Cykelvasan 2013 - Nu i tävlingsklass

Förutsättningarna inför starten var helt okej förutom det faktum att jag stod rätt långt bak i leden. Jag skulle tippa på att jag hade hela led 1 och 70% av led 2 framför mig. "Vem vill gå upp extra tidigt för att lägga dit en cykel? Jag är ju inte MTB cyklist!"

Starten - Berga by Sälen: 

Här var jag rätt bra med i tävlingen. När skottet kom fick man däremot stå och vänta i 20 sek på att få cykla. När jag väl kommit iväg försökte jag bara hitta luckor i den tjocka massan av gubbar för att ta mig framåt. Det blev en del stopp i trafiken några gånger men på krönet av den 3 km långa slakmotan i början kunde jag åtminstone se täten. Problemet var att det gick rätt lugnt där och det ledde till att det tjocknade på rejält på grusvägen fram till smågan.

10km - Smågan: Det var ungefär här jag förstod vad bra position innebar. Fältet drogs ut i två led på sprängstenen och man tvingades förlita sig på att ingen framför skulle släppa lucka. 

20 km Mångsbodarna: Vilket såklart någon/några gjorde ganska snabbt efter smågan. Kände mig rätt stark och avancerade en del i det som blivit kvar efter splittringen. Inte långt innan Mångsbodarna fick jag göra en 2 min forcering då jag ville ikapp en 2:a grupp som bildades. Detta tog rätt bra på kroppen kan jag slå fast såhär efteråt. 

... km - Mitt i loppet nånstans: Var 2:a gruppen nere på ca 20-25 pers farten var rätt lagom för det mesta men i vissa mer tekniska partier fick jag damma på lite för att hålla mig kvar. Det var här saker och ting började strula lite grann. Efter ca 60 km började jag få krampryck. Detta kan mycket väl ha berott på att jag inte drack något första 20-30 km. Det var för "stötigt"...     

70 km - Mellan Evertsberg och Oxberg: Kom vi in i mitt favoritparti, eller inte. Det är detta partiet som ger cykelvasan rätten att kalla sig XC-lopp. Väldigt mycket sten och skit. I andra gruppen var det två personer som hade problem med detta. Jag och Nils Penton. Vi flög omkring över hela jävla stigen och jag drog av en eker. Då jag hade kramp låg jag bara på rulle med hög kadens och bävade mig för backen innan oxberg som jag visste skulle få mina ben att ge upp. Mycket riktigt gjorde dom det också. Jag kom in själv till oxberg och hade nästan planer på att bara rulla i mål med skamset uttryck. Mina 2 coffeinliquids fick mig att åtminstone försöka cykla i mål. Krampen var inte så påverkande när jag körde själv.

Foto: Janne Salumäe sport-foto.eu

Typ 80-95 km: Började grupper bakifrån komma ikapp mig och jag hängde på dom. Tills det kom en backe för då fick jag i princip gå av cykeln och skrika otrevliga saker till mig själv. Jag rullade i mål på 87:e plats i en 4:e-5:e grupp. Konstigt nog var jag bara 6 min efter 21:e person som tog spurten i min andragrupp. 

Nu laddar jag om för Svanesund 3-dagars som kommer i slutet av månaden. På torsdag börjar jag mitt sista år på gymnasiet.