Jag är fortfarande utan lag nästa säsong. Mycket beroende på att som jag känner nu vill jag inte bo i Belgien på heltid nästa år utan ha mitt hem, Stockholm som bas för min satsning. Anledningen till detta är helheten. Att kunna vara hemma oftare ger mig energi och motivation som i sin tur leder till resultat. Just nu handlar det om för mig att hitta en så bra lösning som möjligt som leder till att jag får ha så kul som möjligt så ofta som möjligt. Jag gillar ordet kul. Kul är ett provocerande uttryck inom elitidrott. Man får inte ha hur kul som helst som idrottsman. Livet ska vara lite jobbigt, gärna tråkigt och man ska göra uppoffringar. Med andra ord, man ska vara längdskidåkare. Vilken tur då att jag är cyklist och befriad från denna kvävande järnbur av havregynsgröt utan smörklick. För mig är kul proffsigt. De som har förstått att man måste ha kul för att stå ut i längden är proffs.
Jag har kommit fram till att jag vill satsa nästa år och det fullt ut. Motivationen är riktigt bra för att vara slutet på augusti. Något som jag själv har sett till att den är. Jag tog tex. sex dagars vila i Sverige i mitten på månaden, något som gav både pangben och pannben. Som så många gånger förr är det först när man bryter mönstret som man kan ta ett steg tillbaka och se sitt beteende utifrån och bedöma det. Ifjol var det kosten som ställde till problem för mig och även om jag haft en mycket bättre säsong överlag i år så har jag nu förstått att om jag hade gett mig själv lite mer vila mellan tävlingarna i år skulle jag kanske gjort lite bättre resultat. Jag har liksom stressat mig igenom tävlingarna istället för att längta och ladda. Ett typiskt exempel på denna fysiska men framför allt mentala överansträngning var i slutet på maj månad och större delen av juni efter min pallplats där jag verkligen pressade på med tävlandet och hamnade i en negativ spiral där jag tillslut inte visste varför jag tävlade utan bara ville hem till Sverige. Jag gjorde även om misstaget när jag var på besök hos min utbrytarkompis Sjoerd I holland för några veckor sen där jag lyckades klämma in fem race på åtta dagar. Jag kände mig bra i benen i tre av tävlingarna och mentalt och fysiskt slut i två. Vore det inte bättre att bara köra tre tävlingar då och skippa de där dagarna av kräftgång? Man kan tycka att en sån här grej borde jag kunna men jag är ju lite sån att jag gör misstagen innan jag lär mig. Ifjol var läget tvärtom, jag behövde fler tävlingar och det är inte alltid lätt att balansera det där. Visst du behöver tävla mycket för att utvecklas men det finns gränser. Allt väger in. Kan du varje dag umgås med folk du älskar kommer din återhämtning att gå fortare osv. Jag börjar förstå vilken fördel belgiska cyklister i Belgien har mot oss övriga när de har ett sånt här tävlingsutbud samtidigt som de har kvar sitt sociala skyddsnät. Har man allt detta går det uppenbarligen att tävla 100 ggr per år med kvalité. För det är det min lagkompis Kristof som var trea igår gör. Helt utan träning då, givetvis.
 |
| Utbrytning |
Jag har bestämt mig för att försöka ligga på plus motivationsmässigt resten av säsongen. Detta genom att tävla två gånger i veckan istället för tre. Jag ska hinna bli rastlös och otålig innan nästa gång. Den här veckan tävlade jag tex. onsdag och söndag (igår). Det är hårda endagarstävlingar. Cyklisterna som ställer upp där är utvilade och peppade. För när ett gäng tappar suget i slutet på den flamländska säsongen finns det alltid ett minst lika stort gäng som tar över. I onsdags var det 35 grader. Jag kom direkt från ett regnruskigt stockholm och var givetvis inte van vid detta. Jag spelade defensivt och kom hem med en 22:a plats av de dryga 50. Igår var jag riktigt laddad. Hade en bra känsla i kroppen. Huvudet relativt tomt. Kändes som en utbrytardag och det blev det också. I stort sett alla tävlingens 120 km spenderades på ett led i smågrupper. Jag startade inte längst fram i den 100 man stora klungan och till min irritation gick dagens första attack iväg med en hyfsad lucka. Jag kände att benen var bra och slösade också en hel del energi på olika bryggningsförsök. Efter drygt en mil hämtar vi in den lilla gruppen igen och en ny femmannagrupp får utrymme. Jag följer ett hjul och vips är vi tre stycken loss mellan klungan och täten. Efter 4 minuter med 390 watt är vi ikapp täten och där var dagens grupp bildad.
 |
| 390 watt |
Efter en timme är det fortfarande tomt bakom om man hoppas alltid på att klungan ska hålla ihop där bakom och att vi tillslut ska varva dem. Man vet aldrig i belgien. Vi snittade 45 första timmen så jag hade hopp om att det skulle plockas av rätt mycket folk bakom. Kände mig fortsatt bra även om det aldrig är perfekt samarbete i en kermisutbryning. Kände mig inte starkast men verkligen inte klenast heller. Efter ca 7 mil får vi oss en kalldusch då ledarbilen åker om oss. En grupp på 13 kommer jagandes bakom. Det blir lite oklart om vi ska gasa eller vänta i täten och med tanke på att det tog flera varv till innan storgruppen anslöt oss skulle vi nog ha gasat på istället för att hålla samma tempo. Vi är nu runt 20 i tät. det är ryckigt och knyckigt. Några mil senare kommer ytterligare en grupp upp. Grupper kommer och går. Ibland är jag avställd och ibland loss. Med 30 min kvar börjar jag känna mig tom. Jag har tyvärr bara två små gels med mig och det var inte nära på tillräckligt för 12 mil utbrytning. Med siktet inställt på överlevnad försöker jag undvika vind så gott det går men som alltid när man är trött i belgien tenderar det till att bli mera vind i nyllet än tvärtom. Vi splittras upp med varvet kvar och jag går i mål som 29:a. Typ sist av alla som var kvar på banan... I efterhand riktigt irriterande då jag tror mig kunnat kämpa om det med lite mer energi i kroppen. 268 snittwatt klämde jag ur mig igår. I paritet med vad jag producerade i mitten på maj årets bästa period. Fint formbesked. Jag tycker även att jag ger mig senare än vanligt när det är tufft vilket högst troligt har att göra med vilan. På torsdag är det dags igen. Banan är hård och småkuperad i Baardegem. Kan passa mig bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar