Dalaserie-race och Rasmus Quaade

Kommer på mig själv med att titta på de första minuterna av dokumentären "Moon Rider" om och om och om igen.

Definition av filmen Moon Rider: "Den första dokumentär/filmen som överhuvudtaget lyckats komma i närheten av att förklara vad cykling på elitnivå egentligen innebär och varför man håller på med detta." 

Om inte alla visste, eller bara behövde en liten påminnelse varför man ska utsätta sig för detta så fick du som tävlingscyklar eller vill börja förhoppningsvis det igår kväll.

Det var det, nu över till lokalnyheterna. Dalaserien #2 i Vika. 37 km på 3 st varv. Nytt deltagarrekord var det också med 37 st. 

Kände mig väl inte sådär tipp topp inför racet då jag kört ett tag utan att vila. Men min brist på motivation försvann som tur var med det brutalt svarta regnmolnet. 

Försökte ta det lite lugnt till en början men provade sedan en liten attack i en backe. Då det bara var Bleckur bakom när jag vände mig om fick jag plåga mig 5 min tills klungan körde upp oss. 

Varv 2 tog jag det lite mer piano och gick mest med i några ryck utan att fullfölja några som jag själv satte igång. Snittet var inte så högt igår, men det var absolut inte slött i klungan för det. Jag gillar inte ryck i kantvind på platten... 

Ut på sista varvet fortsatte det som tidigare men när vi kom till den där backen där jag ryckte tidigare fick jag lust att köra på lite igen och när jag vänder mig om på toppen är Bleckan där igen. Min plan var då: "Nu är vi loss och leker i nån minut tills klungan kör ifatt oss." 

Och vad händer då? Jo klungan stannar av lite i kombination med att Bleckan kör monsterförningar i 55 km/h = Lucka. Första minuten efter attacken är jag alldeles för trött för att dra några vättiga förningar så jag inväntade första nedförsbacke innan jag kunde trycka på lite jag med. Efter ytterligare 7 plågsamma minuter verkar det som om vi ska gå hem då bara 500 meter platt + backe återstår. Vi slappnar av något men klungan tar in på oss rätt fort. Med typ 200 meter + backe kvar ser jag att 3-4 pers har attackerat från klungan och är påväg att äta upp oss. I de lägena är det bara att damma ur benen och hoppas att man tar sig upp för branten. Upp kom vi, men jag blev 6:a och Bleckur 5:a. kan väl säga tur i oturen då resten av klungan inte hann ifatt mig. Resultatlista och fler bilder hittar man på tävlingsledare, fotograf mm. Henrik Öijer:s mäktiga blogg. 

Eftersom fotografen också tävlade idag fick vi denna proffsvinkel på klungan.