Då var säsongens första tävling klar.
Hade inga jättestora förväntningar på resultat inför dagens tävling, utan gick ut för att attackera och ha kul. Med tanke på startfältet med en massa VM åkare annat.
I morse vaknade vi upp till blå himmel, det var lite skillnad mot Stockholm i Lördags.... Efter en mycket god frukost var det bara att ge sig iväg eftersom vi startade först av alla.
Kl 08.30 startar loppet med en massa attacker. Halleröd sticker iväg i första backen. Efter det är alla på hugget och ingen mer utbrytning går iväg första milen. Tror jag gjorde nåt försök i början också. Efter ca en mil attackerar Kalle Immelsjö och får med sig Marcus Fåglum. Jag ligger långt fram just då, jag och Marcus Ottosson bestämmer oss för att försöka gå med samtidigt och jag kommer in på rullen som leder mig upp till utbrytningen. Jag går direkt upp i spetts och fortsätter trycka på. Ingen i klungan kör på så vi (nästan alla) börjar gå runt och får till ett bra tempo. Efter yttligare en mil kommer vi ikapp Halleröd som precis som sin klubbkompis lägger sig på rulle. Jag känner mig jävligt nöjd över gruppen jag kommit med i så jag fortsätter dra så hårt jag kan. Precis efter någon av mina förningar attackerar Halleröd och får med sig Marcus Ottosson. Marcus Fåglum lägger sig på rulle och låter mig och kalle köra oss trötta i några km innan han sätter in en mega attack och så blev vi två! två personer mellan klungan och utbrytarna. Jag blir lite småirriterad och benen känns väldigt bra. Klungan är nära oss några gånger men efter några mil stannar det av i klungan och det känns som om vi har en stor lucka bakåt. Benen känns fortfarande väldigt bra och dom blev inte sämre av att förbundskapten Glenn Magnusson berömmer oss från kommisariebilen!
Med ca 33 km kvar av loppet kommer vi in på den klassiska varvbanan med de fruktade blåsiga fälten. Publiken vid målområdet höjer motivationen, men benen bli sakta segare och segare. Jag börjar ana krampkänningar och dricker därför en massa vatten mellan förningarna. Avståndet känns plötsligt mycket mindre och de blåsiga fälten längre och längre. med 3-4 varv kvar blir plötsligt luckan större igen! och krampen släpper. Hoppet om en 4:e plats tänds igen och Glenn som står i toppen av backen hejar på oss.
När klockan ringer för det sista varvet (6km) ser vi att en trio är på väg att köra ikapp oss. Vi har 40 sek vid sista varvning. Stressen kommer smygande och jag matar allt vad jag har uppför backen, ut på fälten. Vi hjälps åt och fältet känns så jävla lååååångt!!!! Med 1 km kvar till mål har vi fortfarande 50 meter. Jag ser hur Fredrik Ludvigsson ligger i gruppen bakom och kör stenhårt. Jag skiter i allt och bara kör. Med 200 meter kvar blir vi passerade!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag blir 8:a kalle blir 7:a. Vilken jävla ridå.
De närmsta 5 min känns det riktigt dåligt, men efter ett tag känner jag mig ändå nöjd. Efter 1 timme kommer ridån tillbaka då jag inser att bara topp 6 fick stå på prispallen...
Resultat finns att läsa här: http://www.ckhymer.com/resultat/ResultatlistaOstgotaloppet2012.pdf
Förresten blev inte jag och Kalle varvade.
Bilder kan komma senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar