Välkommen tillbaka till Belgien! 30 grader och typ 10000% luftfuktighet. De senaste nätterna har jag omsatt en hel del vätska om jag ska uttrycka mig återhållsamt. Jag sitter i skrivande stund i badbyxor och känner små små droppar över hela kroppen. Idag har jag gjort come-back på tävlingsbanan efter min sejour i Sverige. Från regnskurar och 15 grader till det här. Väckte upp kroppen igår efter några vilodagar med ett gäng spurter och 10 min av 30-30 intervaller. Jag var nära att kollapsa igår också men det skulle visa sig vara rena barnleken med att faktiskt tävla 14 mil. Jag satt inte speciellt mycket i klungan idag heller vilket var en bidragande orsak till dagens illamående, obehag, värmeslag, magsmärtor, kräklust osv. Jag var med klungan ut från fållan sedan en kilometer eller två innan jag följde en attack, när klungan kom in på hjul på gruppen var en stark jävel loss solo så jag stötte igen och kom ikapp innan banans backe. Väl i backen fick vi sällskap av tävlingens monster. Stijn De Bock heter han. Beryktad för sina vidrigt starka ben och en otrolig illvilja till att INTE ta i. Stijn går direkt om oss båda och spurtar hela vägen upp till krönet. Väl på krönet är jag i princip helt jävla död, men den lilla utförskörningen repar mig något. Såg på strava nu att jag inledde tävlingen med 450w i 3 min där slutet på den sessionen är på krönet efter De Bocks monsterkörning. Jag minns inte helt men jag tror att vi tre får sällskap av en liten grupp och något varv senare en till.
 |
| Et voulá! |
Vi blir tillslut ca 20-25st i gruppen. Klungan stretar lite där bak i några varv men med halva tävlingen körd är de borta. Borta från tävlingsbanan också skulle det visa sig senare. Jag mådde illa ganska omgående när vi stack iväg och de obehagliga känslorna steg och blev värre för varje förning. Var nära att kräkas mer än ett par gånger. Med halva loppet kvar vänder jag mig om på en lång jävla raka och ser till min förskräckelse att klungan inte syns till. Jag känner mig kass som fan. Försöker stå över lite förningar men det är svårt att lura sig till vila i en utbrytning där luckorna uppstår lite hela tiden. Det är en viktig tävling för laget och sponsorerna. Allt hänger på mig. Jag skiter i allt och vill bara överleva. Tar ett varv i taget. 9 varv kvar, 8, 7, 6! Flaskan tar slut var 10e kilometer. Häller lite över mig också och känner hur energin riktigt strömmar tillbaka där i 20 talet sekunder innan jag är lika varm igen.
 |
| 60+ km in i racet: får i mig min första och sista halva bar. |
Jag vet att jag måste äta mer, men kan inte. Jag får i mig en halv bar här på bilden och det krävdes en halvliter vatten för att kunna behålla den. Farten i gruppen sänks givetvis allt eftersom tävlingen går och motståndet försvinner bakåt men jag drabbas senare av dödskramp också vilket spär på självmordstankarna ytterligare. Varvets backe är min svaga del men på nåt konstigt avslappnat sätt lyckas jag ta mig över krönet trots krampen några varv till.
 |
| Backe... |
Med tre-fyra varv kvar tycker jag mig ha koll på läget i backen. Hoppas som fan på att attackerna inte ska börja förrän på sista varvet. Halva backen allt lugnt men tyvärr tyvärr ser jag den gul, vit - svarta dräkten i ögonvrån. De Bock har fått psykbryt och stöter så jävla hårt. Vi har tappat några stycken under loppets gång och är mindre än 20 st nu. Gruppen delar sig i två och jag är givetvis i den andra i mitt miserabla tillstånd. Vi jagar på men precis innan varvning är det nån jävel som får för sig att försöka brygga upp själv och den här gången är jag förutom svinmycket kramp även supermegatrött. Jag tvingas vika ner mig och rullar tillslut i mål själv på en 19e plats skulle det visa sig. Mer än så var jag inte värd idag och jag är nöjd med topp 20 av de 114 som kom till start idag. Kan vara de jobbigaste timmarna i mitt liv detta i alla fall topp tre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar