Alperna från den mörka sidan

Dimma, smog, regn och kyla var vad som välkomnade Monegasquerna i fredags kväll. I lördags gjorde jag premiär i franska cupen och igår körde vi en större nationell tävling. Båda i trakterna runt Lyon.

Båda tävlingarna kördes väl i de sämsta tänkbara av väderförhållanden. Start och mål på hyfsat hög höjd nära alperna.

Matteo och Lucas laddade för utförsstart.

Lördagen var på förhand klart hårdast rent profilmässigt då det i princip aldrig var platt. 10 km upp, 10 km ner varje varv ett antal gånger. Endast 60 anmälda. De monstren som ändå stod på startlinjen var dock inte vilka som helst. Utöver ett gäng backar, regn och starka cyklister bjöd även lördagen på andra små hinder. Någon högst oansvarig/dum person hade dessutom hällt/spillt bensin på ett tiotal ställen utmed varvet. Varav 90 % befann sig i utförskörningen, i kurvor. Detta var jag i princip ovetande om innan start. "det finns lite olja på vägen på ett ställe" var väl det jag fick som info på teammötet.

Att stå och vänta på en stenhård cykeltävling i iskyla och spöregn i kortbyxor är normalt sett ingen höjdare. Inte heller denna dag var det speciellt trevligt. När vi äntligen släpptes iväg i missärvädret släppte lite av ångesten. Trots vädret kände jag mig bra inledningsvis. Hann/ville väl inte direkt värma upp något innan vilket var lite dumt men det kändes helt ok. Följde chefens order och gick upp i topp 10 för att plocka attacker. Första 5 km var ganska ansträngande. Jag och 10 andra fick en liten lucka efter några minuter. Det såg ganska lovande ut så jag gick upp och maxande i 30 sek för att sedan märka att en jävel från Team Pro Immo hade bryggat min grupp med klungan på hjul. Föll tillbaka ett 20 tal cyklister för att vila upp mig lite inför backen som skulle komma efter utförskörningen. Detta var ett högst opassande tillfälle att falla bak. Redan i första skarpa kurva kommer oljeparti nummer ett. Efter oljeparti nummer sex är klungan i molekyler. Vissa skiter helt enkelt i tävlingen, andra ser sin chans. Jag gör väl något mellanting. Efter 10 min utför är jag själv. Har 30 sek upp till en liten liten tätklunga på ca 20 pers med några andra stackare däremellan. Sätter upp delmål. Lägger mig med handlederna på toppen av styret och maxar. Ser inte så bra. Smutsigt iskallt vatten stänker med jämna mellanrum in i mina ögon. Tycker mig närma mig något. Det följer en kilometer av plattkörning innan backen börjar. Första halvan av backen ligger på stadiga 7% i ca 9 min för att sedan bli mera rullande. Går in i backen halvt spyfärdig. Försöker att inte tänka på vad AG2R kan tänkas hitta på där framme. Jag anar att det inte går galet fort då de kör brett. Hoppet tänds i dimman. Kommer ikapp lite ströåkare. Lägger in ett sista dödsryck och ca 1 km in i backen kommer vi ikapp den lilla tätgruppen. Glädjen blir kortvarig. AG2R skickar upp en jobbig jävla get i täten. tvingas fortsätta på 350+ watt fast jag sitter inne i en grupp. Och backen. Den fortsätter, fortsätter och fortsätter. Bara en sväng till. "Allez allez!" 

Känner hur jag sakta men säkert bränner av min tändsticksask. Tror i min dumma fantasi att jag är safe när vi passerar mål för första gången. Backen planar ut. Det stretchas ordentligt. Vill inget annat än att sluta trampa. Ser till min fasa hur en brant knäppa uppenbarar sig. Snubben framför tappar all livsgnista. Jag skickar på det sista jag har i några sekunder till men tvingas vika ner mig ganska omgående. Har sedan väldigt, väldigt ont i benen i några minuter. 

Cismondi tappade rejält i utförskörningen. Håller hela backen själv jämt tempo med tätgruppen för att sedan återansluta efter krönet. Nästa varv kunde inte ens bergakungen av Cuneo komma ikapp då han punkterade i början av backen.

Jag spenderar 10 minuter in och ut hur karavanen. Det ser lovande ut ett tag men oljebacken krossade mina förhoppningar ute på varv 2. Fortsätter sedan ett tag till med en trio. Med ett varv kvar blir vädret om möjligt ännu sämre. Mina två kamrater väljer att hoppa av och jag hade varken modet eller viljan att skjuta upp vår bilresa österut för lite soloäventyr.

Francois Bidard sträcker armarna i den gråa skyn efter 2000 höjdmeter på 10 mil.

Det var väl inte direkt muntra miner i Monacobussen under kvällsmötet. Över halva laget avställda för gott i utförskörningen efter 5 km. Matteo körde dock som vanligt starkt och körde in som 5:a. 

Rapport från gårdagen kommer imorgon!