongen. Veckorna fram till premiärtävlingen Bryssel-Opwijk den 28:e februari kommer bland annat innehålla en hel del möten med nya lagkopisar på träningar och middagar.
Idag är det måndag och just idag betydde det årets första tramptag på belgisk mark! Jag smällde av 57km idag runt Aalst bland annat. Att jag inte är mer precis än så beror till största del på att jag inte har någon koll på vart jag egentligen åkte. Jag är nöjd med att jag endast översteg planen med ca 7km och inte 70. Den som cyklat i Fladern vet att hela regionen ser likadan ut. Det är ett myller av vägar och stenhus. Bara stenhus. Jag körde hela passet i bocken och det kändes välbehövligt. Varför träna i handtagen när man kommer tävla i bocken?
Jag försökte hålla igen en del idag och bara låta benen trampa luft ibland men det var förfärligt svårt med omgivningen och mina ben som fortsatt går som en dans. Bra moral nu helt klart och står jag ut att vänta två veckor på att få tävla? Det är frågan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar