3:a på SWE-Cup Östgöta och katastrof-lördag

Lördagen var allt annat än rolig kan jag väl säga...

Vi startade med seniorerna vilket medförde en del skit till tävlingen då ett stort antal av dessa körde in utbrytningar de inte har med att göra. Jag själv var inte mycket bättre jag då jag lät sex pers gå iväg på första varvet. När jag väl vaknade till efter några varv och gick loss i backen kördes det in av gubbar utför! Loppet var nedkortat en mil pga. vädret eller något och skulle bara mäta 65 km idag. Nu mätte det egentligen 55 km så jag och några till fattade inte riktigt vad som pågick då alla började spurta en mil tidigt, när jag ändå var igång passade jag även på att ligga bakom en person som gick i backen 200 meter innan linjen, ingen vurpa för mig dock men fick bromsa väldigt mycket och rullade in några sekunder efter klungan.

Söndag:

SWE-Cup premiär på Östgötaloppet!

Var väldigt revanschsugen och kände inte direkt för att ligga i klungan idag, den största skillnaden mot lördagen var att det inte var en massa gubbar överallt vilket jag visste skulle gynna utbrytningar. Loppet började rätt jävligt då det dröjde 2 km innan jag kom fram i klungan efter att ha sicksackat genom tusentals tjejer. Som tur var gick ingen iväg då. Men efter 3 km kom det en liten knöl där Lucas Eriksson och Erik Wallen fick en liten lucka. Jag stack efter och när jag kom ikapp gick jag bara om och fortsatte trycka hela vägen upp. Fick då en lucka solo. någon km senare anslöt Filip Bengtsson och Adam Axelsson. Samarbetet flöt på kanon direkt och luckan blev rätt stor. Hade väldigt bra känsla hela lagtempot och behövde inte dra på mig jättemycket syra. In på småvarven började dock klungan ta in på oss, och det blev lite spännande där ett tag. Det var bara 50 sek som lägst. När vi fick höra det började vi mata på lite mer och detta ledde till att luckan blev runt 2 min igen. Med ca 4 småvarv kvar börjar jag få krampkänningar.. På sista varvet attackerade Bengtsson. Eftersom jag tyvärr varit i krampande situationer typ 100 gånger förut så visste jag att minsta lilla max-ryck kan tvinga en att lägga sig i diket dö så jag reagerade inte ens på Filips ryck utan försökte bara hålla krampen borta. När vi kom ut på platten ville inte Adam dra, jag sa då till honom ungefär att min redan dåliga spurt nu är i H70 klass pga. min kramp. Detta slutar dock med att jag drar vidare på min kramp-watt tröskel för att hålla filip inom synhåll där framme. När vi kom in på upploppet kunde jag som väntat inte spurta en meter utan körde mer taktiken att höja farten från 40 till 42 km/h, Trots det mäktiga rycket klarade Adam hålla rulle så jag fick nöja mig med 3:e plats idag. Och det är jag väldigt nöjd med också. 

Foto: Catarina Axelsson 

Min kramp känns lite sådär halvjobbig just nu då jag inte riktigt vet hur jag ska bli av med detta som drabbar mig allt för ofta och har förstört en del tävlingar för mig senaste säsongerna. Är trött på att krampen kommer trots att mina ben känns pigga.