Då jag bara körde lördag och söndag skulle man kunna kalla tävlingen för Östfold två endagars istället. Lite bättre förberedelser den här helgen med rätt skor och andra viktiga material på rätt plats!
Öppnade helgen med ett GP mitt i centrala Fredrikstad. Banan bestod av en riktigt lättåkt kilometer och mycket få höjdmeter. 45 i snitt och 90 % av tävlingen kändes förhållandevis lätt. Min placering i klungan var dock inget vidare då jag redan efter ett par varv var sist. Vet inte riktigt hur det går till men det kändes rätt kontrollerat för mig därbak trots lite gummisnoddseffekt. Halvvägs in i tävlingen var det dags för första kraschen (som var föga oväntad med tanke på startfältets kompetens i att hantera en cykel). Det sprack en del och det krävdes ett varv med syra innan jag var tillbaka i svansen på det som återstod av täten. Med ca 10 min kvar av loppet var det dags igen. Den här gången fler inblandade och täten sprack av lite mer den här gången. Mot alla odds var jag påväg ikapp täten igen med hjälp av TVK laget. Tyvärr blev jag regelrätt dödstrött när klockan ringde för sista varvet. Precis när jag tror mig hålla undan resten av fältet och ska säkra topp 40 kommer en 11 manna grupp ikapp på upploppet och jag blir istället 51:a. Resultatet blev inget vidare men jag kände mig riktigt stark idag vilket var kul.
Söndagens linjelopp var nedkortat med flera mil av okänd anledning. 126 km istället för 160 km. Dessutom var banan betydligt plattare än vad den annars hade varit vilket inte direkt är tipp topp för mig. Vi körde hur som helst ett långvarv på ca 11 mil med målgång uppför en backe på ca 2-3 min. Loppet var 15 km kortare än väntat vilket var överraskande. Varvet var ganska kuperat med en del 1 minuters backar. Klungan var lite större än gårdagen med ca 100 startande. Ungefär lika taffligt i klungan och självklart skulle det vurpas mitt i loppet. Jag tog placering rätt långt bak och avvaktade större delen av tävlingen. Dels för att jag ville vänta till finalen med att köra på och dels för att undvika vurpor. Benen var rätt jävla dåliga till en början men blev sedan riktigt fina de sista milen. Kilometern innan backen gick konstant utför med mötande trafik. Ganska rejält livsfarligt när 100 cyklister vill ligga topp 20 inför en smal avslutande backe...
backen kom ganska överraskande 15 km tidigare än beräknat och med endast följebilarna bakom mig förstod jag att situationen kunde bli lite småknivig. In på den branta smala vägen blev det smockat. Hittade efter lite trixande en väg fram och körde så in åt helvete. Som tur var höll de flesta åt höger vilket jag är tacksam för. Gasade hela vägen in och det räckte till 51:a plats. Är ganska irriterad över ett så dåligt resultat med tanke på hur benen kändes men det är inte mycket att göra åt såhär i efterhand. Vinnaren var 28 sek före i mål.
Ska försöka ta med mig formen till Uppsala nästa helg och placera mig lite högre i det förhoppningsvis lite mer rutinerade startfältet.
På lördag väntar Scandinvian race och söndag Scandis Grand Prix. Lördagen har UCI-status och vi ska köra ett 190 km kermesse liknande race. Full gas!
Bilder kan dyka upp senare. Ciao.
måndag 5 maj 2014
måndag 14 april 2014
Sverigepremiären ur ett avhängt perspektiv
Var tro det eller ej riktigt laddad och tävlingssugen inför premiärhelgen. Formen var uppåtgående och jag kände mig snabb dagarna innan. Mycket tack vare min enormt stora självförtroendebuffert greps jag inte av panik då jag i lördags eftermiddag märkte att jag glömt mina kära bont vaypor skor i falun 40 mil norrut.
Efter lite stress-mek med klossinställningen och några minuter testkörning tyckte jag mig hittat en fungerande inställning. Oturligt nog råkar det vara så att klossplaceringen även inverkar på sitthöjden vilket jag muntert la märke till 10 min innan start. Inte mycket att gräma sig över då ingen människa i fållan sa sig ha någon insexnyckel...
Tanken var att jag skulle försöka vara lite aktiv i backen de första varven för att försöka komma ifrån klungan tidigt med en "morgongrupp". Jag beslutade mig för att hålla mig till den planen hela vägen in i kaklet trots de smärre incidenterna.
De första varven kändes ganska normala om än dock lite frustrerande att alltid bli inkörd i utförbacken efter backen på varvet. Båda gångerna fick jag med mig en snubbe från Göteborg CT, Richard Larsén tror jag är namnet. En riktigt stark jäkel var han som ni ser. På andra varvet var jag riktigt nöjd med konstellationen då bland annat Stevenson var med. Tråkigt nog går det inte iväg folk i den backen (vilket jag borde förutsett efter förra årets tävling!). Istället var det i de sega motvindspartierna som klungan lät folk gå iväg.
Smart som jag i vanlig ordning är började jag inte ta position där förrän flera grupper redan stuckit..
Dessutom började mina vader/fötter göra riktigt ont lite överallt. Kände att stumheten från vaderna strålade upp i låren och den sega känslan blev bara värre och värre tyvärr. Motivationen gick i botten och efter ca 7 mil gjorde jag ett sista dödsryck i backen bara för att verkligen få bekräftat vad jag redan kände (jag kände mig som en elefant i backen). Med hälarna i asfalten var det bara att bryta med tankarna på nästa drag och hur jag skulle kunna cykla morgondagen eller ej.
Morgonen därpå var det dags för "vårklassiker". Östgötaloppet med blåst big time. Motivationen var låg redan innan uppvärmningen satts igång. Erik Wallén var så schysst att jag fick låna hans skor idag (körde med pappas under gårdagens lopp). Jag tänkte väl att det skadar inte att prova ett nytt par och hoppas på förbättring. Kände tyvärr redan efter 10 meter att klossarna även här inte gick att placera så långt bak som jag ville. Jag höjde i alla fall sadeln innan start den här gången vilket är ett fall framåt.
Jag började tävlingen sjukt passivt och placerade mig riktigt långt ner. Såg många obegripliga manövrar längre fram och min tillit till Sveriges elitstartfält var inte direkt på topp innan loppet...
Efter 30 min klungkörning började blåskalaset på riktigt. Kände mig inte riktigt klok som släppte efter 30 min men jag var inte ensam som tur var. Efter lite lagtempo var vi med igen och än så länge ingen skada skedd. Tyvärr dröjde det inte länge förrän skadan verkligen var skedd. Ett fält var liksom värre än något annat. jag såg 3 stora cyklister blåsa omkull ut på åkrarna och jag klarade mig med ett urklick. Det hindrade dock inte mitt framhjul att lyfta. Jag blev i stort sett parkerad av vinden. Väl ute i medvinden var klungan totalt splittrad. Jag var själv och körde ikapp gruppen framför mig efter lite hard work. Den lilla gruppen var starten på ett långt lagtempo. Jag försökte organisera gruppen lite då många tydligen ville köra själva i gruppetton. Vi kom ikapp cyklist på cyklist och cyklist efter cyklist släppte. Man kan säga att det var lite exchange hela tiden. In på småvarven hade vi fått ordning på gruppen lite grann vilket höll oss med i matchen ganska länge. Med bara 3 mil kvar var vi tyvärr bara 5 st kvar då alla andra brutit eller tröttnat. Jag kände mig ganska dassig i början av loppet men benen blev inte värre med tiden direkt. Vaderna var förstås rätt körda men det höll ihop helt ok.
Tyvärr klev vi av då darvell och co var på ingång bakifrån med bara några varv kvar! Det vi inte visste var att vi bröt som topp 40 vilket inte är pinsamt för ett heliumluftslott som jag. Det viktigaste av allt var att vi hade jäkligt kul idag. Måste varit pga alla goa gubbar i lagtempot?
Idag har jag cyklat med mina egna skor och nu leker livet igen. Det är dock ganska frustrerande att inte få visa vad man kan. Jag vet redan själv vad jag kan men det är svårare att visa detta för folk utan samma insyn i min träning. Härnäst väntar Östfold 3-dagars i Norge och kanske är det här det vänder?
Efter lite stress-mek med klossinställningen och några minuter testkörning tyckte jag mig hittat en fungerande inställning. Oturligt nog råkar det vara så att klossplaceringen även inverkar på sitthöjden vilket jag muntert la märke till 10 min innan start. Inte mycket att gräma sig över då ingen människa i fållan sa sig ha någon insexnyckel...
Tanken var att jag skulle försöka vara lite aktiv i backen de första varven för att försöka komma ifrån klungan tidigt med en "morgongrupp". Jag beslutade mig för att hålla mig till den planen hela vägen in i kaklet trots de smärre incidenterna.
 |
| Proffsfoto: Valentin Baat |
Smart som jag i vanlig ordning är började jag inte ta position där förrän flera grupper redan stuckit..
Dessutom började mina vader/fötter göra riktigt ont lite överallt. Kände att stumheten från vaderna strålade upp i låren och den sega känslan blev bara värre och värre tyvärr. Motivationen gick i botten och efter ca 7 mil gjorde jag ett sista dödsryck i backen bara för att verkligen få bekräftat vad jag redan kände (jag kände mig som en elefant i backen). Med hälarna i asfalten var det bara att bryta med tankarna på nästa drag och hur jag skulle kunna cykla morgondagen eller ej.
Morgonen därpå var det dags för "vårklassiker". Östgötaloppet med blåst big time. Motivationen var låg redan innan uppvärmningen satts igång. Erik Wallén var så schysst att jag fick låna hans skor idag (körde med pappas under gårdagens lopp). Jag tänkte väl att det skadar inte att prova ett nytt par och hoppas på förbättring. Kände tyvärr redan efter 10 meter att klossarna även här inte gick att placera så långt bak som jag ville. Jag höjde i alla fall sadeln innan start den här gången vilket är ett fall framåt.
Jag började tävlingen sjukt passivt och placerade mig riktigt långt ner. Såg många obegripliga manövrar längre fram och min tillit till Sveriges elitstartfält var inte direkt på topp innan loppet...
Tyvärr klev vi av då darvell och co var på ingång bakifrån med bara några varv kvar! Det vi inte visste var att vi bröt som topp 40 vilket inte är pinsamt för ett heliumluftslott som jag. Det viktigaste av allt var att vi hade jäkligt kul idag. Måste varit pga alla goa gubbar i lagtempot?
Idag har jag cyklat med mina egna skor och nu leker livet igen. Det är dock ganska frustrerande att inte få visa vad man kan. Jag vet redan själv vad jag kan men det är svårare att visa detta för folk utan samma insyn i min träning. Härnäst väntar Östfold 3-dagars i Norge och kanske är det här det vänder?
söndag 30 mars 2014
Torhout Kermesse
Idag gjorde vi vår sista start här i Belgien för den här gången. Veckan har varit minst sagt händelserik som ni förstår.
Till dagens race kom endast 213 cyklister till start då det var tre andra tävlingar i landet den här söndagen.
17 varv x 6,8 km platt stadsbana med en del kantvindspartier bjöds det på idag. Det är alltid skönt att avsluta på ett bra sätt och idag kändes det ganska bra.
Jag har nästan slutat att förvånas över snitthastigheterna här nere då det var rekord idag igen med 46,5 km/h på min Garmin-dator efter målgång på 115 km cykel.
De första varven var som vanligt rätt hårda och jag var även rätt feg här vilket gav mig en placering i stil med 175 typ. I motvinden körde vi i 50, på vägen hem 60 och i kantvinden pendlade det mellan 50-60 blås beroende på. Det var fyra stycken tajta kurvor längs varvet.
Benen var bra från start till finish och i mitten av tävlingen var jag kanske uppe topp 100. Varv på varv på varv gasade klungan på och för det mesta var känslan helt okej. Känslan i klungan var lite stökig men långt ifrån värsta tänkbara scenario kan man säga.
In till målgång var det dags för klungkrasch med kanske 10 inblandade. Tog det rätt lugnt innan så det störde inte mer en att jag fick stanna 100 meter före mål. Utbrytningen som höll undan var på ca 10 pers så en klungkrasch är rätt jävla onödig. Men är det 10 euro på spel kan man ju lika gärna offra familjen och halva släkten? :)
Till dagens race kom endast 213 cyklister till start då det var tre andra tävlingar i landet den här söndagen.
17 varv x 6,8 km platt stadsbana med en del kantvindspartier bjöds det på idag. Det är alltid skönt att avsluta på ett bra sätt och idag kändes det ganska bra.
Jag har nästan slutat att förvånas över snitthastigheterna här nere då det var rekord idag igen med 46,5 km/h på min Garmin-dator efter målgång på 115 km cykel.
 |
| Kämpar. Foto: Zander |
Benen var bra från start till finish och i mitten av tävlingen var jag kanske uppe topp 100. Varv på varv på varv gasade klungan på och för det mesta var känslan helt okej. Känslan i klungan var lite stökig men långt ifrån värsta tänkbara scenario kan man säga.
 |
| 60 blås. Behöver inte ens andas in. Bara öppna munnen och låta fysiken tala. Foto: K-A Zander |
In till målgång var det dags för klungkrasch med kanske 10 inblandade. Tog det rätt lugnt innan så det störde inte mer en att jag fick stanna 100 meter före mål. Utbrytningen som höll undan var på ca 10 pers så en klungkrasch är rätt jävla onödig. Men är det 10 euro på spel kan man ju lika gärna offra familjen och halva släkten? :)
lördag 29 mars 2014
Putte - Beerzel omloop - Kaosfaktor XL
Kermesse-lopp i Beerzel med riktigt stekväder med över 20 grader och sol mötte de stackars cyklisterna idag. Redan vid inskrivningen började man ana oråd då det var 100 meter kö ut på gatan.
10 minuter innan start var kön fortfarande 100 meter och här var det ganska uppenbart att tävlingen inte skulle bli direkt underbemannad.
Ca 15 min efter att starten skulle gått står alla i fållan och glor. Helt plötsligt åker halva klungan iväg åt andra hållet bakom en annan (!?) ledarbil som står på en annan (!?) gata. Sedan följer 30 min av hattande mellan de olika startfållorna innan någon från ledningen väljer att avslöja på icke flamländska vilken av fållorna som var den rätta...
Vi drar iväg och det gick på rätt bra. Oturligt nog valde jag och 150 andra fel fålla och hamnade jäkligt långt bak i starten. Första 3 varven var rätt jobbiga i kantvinden och vi snittade 47 km/h. Det var dock kontrollerad känsla men jag var alldeles för långt bak då klungan var ca 500 meter lång. På tredje varvet blir det tyvärr en krasch strax framför mig och de andra som ligger längre ner och det tar 30 sek innan jag ens tar mig förbi högen. Jag hamnar där i ett sorts ingenmansland i 2 min då jag har ca 20 meter upp till den "stora" jagande gruppen och endast enskilda åkare 20-30 meter efter mig. Då jag såklart stumnar efter ca 2 min blir jag ikappåkt av en liten grupp på 10 som snabbt blev 5. Där satt även Jesper med. Redan efter ett varv ostrukturerat lagtempo var det uppenbart att det var kört. Sjukt jobbigt var det i den jagande gruppen dessutom. Vi blev avplockade ganska snart därefter.
Detta var det största startfält jag någonsin kört i. Det ryktas om att vi var ca 270 startande idag. Anledningen var att bland annat Holland är helt utan cykeltävling den här helgen vilket ledde till ett extra tillskott. Hur som så tycker jag 150 st är fullt tillräckligt för en liten belgisk väg. Hoppas på det imorgon då vi ska avsluta veckan med kermesse i Torhout.
10 minuter innan start var kön fortfarande 100 meter och här var det ganska uppenbart att tävlingen inte skulle bli direkt underbemannad.
Ca 15 min efter att starten skulle gått står alla i fållan och glor. Helt plötsligt åker halva klungan iväg åt andra hållet bakom en annan (!?) ledarbil som står på en annan (!?) gata. Sedan följer 30 min av hattande mellan de olika startfållorna innan någon från ledningen väljer att avslöja på icke flamländska vilken av fållorna som var den rätta...
Vi drar iväg och det gick på rätt bra. Oturligt nog valde jag och 150 andra fel fålla och hamnade jäkligt långt bak i starten. Första 3 varven var rätt jobbiga i kantvinden och vi snittade 47 km/h. Det var dock kontrollerad känsla men jag var alldeles för långt bak då klungan var ca 500 meter lång. På tredje varvet blir det tyvärr en krasch strax framför mig och de andra som ligger längre ner och det tar 30 sek innan jag ens tar mig förbi högen. Jag hamnar där i ett sorts ingenmansland i 2 min då jag har ca 20 meter upp till den "stora" jagande gruppen och endast enskilda åkare 20-30 meter efter mig. Då jag såklart stumnar efter ca 2 min blir jag ikappåkt av en liten grupp på 10 som snabbt blev 5. Där satt även Jesper med. Redan efter ett varv ostrukturerat lagtempo var det uppenbart att det var kört. Sjukt jobbigt var det i den jagande gruppen dessutom. Vi blev avplockade ganska snart därefter.
Detta var det största startfält jag någonsin kört i. Det ryktas om att vi var ca 270 startande idag. Anledningen var att bland annat Holland är helt utan cykeltävling den här helgen vilket ledde till ett extra tillskott. Hur som så tycker jag 150 st är fullt tillräckligt för en liten belgisk väg. Hoppas på det imorgon då vi ska avsluta veckan med kermesse i Torhout.
torsdag 27 mars 2014
Onsdagsracet i Brugge
Igår gjorde jag säsongens tredje och min snabbaste 11 milare någonsin. Andra intressanta detaljer som kan ha bidragit till det höga snittet kan vara att varvet bestod av 2 höjdmeters stigning per varv. Alltså 60 hm på 110 km. Med andra ord en riktig alpetapp.
Ca 130 startande denna onsdagseftermiddag med fina 800€ i förstapris. Tävlingsavgiften var 5€ och 5€ var dessutom priset för 50:e plats. Ganska acceptabla premisser väl? :)
Jag anande att tävlingen skulle bli ganska lättkörd och det stämde ganska bra det. Valde en lite annan taktik idag mot tidigare tävlingar där jag istället för att ständigt göra avanceringsförsök bara låg på ~10:e sista plats och chillade i stort sett hela loppet. Problemet med den här taktiken är att det kan dela sig längre fram. Händer detta kan du gå och lägga dig och bryta loppet. Min bedömning var dock att klungan skulle vara relativt samlad de 11 milen och idag stämde det ganska bra också.
Då jag inte åt något under loppet blev jag lite fikasugen efter 7-8 mil men överlag var ja pigg hela tiden. Får tacka Koppenbergrundan i tisdags för det.
Med ca 4 varv kvar började klungan bli lite krispig. Detta märktes tydligt på igångdragen längst bak. Strax innan målgång försökte jag ta mig upp i fältet och det räckte till 61:a plats idag.
Summeringen av loppet:
Längd: 110 km
Klättrade höjdmeter: 60
Snitt: 45 km/h
Galet var snabbt man kan åka med lite hjälp från Lotto belisol, Omega Parma quickstep, ex antal continental-lag och andra belgiska monster. Jag skulle dock uppskatta en bana med motlut. Positivt med dagen var förutom fina ben även att jag inte var lika rädd i klungan idag vilket känns bra. Förutom en krasch med 5 cyklister i spurten var det rätt lugnt idag. Bara att bromsa sig förbi högen och cykla i mål...
Ca 130 startande denna onsdagseftermiddag med fina 800€ i förstapris. Tävlingsavgiften var 5€ och 5€ var dessutom priset för 50:e plats. Ganska acceptabla premisser väl? :)
Jag anande att tävlingen skulle bli ganska lättkörd och det stämde ganska bra det. Valde en lite annan taktik idag mot tidigare tävlingar där jag istället för att ständigt göra avanceringsförsök bara låg på ~10:e sista plats och chillade i stort sett hela loppet. Problemet med den här taktiken är att det kan dela sig längre fram. Händer detta kan du gå och lägga dig och bryta loppet. Min bedömning var dock att klungan skulle vara relativt samlad de 11 milen och idag stämde det ganska bra också.
 |
| Foto: Jesper Johansson |
Då jag inte åt något under loppet blev jag lite fikasugen efter 7-8 mil men överlag var ja pigg hela tiden. Får tacka Koppenbergrundan i tisdags för det.
 |
| Foto: Jesper johansson |
Med ca 4 varv kvar började klungan bli lite krispig. Detta märktes tydligt på igångdragen längst bak. Strax innan målgång försökte jag ta mig upp i fältet och det räckte till 61:a plats idag.
Summeringen av loppet:
Längd: 110 km
Klättrade höjdmeter: 60
Snitt: 45 km/h
Galet var snabbt man kan åka med lite hjälp från Lotto belisol, Omega Parma quickstep, ex antal continental-lag och andra belgiska monster. Jag skulle dock uppskatta en bana med motlut. Positivt med dagen var förutom fina ben även att jag inte var lika rädd i klungan idag vilket känns bra. Förutom en krasch med 5 cyklister i spurten var det rätt lugnt idag. Bara att bromsa sig förbi högen och cykla i mål...
måndag 24 mars 2014
Premiärhelgen i Flandern
Efter dryga dygnet på resande fot anlände jag, Karl-Axel Zander, Jesper Johansson och David Bartolome från Upsala CK fram till Wevelgem på fredag eftermiddag. Staden är en typisk flandernby innehållande stenhus och bordeller.
Då jag inte tränat något i veckan samt rest i 24 h var jag faktiskt lite orolig för premiärhelgen då den inte direkt är någon mjukstart. Som tur var fick jag till ett fint 2,20h långt kom-igång pass i kvällssolen med de andra. Första 3 milen kändes ungefär så bedrövliga som jag hade förväntat mig men sista halvan kändes det lite bättre vilket sänkte nervositeten med flera procent.
På lördag eftermiddag var spelet igång! Kermesselopp på 18x6 km. Varvet bjöd på smala vägar, blåst, åkrar och en del motlut vilket är ovanligt. Drygt 90 st till start och jag kan väl inte säga att självförtroendet var på topp här..
David hade förvarnat om att det kunde gå på rätt bra de första 30 min av ett kermesselopp så jag tog plats långt fram i fållan och försökte göra det bästa av saken. De drygt 600 euro i prispengar lockade till sig en del snabba typer. Jag valde att gå in i tävlingen som vilket annat GP som helst och strunta i det faktum att tävlingen var 11 mil. Anledningen till detta är att reglerna för linjelopp är lite annorlunda i flandern. Så fort du ställs av med några minuter plockas du av och får den placering du har då du kliver av. Med andra ord är det mer eller mindre en merit att inte bli avplockad om tävlingen är hård.
Direkt i starten satte vi fart i ca 60 km/h i medvinden och vidare in över ett pavé/cykelbana avsnitt innan vi svängde upp mot kantvinden. Jag lyckades sitta med ganska bra första 30 min vilket var skönt. Det var dock nära ett par gånger då en framförvarande sladdat omkull i en kurva innan en slakmota. Blev ett par hårda minuter innan jag lyckats komma ikapp täten. Efter ca 35 km börjar jag förstå hur långt det här loppet verkligen är...
Någon släpper lucka i kantvinden och vips hamnade jag i en 12 manna grupp. Stundtals gick sammarbetet riktigt bra men för det mesta ganska åt skogen. Men är det någonting belgiska cyklister kan är det är köra belgisk kedja och vinge i kantvind för där gick det undan rätt bra. Häftig känsla var det!
Vår lilla klunga fick hållas till dess att vi kört 56 km då vi plockades av. Jag rullade tydligen i mål som 41:a men jag förstod inte riktigt varför alla skulle spurta. Kul med en placering i alla fall. Kalle och Jesper gick i mål varvet innan i klungan bakom mig. David var uppe och stötte första varvet men bestämde sig för att lägga av efter ett varv då han knappt tränat på hela vintern!
ca 22 st gick i mål och klungan var i stort sett molykyler. I like!
Gårdagen bjöd på 4 st tävlingar inom 10 mils kvadrat. - "Skönt med litet startfällt idag..." Tävlingen vi valde låg i Merelbeke och var fruktansvärt lättåkt med rikligt med betongväg och "semikubbles" (Svensk pavé). Det "lilla" startfältet jag uppenbarligen syftat på var 180 cyklister och det är svårt att förstå hur stor sporten är här nere. Efter att ha signat oss inne i Herelbeke kyrka där ca 5 st herrar i kostym givetvis väntade var det bara att ladda. Kände mig betydligt självsäkrare idag efter gårdagens fall framåt. Efter att ha tryckt mig in långt fram i fållan kom jag iväg rätt bra med täten och då jag trots allt befann mig på "semester" bestämde jag mig för att stöta från proffsklungan medan tillfället gavs. Rycket satte jag in efter 1 km. Mitt i utbrytningen kommer jag på att jag glömt sätta igång Garmin-datorn så jag det gjorde jag i farten. Alla belgproffs undrade väl var det var för respektlös juniorjävel som tror sig kunna gå solo i 12 mil. Lekstugan varade i ca 1 km innan jag blev länkad och sedan upphunnen av peloton. Därefter satt jag i klungan och var skraj. Dagens race var så lättåkt att i stort sett ingen ställdes av trots att det gick fort. Klungan samlade ihop sig rätt ofta vilket jag inte gillar. Att vägarna i Belgen är crap gör inte saken bättre. Det var ett mindre mirakel att inte fler kraschade. Alla är skickliga på cykeln och det är stor skillnad mot Sverige. Tävlingen var inte direkt jobbig men distansen tar tillslut ut sin rätt. Tyvärr lyckades jag inte fullfölja tävlingen då jag vurpade helt självförvållat på ett brunnslock i en skarp kurva. Som tur var höll jag bara ca 25km/h och ingen större fara skedd. Bryta var jag dock tvungen att göra hur som helst. Jesper höll sig kvar i tävlingen och gick i mål som 105:a.
På onsdag väntar nästa utmaning i Brugge. Ett platt fin bana där jag hoppas på ett hårdare tempo än igår som kan splittra upp klungan tidigt.
Då jag inte tränat något i veckan samt rest i 24 h var jag faktiskt lite orolig för premiärhelgen då den inte direkt är någon mjukstart. Som tur var fick jag till ett fint 2,20h långt kom-igång pass i kvällssolen med de andra. Första 3 milen kändes ungefär så bedrövliga som jag hade förväntat mig men sista halvan kändes det lite bättre vilket sänkte nervositeten med flera procent.
 |
| Foto: Karl-Axel Zander |
På lördag eftermiddag var spelet igång! Kermesselopp på 18x6 km. Varvet bjöd på smala vägar, blåst, åkrar och en del motlut vilket är ovanligt. Drygt 90 st till start och jag kan väl inte säga att självförtroendet var på topp här..
David hade förvarnat om att det kunde gå på rätt bra de första 30 min av ett kermesselopp så jag tog plats långt fram i fållan och försökte göra det bästa av saken. De drygt 600 euro i prispengar lockade till sig en del snabba typer. Jag valde att gå in i tävlingen som vilket annat GP som helst och strunta i det faktum att tävlingen var 11 mil. Anledningen till detta är att reglerna för linjelopp är lite annorlunda i flandern. Så fort du ställs av med några minuter plockas du av och får den placering du har då du kliver av. Med andra ord är det mer eller mindre en merit att inte bli avplockad om tävlingen är hård.
Direkt i starten satte vi fart i ca 60 km/h i medvinden och vidare in över ett pavé/cykelbana avsnitt innan vi svängde upp mot kantvinden. Jag lyckades sitta med ganska bra första 30 min vilket var skönt. Det var dock nära ett par gånger då en framförvarande sladdat omkull i en kurva innan en slakmota. Blev ett par hårda minuter innan jag lyckats komma ikapp täten. Efter ca 35 km börjar jag förstå hur långt det här loppet verkligen är...
Någon släpper lucka i kantvinden och vips hamnade jag i en 12 manna grupp. Stundtals gick sammarbetet riktigt bra men för det mesta ganska åt skogen. Men är det någonting belgiska cyklister kan är det är köra belgisk kedja och vinge i kantvind för där gick det undan rätt bra. Häftig känsla var det!
Vår lilla klunga fick hållas till dess att vi kört 56 km då vi plockades av. Jag rullade tydligen i mål som 41:a men jag förstod inte riktigt varför alla skulle spurta. Kul med en placering i alla fall. Kalle och Jesper gick i mål varvet innan i klungan bakom mig. David var uppe och stötte första varvet men bestämde sig för att lägga av efter ett varv då han knappt tränat på hela vintern!
ca 22 st gick i mål och klungan var i stort sett molykyler. I like!
 |
| Foto: Karl-Axel Zander igen |
Gårdagen bjöd på 4 st tävlingar inom 10 mils kvadrat. - "Skönt med litet startfällt idag..." Tävlingen vi valde låg i Merelbeke och var fruktansvärt lättåkt med rikligt med betongväg och "semikubbles" (Svensk pavé). Det "lilla" startfältet jag uppenbarligen syftat på var 180 cyklister och det är svårt att förstå hur stor sporten är här nere. Efter att ha signat oss inne i Herelbeke kyrka där ca 5 st herrar i kostym givetvis väntade var det bara att ladda. Kände mig betydligt självsäkrare idag efter gårdagens fall framåt. Efter att ha tryckt mig in långt fram i fållan kom jag iväg rätt bra med täten och då jag trots allt befann mig på "semester" bestämde jag mig för att stöta från proffsklungan medan tillfället gavs. Rycket satte jag in efter 1 km. Mitt i utbrytningen kommer jag på att jag glömt sätta igång Garmin-datorn så jag det gjorde jag i farten. Alla belgproffs undrade väl var det var för respektlös juniorjävel som tror sig kunna gå solo i 12 mil. Lekstugan varade i ca 1 km innan jag blev länkad och sedan upphunnen av peloton. Därefter satt jag i klungan och var skraj. Dagens race var så lättåkt att i stort sett ingen ställdes av trots att det gick fort. Klungan samlade ihop sig rätt ofta vilket jag inte gillar. Att vägarna i Belgen är crap gör inte saken bättre. Det var ett mindre mirakel att inte fler kraschade. Alla är skickliga på cykeln och det är stor skillnad mot Sverige. Tävlingen var inte direkt jobbig men distansen tar tillslut ut sin rätt. Tyvärr lyckades jag inte fullfölja tävlingen då jag vurpade helt självförvållat på ett brunnslock i en skarp kurva. Som tur var höll jag bara ca 25km/h och ingen större fara skedd. Bryta var jag dock tvungen att göra hur som helst. Jesper höll sig kvar i tävlingen och gick i mål som 105:a.
 |
| Bild från dagens rullpass till Roubaix. Passade på att dunka ett varv. |
torsdag 13 mars 2014
Det närmar sig
Om 8 dagar är det dags för tävlingspremiär för min del. Den kommer äga rum i Belgien (flandern) under näst nästa vecka. Men som det ser ut nu kommer vägen till premiären vara allt annat än rofylld. Nu på måndag bär det av till Polen för en skolresa och jag kommer i princip hoppa in i Uppsalabilen 2h efter att jag landat på Arlanda nästa vecka. Det kommer bli en spännande utmaning att få till träning under de 4 dagarna jag är i Polen. Som tur är har jag ett kom igångpass inplanerat på fredag efter 18 timmars bilresan. Kommer vara riktigt sprättig och fin i benen då kan man tänka sig.
 |
| Mäktigt väder har det varit i veckan |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)