Tävlingen i sig var väl som de senaste månadernas tävlingar för min del dvs. löjligt hård. Om jag ska dra en jämförelse kan jag väl säga att det igår krävdes 20 watt mer av mig i snitt än U6 cycle tours GP, bara för att sitta med klungan. Det ska även tilläggas av gårdagens tävling var 16 mil lång med väldigt mycket sväng och nollwatt. Om vi nu inte ska ta och jämföra äpplen och päron så krävdes det 70 watt mer i snitt igår än Härjaetappen på vårt kära U6 i elitklassen.
Om vi ska ta det från början så inledde jag tävlingen med ganska tunga ben. Solen stekte på bra och temperaturen översteg 30 grader en hel del gånger under varvet. Vi skulle ta oss an "marmorbacken" fyra gånger. Den var 5 km lång men ganska snäll. Framför allt var det stekhett på de vita vägarna. Kände redan in första gången i backen att jag led lite väl mycket. Tyckte ändå jag hade läget under kontroll då olyckan inträffar. I en av två tighta tunnlar i backen lyckas någon pappskalle såklart krascha. Den bakre fjärdedelen (min del av klungan idag, för er som inte redan listat ut det) tvingades stå still i ett tiotal sekunder. När man ligger på gränsen till att avlida är ett saftigt igångdrag på 3 min ingen höjdare. Jag blev faktiskt väldigt förvånad att man kunde ha det jobbigare än vad jag redan haft de inledande milen. Lyckades väl sitta kvar på strängen i backen hela vägen upp och väl där var klungan inte långt framför så jag gick upp och chansade lite utför och vi kom ikapp. Utförskörningen var ganska teknisk inledningsvis något som jag gillar och är ganska bra på i jämförelse med många konstigt nog. När vi väl kom ut på de breda vägarna igen (fortfarande lätt utför) blev jag fruktansvärt sugen på att dricka. Snabbt upp med flaskan och tog en rejäl klunk. Jag antar att jag släppte 5 meter till framförvarande cyklist. En riktigt dålig idé skulle det strax visa sig då det tog hus i helvete och klungan drogs ut. Fem meter blev 15 och innan jag hann ta det riktigt på allvar fann jag mig själv i början av karavanen. Jävligt onödigt. Efter 7 km "a bloc" och en hel del misslyckade bryggförsök kommer det en liten backe som jag kan maxa mig ikapp i från karavanen. Utbrytningen har gått inte långt tidigare men som vanligt låter man inte den få någon vidare tid. Fick äntligen dricka och äta lite gel. Tog mig upp en bit i klungan och fokuserade på hjulet framför. Det var ett flertal tillfällen som man undrar hur det är möjligt att köra så fort. +500 watt i 30 sekunder på hjul i utgången av kurvorna och det är nätt och jämt man håller sig kvar. Väl på väg in i backen andra gången nu med ca 6 mil körda försökte jag väl mest motivera mig själv för tortyr. Det droppade rejält med folk första halvan av backen som är lite brantare. Jag själv har ofta lättare att sitta med när lutningen är större. Sista kilometern av backen är betydligt flackare och här blev det jobbigt. Led något fruktansvärt rättare sagt. Cyklist på cyklist tappar hjulet en bit framför och efter ett par-tre täppningar var det godnatt. Hamnade i karavanen utför och försökte döna på så gott det gick då det i "teorin" skulle kunna stanna av lite i klungan. Högst oväntat stannade det inte av ett dugg och inte fick jag med mig några gruppettokompisar heller. Jag förstod snart varför endast 40 cyklister tog sig i mål förra året. Inte långt efter klungan öppnar organisationen upp vägarna för allmänheten och då banan går på ibland enkelriktade vägar mot trafik var det mycket mycket svårt att cykla en tävling. Då jag så innerligt hatar att sitta i bussen och vänta som DNF:ad så fortsatte jag själv i några mil till mina lagkompisars stora nöje. Efter 11 mil klev jag av och anslöt till övriga 120 cyklister i skaran DNF.
Det var faktiskt kul att tävla idag hur konstigt det än kan låta. Jag måste väl bara inse att jag inte kan sitta med i klungor som kräver 4wkg i snitt mer än ett par timmar i dagsläget. Som ren cyklist kan man kanske inte förvänta sig en 70 extra watt över en vinter. Jag orkar dock både mer och längre i år än 2014 så vad jag behöver är väl tålamod och fler hårda cykeltävlingar helt enkelt. Skulle vara enormt skönt om min chef någon gång kunde fatta vilken nivåökning jag ställt mig själv inför i år och att det hade varit högst onormalt och misstänkt om jag suttit med täten 16 mil på gårdagens tävling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar