Det där var ju jobbigt...

Boucles du Haut-Var etapp 2. Det var tänkt att jag skulle köra typ 12 mil med en massa backar. Istället blev det knappt hälften med misärben. Så kan det vara ibland även om jag tro mig ha svaret på vad som gick fel idag.

Kände mig riktigt klen redan på uppvärmningen. Normalt sett inget jag lägger någon större vikt vid då benen ofta vaknar till liv efter en stund. Kände mig liksom stum... :-)

Vi inledde med 3 mil GP inne i den lilla staden Salernes. Varvet mätte ca 6 km och vi körde 5 varv inklusive ett med master (som jag by the way hatar av hela mitt hjärta). Varvet var allmänt ganska farligt med stadsgator och en mängd rondeller samt annat dylikt. 2 km av varvet bestod av en 2 km backe på jämna 5%. För mig kändes det grisigt redan i mastern. Efter första varvet i full fart var jag rejält krispig trots endast 3-4 min på 390 watt. Grät mig upp för backen och bakom mig flög det av flera stackare redan efter några kilometer.

De resterande varven satt jag mest på sista hjul i klungan. Det var jobbigt. Speciellt nära backkrönet. Jag grät väl inte riktigt lika mycket trots att effekten bara var 10 watt mindre än det första varvet i backen. Hade fortfarande ett litet hopp om att kroppen skulle vakna till liv lagom till långbackarna på storvarvet. Jag hade väl min storhetstid 5 min på varv 3 av 5. Svettades nåt förbannat. Ville vurpa.

Med en lättnadens suck lämnade vi det hemska varvet bakom oss efter knappa timmen. 30 min med 4% väntade. Försökte äta en bar. Gick sådär, men något måste man ju göra resonerade jag. Den första biten av backen är relativt plan och jag led något mindre här. Efter ca 10 min når vi ett brantare parti. Med facit i hand endast 4 minuter långt med ca 7% men då kändes det som en evighet. Jag tvingas helt regelrätt vika ner mig någonstans i det brantare partiet tillsammans med några andra stackare. Spenderar resterande tid av backen i karavanen och är ett tag påväg tillbaka men motivationen var inte på topp här ska jag erkänna. Att inte klara 5 min på 350 watt är för mig ganska anmärkningsvärt, trots hårdkörningen på GP varven. Med svetten drypande hoppade jag in i kvastbilen och fick skjuts till vår lagbuss. Fick en kaffe av vår ordförande Jean-Pierre och somnade med benen i högläge. Vaknade "DNF-sur" av att den nu ganska lilla täten passerade. Satt och tjurade lite till innan jag gick ut till målområdet och tittade på målgången.

För laget gick det väl helt okej idag även om endast 2 av 6 genomförde tävlingen. Matteo gick in som 5:a och Andra Cismondi 20:e. Imorgon väntar sista etappen. Inte lika backig som idag men ganska rullande. Jag ska försöka få tillbaka kroppen i normalt skick imorgon. Hade väl med stor säkerhet någon fort av vätskebrist idag. Det mesta tyder på det. Hur som helst är bortförklaringen tänkt att fungera som mental språngbräda till morgondagens etapp. Vi får se hur det går. Over and out.