Slakten i Tortona

Efter en otroligt välbehövlig vecka hemma i Sverige var det idag dags igen. dvs. för att ha jätteont i benen. Det är väl så kul! Vi höll till i området kring staden Tortona i Piemonte. 16 mil lång till en början platt tävling sedan backig. Misstänkte redan timmarna innan start att det skulle bli en hård historia för omväxlingsskull då det blåste halv storm på de piemontesiska slätterna.

Startfållan del 1. (del 2 och den riktiga tävlingen startade ute på ett blåsigt fält några kilometer därifrån)

240 galningar var föranmälda till spektaklet men som tur var dök bara 180 av dem upp vilket är fullt tillräckligt på en italiensk nationell tävling. Har man tävlat i Italienska icke UCI klassificerade tävlingar förstår man varför. Kombinationen av vårdslöst beteende, bristande teknik, stress, dåliga och smala vägar leder mer eller mindre alltid till kaos. Dagens tävling var dock så pass utslagsgivande att kaoset upphörde relativt snabbt och vi hann nog bara med 4-5 vurpor de inledande två milen.

2x25 km platt inledde tävlingen. Larvigt hög fart i medvinden och total kalabalik i kantvindspartierna. Jag kände mig väldigt spänd innan tävlingen av någon anledning men redan efter några minuter släppte det lite då jag för en gång skull kände mig lite stark och efter omständigheterna säker i klungan. Kantvind är inget italienarna kör speciellt ofta vilket märktes. Det var bara att smita in i vägkanten och njuta stundtals. Första varvet var samlat men på varv två fick storlagen Colpack, Zalf mf för sig att köra på lite i kantvinden. Efter 10 minuter lugnar det ner sig igen men när jag vänder mig om är en stor del av klungan borta och jag sitter topp tre (bakifrån sett tyvärr). 

Vi smiter förbi ut på varv två. Jag finns tyvärr inte med på bilden. Däremot tre monegasker.

Känner mig lite illamående och bestämmer mig för att tvångsäta lite syltmackor. Vi ska precis börja ta oss an backe nummer ett när klungan bakom återansluter. Lyckan blev kortvarig för den gruppen. Kände att jag hade läget under kontroll medan vi slingrade oss upp för kullen. ca tre kilometer totalt över fält och ängar. Kantvind + backe är en ansträngande kombo. Kände dock att jag inte var sådär superpigg. Inledningen hade tagit ut sin rätt. Vattnet börjar ta slut. Som vanligt har man ingen aning om var vår langare står placerad. Dagen till ära har han hittat ett extremt hårt kantvindsparti i en slakmota. Ta flaska fanns inte på kartan. Väl över krönet gäller det att inte slappna av. Jag slappnade heller inte av men det spelade mindre roll idag. Av mina många svagheter som cyklist finns det en förmåga som sticker ut lite extra. Kantvindskörning. Det finns egentligen bara en sak jag är sämre på och det är den extremt udda kombinationen av extrem kantvind och utförskörning... 

Det tog inte lång tid innan fälten öppnade sig runt omkring oss. Återigen ut i diket och kämpa men den här gången i 70 km/h. När du kör så pass fort och upplever att du inte får något vindsug kan livet kännas lite svårt. Groparna i vägkanten dyker upp med jämna mellanrum. Bakhjulet lyfter. Du kör ner i gruset osv. 

Bakom mig återfanns följebilarna. hade nog klarat mig kvar i tätgruppen ett tag till om jag inte missat lite i en sväng. Tvingas täppa en lucka strax innan en ny kurva. Känner mig stel som en pinne i benen. Efter nästa sväng växer luckan ute på fälten. Jag och ett par andra tvingas ge oss samtidigt. Jag får en riktigt elak kramp i vänster baksida lår ganska omgående. Den gör ont som fan rent ut sagt. Får skrika ex antal gånger på mina följeslagare att INTE ligga ute i vägkanten och dra. Känner mig som en motionsgruppsledare. En riktigt stel och stum sådan med dålig watt. Vi håller 50+ i det lätta medlutet men där framme gick det ju uppenbarligen minst lika fort. Tar en gel med mineraler i och krampen försvinner ett tag. Efter en hel del turer i karavanen ger vi upp matchen i nästa backe efter ca 8 mil. Mina "polare" bryter givetvis. Vad annars? Jag fortsätter ett varv till innan även jag sätter mig i målområdet och beklagar situationen med de övriga brutna cyklisterna. En timma senare har det korats en vinnare i den 15 man stora tätklungan och topp 50 tog sig i mål idag... 

Luca Pacioni var ohotad idag. Hyfsat starkt kört.