Hämtat cykel

Igår levererades äntligen min cykel för 2015 till TheBikeShop Monaco. Då jag var ute och cyklade en väldans massa timmar igår fick hämtningen ske idag istället. Åkte dit kommunalt och cyklade hem i det stormiga klara vädret.

Det är bra att ha marginaler när man åker kustbanan. Förseningar, strejker mm är en del av upplevelsen normalt sett. Tåget stod givetvis även idag stilla ex antal minuter för mycket. Förseningen idag berodde dock inte på strejkande fransoser. Nu för tiden, eller rättare sagt sedan några veckor tillbaka har läget förändrats i Europa och speciellt i Frankrike. Idag stod vi stilla 20 min vid franska gränsen medans 3-4 beväpnade poliser genomsökte tåget. Ungefär likadant ser det ut vid gränskontrollerna. Där det tidigare stod en-två poliser och snackade skit står det nu minst fem stycken ibland tungt beväpnade. Man kan säga att paranoian är total. Tunnelseende. Nationen är så besatt av att hindra ev terrordåd att det får kosta vad det kosta vill. Det här säkerhetspådraget gör mer skada än nytta och jag hoppas de inser det själva inom snar framtid. Makt åt terrorn är vad det är. 

Om vi ska återgå till det alla väntat på så tillbringade jag väl framme i Monaco minst en timme där jag fick iaktta mekaniker Christophe Carrettes intensiva cykelbyggande. Åtminstone när han skulle veva styrlinda, helvete vilken spänning han fick till.  

När cykeln till sist stod redo var vi åtminstone sex entusiastiska personer fler som iakttog arbetet. Fler desto bättre? 

Resultatet blev som följer. Det är alltså en BMC slr02 med Ultegra 11s. Vi kommer tävla på ett par DT-swiss hjul med oklart namn men det lär inte göra cykeln sämre. Ska jag vara helt ärlig hade jag gärna haft en mindre storlek. Tycker dock jag fick till sittställningen så pass att kraftutvecklingen känns normal, vilket är lite av poängen enligt mig. Hur som helst är Ultegra 11 delat är helt suveränt. Kan knappt tro det är sant. Ramen är både lättare och styvare än min gamla Cervélo R3. Förhoppningsvis kommer det sitta en fin wattmätare där i mitten också vilket kommer göra cykeln komplett. I helgen bjuds det högst troligt på hårdkörning då UC Monaco ska ut på "distans". "Distans"brukar i det här fallet innebära 5-5,5 w/kg uppför och spurter på alla rödlysen. Brukar vara intressant. 

Om två veckor smäller det! Brignoles står för arrangemanget av tävlingspremiären, mer info kommer.               

Teampresentation + dagens träning

Bild från gårdagens teampresentation @TheBikeShopMonaco. Foto: Guillaume Masson  

Då var vi officiellt presenterade inför stundande säsong. Hela proceduren tog minst 2 timmar och jag hann både vara med på massor av bilder, bli intervjuad på italienska i TV utan att förstå frågorna samt äta en massa god mat. Fint ska det vara. Champagne av högsta klass, ostron, risotto "frutti di mare", löjrom och en massa andra små "tilltugg" fanns att tillgå.

Foto: Guillaume Masson  

Det är väl först nu som man börjar förstå omfattningen av projektet och jag är ganska djupt imponerad av organisationen med dess sponsorer mm. Det är Philippe Gilberts cykelaffär (TheBikeShopMonaco) som levererar våra BMC-cyklar samt service till årets säsong. Hem fick jag med en drös med vinterkläder för cykel, en fin ryggsäck, hjälm, glasögon + en civil vinterjacka från vår finsponsor Ekoi!

Idag invigde jag 2015 års teamkläder på bästa sätt, jag plågade mig själv i en backe alldeles för lång tid. Körde backen i Dolceaqua som uppvärmning och begav mig sedan med ångestblandade känslor ner för backen som dagen till ära skulle få plåga mig. Verrandi heter den på STRAVA. 4,5 km lång/ 8% snittlutning. En riktigt brytarbacke. Senast jag vågade ta mig an denna backe var i augusti med broder bergsgetsErik, han var en riktig jävel den gången och den rackarn ställde av mig med 8 sek som tack för dragjobbet. Dragjobbet den gången landade på 346 watt (5,4 w/kg) i de 16 min och 15 sek som det tog då.

Idag öppnade jag stenhårt för att ha lite till godo när backen planar ut efter 1/3. Tyckte jag lyckades följa planen nästan till 100% men benen var väl inte sådär helgrymma. Kändes varken bra eller dåligt. Efter toköppningen och platten gäller det bara att härda ut. Tappade som vanligt en hel del effekt på de plana partierna. Lyckades förvånande nog även göra en stark avslutning trots att jag i stort sett var spyfärdig redan efter 5 min. Tiden stannade på 16,20 min. Snitteffekt 349 watt vilket är mer än godkänt i dagens skick. Sammanfattning: Högre effekt, sämre tid. Så kan det vara ibland beroende på hur man disponerar. Kan tänka mig att hala kurvor i kombination med lägre temperatur kan ligga bakom lite av tappet, men framför allt kan det skilja sig var man väljer att lägga sin effekt. Du vinner tex mer på att trycka höga watt där farten är som lägst och vice versa.

Formen är där den ska vara och jag känner mig lugn inför säsongen som kommer. Det här har jag väntat på länge!

  
     

4,6 tusen

Day of madness. Jag och Jesper slog på stort och utnyttjade dagens ljusa timmar maximalt idag. Dvs vi cyklade mellan kl 8 och 17.

Jesper, pigg som en mört efter 11 av dagens 176 km.  

HC 1 av 4 avklarat.

Aningen mindre pigg. Kraftfullt helkroppssprätt i brant backe. 

Efter lite över 4 timmar smet vi in på en lokal restaurang i den tighta bergsbyn Ceriana. Vi bjöds på tip-topp service, mat och sällskap. Italien från sin bästa sida helt klart. När vi tagit farväl av våra nyfunna vänner i Ceriana (hela restaurangen ink kock) bar det av igen. 

Efter den lilla incidenten i Poggio (se film ovan) + lite lunch var Jesper åter i slag. Här med en after-lunchattack. 

Lyckligt ovetande om vad som komma skall. 

Det sista HC-berget bjöd på 1300 meters gain, Jag fick för mig att jag skulle försöka dra upp Jesper till en bra tid i ett strava-segment. Det kändes som en bra idé då.

Tiden efter mitt lilla uppdrag och Jespers urladdning blev betydligt krispigare. Inte bara marken under oss. 

Väldans jobbigt hade vi det. 

Till och med cykeln väggade. 

   

1500 meters höjd toppen av Monte Ceppo. 4200 höjdmeter avklarade och bara 5 kuperade mil hem. 

Härifrån och hem blev saker och ting allt mer luddigt. Hem kom vi i vilket fall. I lagom middagstid.  

Aventura locale

Ett exemplariskt sammanfattningskollage av Jesper "pang pang" Johansson.

4 timmar

2200 hm

80 km

4 w/kg NP

Såhär roligt kan man ha utan att lämna sin egen bakgård. Bakgård är väl att ta i, men vi höll oss till de mer lokala slingorna idag. Äventyrsrundan som jag inofficiellt döpt den till. Idel enfiliga vägar med ett och annat (miljontals red anm.) potthål. Första halvan var stämningen på topp och attackerna duggade tätt. Jesper "pang pang" Johansson stod för några av de mest optimistiska satsningarna i Liguriens historia idag. Tar sats på platten kör järnet i 30 sek för att sedan inse att 25% väntar runt nästa hörn! För min del kändes det ganska ovant med tävlingsträning men jag tycker det tog sig mot mitten för att sedan mynna ut i misär. En riktig toppendag med andra ord. Dagens hårdaste cyklist var nog utan tvekan Kajsa Persson som med 25-kassett skrek sig upp för det mesta idag. Planeringen för de sista dagarna med sällskap är i full gång och det lutar åt att det kan bli ett riktigt saftigt långpass inom kort. Vi får se vart detta slutar! 

Ciao 

2015 startar nu!

Jag har återintagit Riviera dei Fiori efter ett par veckor i Sverige. Veckorna i Sverige var hur kul som helst, dock inte helt bra i träningssynpunkt. Vilosynpunkt ja. jag är laddad och känner mig ivrig att sätta igång jobbet igen. Motivationen är en svårslagen nyckel till framgång.

Jag har Jesper Johansson, Kalle Zander och Kajsa Persson på besök ett par veckor framåt. Vi har hur kul som helst. Stor skillnad mot före nyår. Hoppas på mer sällskap under våren! Hittills har vi väl hunnit med två saker: Cyklat och ätit god mat. Mycket mer behövs inte.  

Foto: Karl-Axel Zander 

  Gårdagens premiär var väl inget att hurra för. Jag var i princip bara stark. Och när jag skriver stark menar jag just bara stark och inget annat. Jag tryckte över 1120 i peakwatt men allt över 5 sek var som sig bör mer eller mindre kasst efter det lilla uppehållet. Är dock inte det minsta nervös över tillfälliga effekttapp längre. Otålig ja, självklart. Annars vore jag inte mig själv.
 

Je Suis CHARLIE!! 

Ciao 

Breaking news...

Då var det klart, UC Monaco heter mitt nya lag till 2015!

Den här chansen gick inte att tacka nej till, och är det absolut bästa alternativet om jag vill nå min fulla potential inom cyklingen. Jag har ju blivit en riktigt "veteran" på de svenska tävlingarna vid det här laget med hela 2-3 säsonger så det känns mycket motiverande att få prova mina ben på tävlingar med terrängen jag är skapt för. Att få möjligheten att bo kvar i den här regionen även efter slutet av mars känns inte heller det speciellt tråkigt i skrivande stund.

Hela processen har gått från inget till allt på ca 2 veckor så det har egentligen inte varit någon speciellt segdragen process om man ser till det stora hela. En förutsättning för ett klubbyte för mig tillsammans med den sportsliga satsningen är att laget ger mig positiv energi. Jag kände redan första träningen att gänget fungerar bra tillsammans med mig. Att nästan hela laget inklusive ledningen är födda i Italien gör saker och ting lite lättare för mig kultur och språkmässigt.

Härnäst väntar ett härligt jullov på ca 2 veckor. När jag kikar i träningskalendern ser jag till min fasa att minst 2 st distanspass skall genomföras (!!!) medans jag är hemma i Sverige. Vi får se hur det blir med den saken..

Foto: Union Cycliste de Monaco 

Det var allt för nu, ni kan räkna med att mer info kommer dyka upp på den här bloggen den närmsta tiden men tills dess:

A dopo e buon natale di Bordighera.   

Ciao

Lite lokala äventyr + dödsflykt

La Turbie, påväg till Antibes för intag av distanspizzan! 

Då var det helg igen! Fort har det gått, och jag har väl hunnit med både det ena och det andra. Det ena är att cykla och det andra äta. Nej, lite annat också men det gäller att prioritera rätt. Veckan började med en mycket blött tur till Albenga och tillbaka på ca 5h. Det regnade 99,9% av turen. Konstigt nog även inne i tunnlarna vilket är lite speciellt för en nordbo. Då temperaturen höll sig på stadiga 15+ var passet någorlunda lätt att genomföra till trots.

Resterande del av veckan har faktiskt bjudit på uppehåll. Har cyklat en del längs Franska Rivieran samt plågat mig lite i Coll d'Madone.    

Kanske den finaste delen av hela kusten, området Cap Ferrat /Beaulieu sur-mer mellan Nice och Monaco. 

På lokala äventyr med bergsbyn Perinaldo i solljuset. Lyckligt ovetande om vad som komma skall!

 Igår bestämde jag mig för att ge mig ut på en liten upptäcktsfärd på lokala småvägar. Höll mig konstant ett par mil hemifrån och trots det tog rundan 4,30h. Med ett sänkt lufttryck och glatt humör tacklade jag allt från vertikala uppförsbackar till de mest avlägsna byar.

Självklart inkluderade rundan ex antal felkörningar. En av dem blev lite mer kostsam än de andra. Jag tar helt enkelt fel väg vid ett vägskäl. Efter 5 min passerar jag en olivgård (olivgård Nr 156 i ordningen). Hör hundar skälla. Inte särskilt konstigt då i stort sett alla markägare har hundar plus det faktum att alla hundar hatar mig när jag är ute och cyklar i mina röda Upsala CK-kläder. Inser i panik att hundarna springer fritt och hinner precis svänga runt i en serpentin innan de hinner ifatt mig. Det tar inte lång tid innan de fattade var jag tagit vägen och en av dem droppar 1-2 meter och landar bredvid mig påväg ut ur kurvan. Hinner peta upp kedjan på storskivan och lägger in min kanske bästa attack någonsin. Huggtänderna viner i luften men missar precis. Drar upp farten till 45 blås och inser att serpa nr2 och 3 kommer tätt! Med lite däcksläpp och skicklighet lyckas jag hålla mig kvar på vägen och hundarna vänder tillbaka. Tror här att läget är under kontroll men vägen jag hamnat på är en dead end road. Efter 5 minuters svärande börjar jag se över alternativen. Ingen människa i sikte. Ingen alternativ väg. Jag bestämmer mig för att smyga tillbaka så tyst jag kan med cykeln som vapen. har ju trots allt en jävligt sliten och spetsig storklinga att ta till. Precis innan stunden är inne räddas jag av en bonde som av någon anledning ska frakta ett litet träd förbi olivgården. Han visar sig vara hur snäll som helst och låter mig sitta på rulle förbi gården. Hundarna skäller men bonden skäller bara tillbaka genom bilrutan och efter ex antal stopp kan jag äntligen lämna denna olivgård bakom mig. För första och sista gången kan man tänka sig.    

Inväntar duellen. (Silvertejpen på styret har inte med storyn att göra)

Skön återkomst. Pasta Carbonara och ett stycke Gazzetta på stamcaféet.