Grand Prix De Montauroux

Ja, vilken dag. Minst sagt uttömmande. Över förväntan, men samtidigt under. Oklart helt enkelt.

115 km backig fransk cykeltävling stod på programmet. Vi var väl ca 120 stycken på startlinjen. Solen sken idag. Korta ärmar och glädje. Eller inte mycket till glädje alls för min del innan start faktiskt. Det kändes mest jävligt jobbigt. BMC UCI TEAM MTB ställde upp med fullt manskap idag. Likaså mannen på bilden ovan. För er som inte redan har listat ut det, heter han Miguel Martinez. Han har bland annat vunnit VM, OS i mountainbike och kört Tour de France. Han är en sån där cyklist från den gamla "goda" tiden. 90 tal såklart(!) Förutom att bara avskräcka med sin blotta närvaro besitter han även ett par brutalt deffade ben. Såna där man man blir trött av att bara titta på innan start.

Kl 13.15 gled vi iväg nerför de sydfranska småvägarna. Banan las om innan start och istället för 2 storvarv á 32 km + fyra små blev det tre stora och endast två små. Storvarvet var rätt kuperat, inga långa backar men sådär 3 min långa för det mesta. Jag höll mig rätt passiv inledningsvis och passade på att hosta upp lite slem. Det kändes förvånansvärt lätt för mig inledningsvis. Såg hur bland annat tre lagkamrater åkte av redan de första 32 km. Det märktes att nivån tack och lov var något lägre än de senaste etapploppet Haut-Var. Lättare att ta sig fram också vilket kändes kul. Livet kändes inte så tufft för mig de första varven idag. Trodde först att min effektmätare gått sönder så den visade 280 snittwatt första 30 minuterna. Efter ca timmen går det iväg en stark grupp i backarna. Inte en sån där grupp som "får lucka" utan en sån där som skaffar sig en lucka. Många kanoner med där. Dock ingen från laget och inte heller gamle Martinez. Inte långt efter att gruppen gått iväg försöker dock Martinez brygga solo. Ett sånt där ögonblick man i efterhand grämer sig lite över. Borde absolut försökt gå med där. Som tur är går capitano di Monaco Matteo Draperi med Martinez och de lyckas ansluta till utbrytningen på toppen. Jag och Cismondi avancerar till spets. Vi kommer överens om att vi är nöjda med utbrytningen men vi är båda osäkra på hur stor gruppen är vilket vi skulle få äta upp senare under tävlingssummeringen. Vi följer därför lite attacker som uppstår efter att gruppen gått iväg. Det ska även sägas att dödsgruppen redan var utom synhåll. Läget stabiliseras inte långt därefter. Jag, Cismondi och Simone M sitter bakom jakten och inväntar ev. försök. La pomme Marseille skickar upp ett gäng i tät. Det går väl ganska makligt ett tag tills vi kommer in backparti två på andra varvet då dem skickar upp en jobbigt jävla bergsget som ger järnet ett tag. Jag stannar i täten resten av varvet vilket väl inte var sådär jättesmart med facit i hand. ut på det sista varvet och 2 timmar körda kommer jag på att jag "kanske borde äta lite". Tyvärr kommer jag på detta lite sent och får lida lite. Nu skickar även BMC upp resten av gänget i tät och de köttar väl på. Jag tvingas gråta flera gånger i det första backpartiet trots att farten inte är närheten av de tidigare varven. Suger i mig allt jag har i matväg. Tigger mera mat av en lagkompis och dricker vatten. Jag går rejält tom på energi under det sista varvet. Med endast ett par mil kvar av loppet får jag även kramp. Tack och godnatt! Tar mig upp för målbacken i smärta och förmår mig inte cykla de sista 2 milen på lillvarvet. I efterhand var det ett dumt beslut då jag hade hamnat hyfsat högt i resultatlistan ändå.

Efter att täten splittrats i ett antal smågrupper gled Matteo till sist in som 5:a. Viktig detalj är att han spöade Martinez i en duel också. Tonerna var väl inte sådär jättemuntra i Monacolägret efter loppet. Jag förstår dem till viss del. Men vi gjorde trots allt vårt bästa och även om jag på något vis hade släpat mig med Matrinez i den där backen hade jag blivit stenväggad 30 minuter senare i vilket fall.



Synd att gå tom på energi i ett sånt här fint lopp. Snitteffekten landade på närmare 240 watt och närmare 300 NP i 2 timmar och 40 minuter. Drar så in åt helvete mycket kolhydrater i dagsläget. Det är väl i och för sig inte så konstigt när man inte äter något samt laddar upp med en kombo av rullpass och sjukdom veckan innan. Ska smyga in en triss i långpass i veckan och råda bot på det. För nästa vecka blir det åka av... nästa söndag blir det Italienskt UCI lopp. Trofeo Balestra UCI 1.12 i bergamo. Har en känsla av att det kan bli hårt.

Blev ett långt inlägg det här. Jobbigt för er. I morgon drar jag till vårt hus i Frankrike. De vill tydligen plåga mig lite med scootern i veckan inför Balestra. Vi hörs. Bounanotte. Nu ska det sovas.