Gran Canaria part II

Vi är numera officiellt klara med första blocket av tre här nere. Efter förstadagens mangling körde jag endast 4h i förrgår. Passet bjöd på två saker: Berg och backar. Vi körde med gänget från Uppsala runt Fataga - San bartolomé och hem längs kusten där det var galen medvind. 

Foto: Viktor Knutsson

   Kände mig någorlunda snabb inledningsvis men blev sedan tokseg. Som tur var hann jag och Staffan race:a i Fataga-klättrningen. Tyckte jag hade bra tryck där men Staffan var lite väl tokbra och stötte ifrån mig i slutet. Jag gick in som delad 10:a på det segmentet vilket jag är riktigt nöjd med.

Gårdagen var desto mer händelserik. Efter en för den här resan lite väl lugn och fin måndag var det dags för äventyr igen. Allt började dock ganska lugnt då vi rullade längs västkusten mot Mogán. Där körde vi uppför en ganska välkänd testbacke på 7 km. Benen från Fataga dagen innan var tyvärr på semester de första timmarna på dagens pass. En riktig skitprestation kan man sammanfatta det med. Jag blev dock positivt överraskad när jag kom hem då jag inte var allt för långt efter ändå. Det blir revansch där kan jag säga.

Efter detta rullade vi upp i bergen. Alla var samlade och vi fyllde vatten uppe vid ett fik. Efter fiket kommer vi till ett mäktigt krön. Samma krön där jag sa adjö till Viktor Knutsson dag ett. Efter krönet kommer en 5 km lång utförslöpa med mycket sväng. Jag stannade till på krönet för att ta på mig en jacka vilket leder till att jag tappar 30 sekunder på de andra. Jag väljer att köra på lite grann för att komma ikapp. Ska jag tala klarspråk kan man säga att jag stod på jävligt mycket. Jag kommer ikapp alla de andra och vi dundrar vidare ner mot San Bartolomé. När vi kommer ner stannar vi och väntar in. Alla dyker upp utom Viktor Knutsson. Vi väntar lite till, ingen dalmas dyker upp. Man får en viss känsla av nervositet när någon inte dyker upp efter en utförslöpa med mängder av ställen att fronta med bilar och falla över räcken. Hanna åker tillbaka upp mot toppen och 3 min bestämmer jag mig för att göra desamma. Jag sätter upp ett högt tempo. När jag passerat Hanna fortsätter jag. Inget spår av människan. Jag fortsätter nu med lätthet och ganska uppjagad uppför 5 km klättringen. Där jag är nu finns bara stup och tvära kurvor. Jag ropar lite och frågar andra cyklister men ingen har lagt märke till en cyklist i grön/vit tröja och byxor. 1 km från krönet vänder jag ner med en rätt dålig känsla i magen. Möter Hanna och de andra nere i dalen och alla står och klar sig i huvudet. Vi är alltså fem vuxna som har tappat bort en annan vuxen i en nedförsbacke en solig dag utan skog eller annat runtomkring. Då ingen kan komma på vad som skulle kunna ha hänt drar vi slutsatsen att vi mycket riktigt inte förstår vad som har hänt. Då vi inte vet vad vi ska göra väljer vi att köra en varvbana som leder upp till platsen igen. Några viker av längre ner men jag, Hanna och Marcus kör varvet. På vägen hem är det ganska svårt att tänka på annat. Efter 6h rullar vi in till hotellet och ber en bön för att människan är på rummet. Som tur är var han oskadd. Det framgår sedan att Viktor varit sist i tåget in till Bartolomé och snabbt som en vässla svängt mot Maspalomas utan att någon sett detta. Det ska sägas att vi allesammans väntade vid just denna t-korsning. Det som avgjorde mysteriet var en felkörning som jag gjorde då vi körde typ 50 meter för långt... De tiondelarna det tog för mig som först i gruppen att vända räckte tydligen..