15:e i Merchtem kermis

Körde ett 75 km långt GP-lopp ikväll i den Öst-flamska staden Merchtem. Varv på 1 km som gick i en kvadrat. Varvet innehöll förutom lite lättare gatsten även en hemsk målraka bestående av prima belgiskt betong anno 1946. Startfältet var litet men ganska kvalitativt och organisationen var mycket generös med att dela ut slantar till cyklisterna. Inte för att jag förstod när det var spurtvarv och inte, men jag hade inte så mycket med dem att göra ändå. Jag är fortfarande i stadiet att jag vill ha kvitton på att mina ben är tillbaka samt att känna att jag kan vara med och tävla i slutskedet.

Efter 10 min i fållan smattrade vi iväg utan master ut på vårt första av de 70 som väntade. Jag kände mig hyfsat bra inledningsvis och försökte ta så bra ryggar som möjligt. Efter ca 40 min ger jag mig ut på lite äventyr från klungan. Attackerna duggade tätt loppet igenom och dagens vinnare, Verandas Willemscyklisten Dies de Bont satte in ett högt nummer saftiga stötar som jag försökte undvika så gott det gick.. Efter 10-20 min av lite mer offensiv började jag må riktigt illa där i den lilla klungan. betongvägen kändes oändlig och igångdragen allt jävligare för varje varv. Höll till i de bakre regionerna och funderade på hur skönt det vore att bryta racet, åka hem 10 km och äta Speculoosmackor med mjölk. 

mot alla odds så kom målgången närmare och ju längre tävlingen led desto bättre blev mina ben. Med 5 varv kvar tog jag mig upp i gruppen lite grann men ser då till min fasa hur en lite för stor och snabb grupp stuckit iväg som vi nu jagar. Jag kommer inte ihåg så mycket, men jag tror jag går all in med en attack från spets på den långa betongrakan. Man ser gruppen där framme. jag får med en kille från Team Van Eyck och han gasar på. Vi kommer ikapp en stackare från gruppen framför som lyckas släpa sig in på hjul och vi tre går runt ett varv. Med 4 varv kvar går jag upp och kör utav bara h-vete. Bingo för Van Eyckcyklisten på hjul som manar på där bakom. Vi lyckas brygga upp och nu är det tre varv kvar. Jag börjar få lite motivation tillbaka och spänner skorna. Sista varvet blir som väntat mer eller mindre ett mindgame. Jag är som vanligt lite för feg i de sista svängarna men lyckas sittspurta in som 15:e och ganska långt ner i vår grupp. 

Efter tävlingen mår jag väldigt illa. Jag mår lite mindre illa när jag får reda på att jag vunnit 20€. Men bara lite... Sammanfattningsvis hur kul som helst att cykla nu, såklart. Saker och ting har ju en tendens att vara lite roligare i medgång. Men medgång är inget jag varit speciellt bortskämd med den senaste tiden så jag tackar och tar emot. 

Imorgon, (vilket jag helst inte vill tänka på nu) väntar ett "normalt" kermis på 12 mil utanför Gent. Tågpendling ska det bli då jag inte har något annat fordon att tillgå. Nåja. De e en dag imorn å. Ber om ursäkt för mina enormt bildtunna inlägg den senaste tiden. Men det får ni väl stå ut med antar jag!