Jobba

Jag har nu återtagit Stockholms gator. Tre dagars höstvila blev det men mer kommer det bli mer dagar av cykeln nästa vecka då jag ska åka till Dubai och stötta brorsan på VM! Så sjukt trevligt att vara tillbaka på budfirman och i Stockholm. Det känns märkligt och ovant att inte ha något att vara i form inför. Det gör liksom inte så mycket om jag inte är i toppform när jag budar även om vanorna sitter i när det gäller kost och nutrition överlag. Det blir lätt att jag sitter med den där jävla vattenflaskan vid middan som om jag körde etapplopp. En annan grej som stod klart riktigt snabbt när jag hoppade på fixehojen var hur klen jag blivit av tävlingssäsongen. Att klippa igång med 48-15 i motlut kräver en grundstyrka som tar några veckor att bygga upp igen. Jag kommer successivt transformeras till en mer styrkebetonad och komplett idrottare nu under vintern likt förra året. Det känns hälsosamt att vara komplett. Man liksom lyfter tunga grejer, och blir andfådd samtidigt varje arbetsdag. Springer i trappor, hoppar av cykeln i farten, balans, styrka och kondition i ett... 

 

Jag har fått lite frågor ang det där med styrka kontra faktiska resultat i cykeltävlingar. Jag har varit lite dålig på att förklara hur jag tänker ang det där tror jag. När jag pratar om att jag känner mig "stark" så menar jag inte nödvändigtvis samma sak som att jag skulle vara bättre cyklist. Styrka är i ordets rätta mening din förmåga att övervinna ett motstånd. När jag talar om styrka handlar det 99 ggr av 100 om maxstyrka. Maxstyrka har väldigt lite att göra med att vinna cykeltävlingar. Åtminstone på landsväg. Det är givetvis så att det finns cyklister som också är skitstarka i tex gymmet och på att cykla, men vad många glömmer bort är att utan en aerob kapacitet av otroligt hög nivå kommer ingen spurtare i världen hänga med till upploppet. Det kan vara lätt att tro att Andre Greipel bara kan spurta. Det är ju bara det vi ser liksom, men jag kan garantera att den snubben kör watt på tröskel, och inte lite heller. En annan grej som jag ofta hört genom åren är folk som undrar varför man inte kan träna allt samtidigt. Det är precis det jag gör också, men det är viktigt att förstå att det ena påverkar det andra, och ganska mycket dessutom. Du har bara 100% muskel och fördelningen mellan långsamma och snabbare fibrer påverkar varandra. Att träna maxstyrka är negativt för din aeroba kapacitet om man ska se det krasst. Kalla mig galen men det är min praktiska erfarenhet och jjag tycker det är häpnandsväckande att så många överhuvudtaget kan påstå nåt annat. Nu talar jag om aktiva idrottares trösklar, jag kan förstå att en relativt otränad person kan uppnå förbättringar med all möjlig träning men ska man se det för vad det är så försämras din aeroba kapacitet av anaerob träning. 

Därmed inte sagt att man inte behöver anaerob kapacitet i landsvägstävlingar. Den är svinviktig men din tröskel och grundkapacitet är också svinviktig. Den är bara lite mindre svinviktig om du ska tävla i GP lopp och den är helt fundamental när det handlar om att försöka vinna SM i linjelopp eller tempo. Hur mycket man ska träna av de två sidorna är individuellt och här måste man testa sig fram. För mycket av det ena eller andra kommer leda till sämre prestation i eventet du vill prestera i. Med anaerob träning räknar jag in all aktivitet över tröskeleffekt och ju högre upp i registret du kommer, desto viktigare blir den maximala styrkan.    

Jag var nere i italien i januari och skrev om hur mycket jag hade förbättrat mig mot tidigare. Jag tänkte väl att styrka kanske inte är så dåligt för tröskeln ändå. Nio månader senare åkte jag ner igen, nu med en helt annan muskeluppsättning och aerob approach. Col de la madone avverkades på 37,27min och 90 sekunder snabbare än i januari. 16 watt mer och något kilo lättare kropp var det som fällde avgörandet och helt klart min muskelsammansättning. Att vara stark budare har sina fördelar även i längre landsvägstävlingar, men det är långt ifrån optimalt. Det passar mig utmärkt att träna extra mycket styrka under lågsäsongen. Det är ett jobb jag trivs med och det håller mig i en lagom cykelform.