Sidor

onsdag 26 augusti 2015

Kaos igår i Oordegems 1.12B Kermis...

Glas på vägen, regn, blåst samt gatstensbacke upp mot mål var vad som väntade de ca 90 tappra som ställde upp till start i Oordegem under gårdagen. Fast det visste vi ju inte då...

Starkt fält igår med ett gäng conticyklister, några heltids "kermismonster", ex proffs mm. 22 varv och totalt 110 km skulle avverkas. Mycket starka vindar i startfållan och jag bestämde mig för att vara med från skotten i dagens tävling för att undvika ett nytt fiasko likt lördagens race i Vinkt... Planen gick väl sådär minst sagt. Benen kändes bra. Riktigt bra faktiskt. Men när "rätt" gäng stack iväg i gatstensbacken efter ett par varv satt jag på fel sida och stirrade. Det gick ganska snabbt upp för mig att jag nog kunde hälsa min topp 10 placering ajöss om jag inte lyckades brygga upp till gruppen de kommande varven medans den fortfarande var inom synhåll. Jag försökte därför brygga gruppen med ett gäng maximala ansträngningar. Ibland i sällskap. Jag kom upp halvvägs en gång med en cyklist från Veranclassics. Men vi dog stenhårt både två och fick ge oss. Ingen från klungan lyckades brygga gruppen utom en cyklist. Christophe Van Cauwenberghe. 100% kermiscyklist som delvis försörjer sig på att cykla och vinna kermislopp. Ett monster enkelt uttryckt. Van Cauwenberghe lyckas givetvis brygga upp till gruppen. Ingen aning om hur det gick till men vips så var han där uppe och jag där bakom... 

Det hade nu gått strax under timmen av tävlingen och snitteffekten var uppe och snuddade 270 watt för mig här. Jag började känna mig väldigt väldigt tung mentalt och i ungefär samma veva började regnet falla tungt över de leriga betongvägarna utanför Oordegem. Där framme började Cauwenberghe och co dunka på rejält och luckan växte. Regnet tilltar ytterligare när vi blir oväntat stoppade av kommissarien ute på en åker. En okänd förbrytare, troligtvis bondläpp. Har spridit ut glasbitar över hela vägen. Ut ur kvastbilen skuttar tre gubbar i hatt ut med kvastar (vad annars) i händerna. Efter 10 min missär släpps vi åter iväg. först utbrytningen och sedan vi. Leran skvätter i ansiktet och biter sig in i kläderna så där permanent som bara lera kan göra. Livet kändes väl inte helt på topp här skall jag erkänna. Vi blir omdirigerade till ett mindre varv och tävlingen kortas ner med ca 3 mil. Jag kände mig totalt kass redan innan stoppet och hade därför mer att vinna på det än tvärtom. Jag bestämde mig därför för att försöka göra det bästa möjliga av situationen om man ändå är här. Det prövades en del från vår grupp på de sista småvarven men inget gav frukt. Vår grupp minskades stadigt och även där framme verkade folk droppa. Tillslut var vi inne på sista varvet och efter att jag bråkat lite med en belgare satt jag rätt bra placerad in mot målbacken i pavé. tyvärr stannade fältet av ganska rejält med ca 1 km kvar. Jag fick panik och istället för att vänta ut lite grann så valde jag att dra igång det hela tidigt. För tidigt skulle det visa sig. "Aj då, det var visst 500 meter kvar här..." Jag hade troligtvis vunnit på att hålla igen i spets. Men istället blir det ett fint uppdrag till någon jag hatar som plockar hem 12:e plats och själv faller jag som en sten i backen och hoppar in på en 30:e plats. Inte helt nöjd kanske. 


Sammanfattningsvis så hade jag troligtvis de bästa benen i år under gårdagens tävling. Mycket kraft och lite syra. Känner att jag kan göra skillnad i tävlingarna från spets på ett annat sätt än tidigare. Nästan 300 NP idag under 1h och 35 min trots att jag tyckte mig ha en hel del bensin kvar i tanken vid målgång. Dricker inte speciellt mycket vatten och äter oftast en gel under tävlingarna men har inte fått det minsta kramp under mina sju tävlingar här i Belgien. Det känns fint just nu. Men det finns flera nackdelar med att vara klen under så lång tid som jag varit. Man tränar inte sig själv till att försöka vinna cykeltävlingar om all energi går åt till att försöka överleva hela tiden. Ju nu känns det som om jag eldar för kråkorna en hel del och hela situationen att kunna styra racet en aning känns ganska ovan. Jag tror det är oerhört viktigt att våga gå ner en nivå i sitt tävlande när benen av olika anledningar inte svarar som man vill. Att få båda delarna är bra för självförtroendet men även för din praktiska erfarenhets skull.
 
"Tjock", men något snabbare cyklist än tidigare...
    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar