Nu är det väl dags för mig att vädra mina erfarenheter från helgens SM. Det är alltid en speciell känsla att ställa sig på startlinjen inför svenska mästerskapens linjelopp vet alla som provat på, men det var med låga förväntningar jag rullade in i fållan i söndags. Jag lyckades tyvärr bli lite förkyld i onsdags kväll efter att jag kört mig sönder och samman i 5 timmar. Har försökt att tänka positivt de senaste dagarna, men när jag rullade en timma i 25 km/h med syra i fredags kväll kändes det väl inte så jäkla muntert skall jag erkänna.
Inför lördagens väckpass hårdvilade jag hela dagen och körde passet sent för att optimera mitt tillfrisknande. Passet kändes över förväntan så sedan var det bara att tanka kroppen med paj och sånt!
Nu till själva loppet. 5 st klassiska långvarv på ca 35 km skulle köras ink 4 x 6 km småvarv som avslutning. Riktigt trevligt med andra ord. 190 km i strålande sol och 25 grader. Planen för dagen var väl att sitta med högt och fint inför gesundabacken varje varv för att sedan äta, dricka och frihjula resten av varvet. Första varvet bjöd inte på någon riktig hårdkörning i backen och jag lämnades i ovisshet om benens skick till en början. Det var en hel del gubbar som riktade in sig på utbrytningen under loppets första del (likt skolboken för korrekt tävlingsgenomförande). Strax innan varvning var gruppen iväg och det såg väl ut att kunna gå hem. Andra gången i Gesunda. Nu tog det fart. 410 watt i 4,30 min lyckades jag kräma ur mig. Det räckte inte riktigt. Körde i stort sett "a bloq" hela backen efter att Lindau satt in en hemskt motivationsdödande attack i backen plana första del. Tog sedan kameramannen Nystrands hjul och läget kändes hårt men stabilt tills Marcus fåglum fick för sig att skicka ut mig till höger i vinden strax innan sista branten. Det var en smart drag. Av honom skulle det visa sig. Slet mig in lite längre bak i den splittrade gruppen men stumnade rätt hårt sista metrarna. Istället för att hänga av mig själv väntade jag in en liten andragrupp som kunde ta mig tillbaka till täten. Inte långt senare var i stort sett hela klungan återsamlad och tävlingen stannade av.
Ungefär här hade jag min kanske största kris i hela loppet. Huvudet kändes tomt och benen sega. Som tur var endast en tillfällig svacka. Uppe vid andra varvning tar det lite fart då Gurra Larsson med flera trycker på lite grann. Försöker sitta bakom rätt cyklister och rullar mig tillbaka utan större beskymmer.
Tredje gången i Gesunda blir tävlingens lugnaste med min position längre upp ett skönt break i tävlingsstressen. Tredje varvet har jag i stort sett inget minne av tyvärr. Men ungefär här bör mina flaskor vatten börjat ta slut. Jag lyckades nämligen missa två raka langningar i början. Blir tillfälligt räddad av lagkamrat Galle som glider upp med en friskt immig flaska på varv 3. I klungan kör vi på/av cykling för det mesta. Då och då lite kantvindkörning men aldrig längre än någon minut i taget vilket är bra för mig. Lyckas missa tredje langningen också och solen steker på. Om jag minns rätt har det även gått iväg en andra utbrytargrupp nu bakom den tidiga.
Ut på varv fyra. Fokus innan backen. Nu blir det jobbigt för en hel del cyklister inklusive mig själv. De sista 100 meterna i backen känner jag mig väldigt väldigt stum igen. Väljer att inte plocka ut allt jag har i kroppen riktigt än utan tar rygg på några stabila ryggar. Framför Stevenson och på min rulle Landström. Väl på krönet ser Stevenson ganska rökt ut. Precis när jag ska gå om så tar Landis fart ute till vänster. Bingo. Vi har kanske 10 SEK upp till tätgruppen. Och nu jävlar bär det av nerför Gesundas branter. Lite väl hårt visar det sig snart. Jag tar fan i så jag spricker men det är inte det lättaste i 75 blås. Landis kör fruktansvärt många watt och ställer av mig strax innan kurvan nere vid stora vägen. Kan urskilja Emil Andersson bakom mig. Landis går ikapp framför och jag trycker på med det jag har. Det går inget vidare minst sagt. Emil kommer ikapp bakifrån och är snäll nog att inte ställa av mig direkt. Vi hjälps åt att ta stumma förningar. Ont gör det. Riktigt jävla ont. Vi är påväg ikapp en gång men som ett brev på posten duggar attackerna tätt bland favoriterna. I det lilla samhället Ryssa lyckas vi tillslut ansluta. Attackerna fortsätter dugga tätt ute på e45. Håller mig envist kvar på hjulet framför och strax innan motvinden in mot sollerön går en liten grupp iväg innehållande Pierre. Tempot går ner till rullfart och tur var väl det. Tokstum och krampig tar jag mig ner till bilen och hämtar två mycket efterlängtade flaskor. Vi rullar vidare i makligt tempo.
Strax innan varvning är vi åter igen i stort sett återsamlade då en ganska stor grupp cyklister återanslutit. Skadan var väl i stort sett redan skedd och benen kändes väl allmänt misshandlade resten av loppet. Försöker reparera de stackars benen påväg ut mot backen. Sveper ett par flaskor men med marginell success. Det är en slagen monegask som "sprätter" in i gesunda för sista gången. Försöker bara hålla mig på tröskeln backen igenom men det räcker såklart inte på ett jäkla SM i en 4 min backe... På krönet har jag med mig ett hyfsat lovande gäng slätdragsmonster i form av evighetsmaskinen Peter Carlsson, Mattias Brolin samt Emil Andersson bland annat. Vi (eller dem) tar sikte på täten i maximal fart. Själv var jag otroligt vindskygg av ex antal anledningar. Uppför känns väl rätt bra men utöver det en fruktansvärd pina. Vi kör väl på vad tygen håller bort mot Mora men luften går väl ur oss i motvinden in mot sollerön. Monster Peter, emil + Mackan Johansson gör ett tappert jobb i tät. Själv går jag fram och sänker farten vid några tillfällen bara för att jag kan.
Väl inne på solleröns småvarv brister väl mitt tålamod både en och två gånger. Då en annan wheelsucker likt mig själv först får för sig att försöka grilla vår lilla grupp framför publiken i målbacken vid ett flertal tillfällen. Väl utom synhåll tar Carlsson med co åter komandot. Som en liten final väljer tidigare nämnda cyklist att gå in bakom tättrions följebilar och grillar därmed alla utom sig själv + saboterar en tätstrid för egen vinning och en ev 51 plats. Säger till lite på skarpen och vi kan sedan fortsätta vår färd in mot mål. Eller ja, mål fick vi aldrig komma till av någon anledning. Jag får hur som helst placering 56 i mål och kan väl avhandla ett efter omständigheterna godkänt svenskt mästerskap men inte mer tyvärr. Kul hade jag i alla fall även om det kanske inte låter så i mina rapporter. Det är ju bara det att jag tycker det är så kul att må så dåligt. Det blir roligare ju tröttare jag blir. Jag fick tyvärr inte känna den där sista varvet känslan idag. Men jag försöker se framåt. Det som känns fruktansvärt hemskt just nu är väl det faktum att jag står som DNF på procyclingstats.com. En riktig mardröm...
Saknade det där sista i helgen rent fysiskt, missade lite langning med mera men använder faktiskt huvudet på tävlingarna nu. Vilket är ett framsteg. Placerar mig hyfsat bra i klungan när jag vill och kan överlåta mitt tävlingsöde till benen. Idag räckte det till nedre delen av övre halvan och jag fick vad jag förtjänade vilket känns oerhört ädelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar