Tankar inför morgondagen

GP Montauroux imorgon. Dryga 12 mil med över 2000 höjdmeter. Samma kategori som förra veckans premiärtävlingar. Ganska oklart hur motståndet kommer vara. Troligtvis fruktansvärt. Ställer in mig på det.

Jag skulle ljuga om jag påstod att förberedelserna varit optimala inför helgen. Jag har dock gjort så gott jag har kunnat. Det började redan för en vecka sedan då jag drog på mig en liten förkylning. Efter några dagar kände jag mig åter 100 procent och tränade som vanligt. Tyvärr lyckades jag smitta ner Mats under dessa dagar. I onsdags fick jag tillbaka förkylningen igen, som jag själv startade förra helgen. Inte mycket att göra åt kanske. Vilade både torsdag och fredag. Jag känner mig i princip frisk just nu men det kändes väl inte sådär överjävligt bra på dagens "prima gara" eller väckpass. 

Jag dammade ur kroppen med 2 x 4 min där den första var all out och det andra med hög kadens + en 6 min på tröskel. Eller det som brukar vara tröskel rättare sagt. Den första 4:an kändes även den ganska skum. Jag krämade dock ur mig 406 watt vilket var lite över förväntan. Det märktes att jag körde på gamla meriter om man säger så. Kroppen i övrigt var inte riktigt med i matchen. Benen körde väl på som de brukar till en början med en dalande effekt passet igenom.   

Mycket oklart hur det kommer gå samt kännas på morgondagens tävling. Å ena sidan kan jag vara sämre än såhär efter 2 dagar utan mjölksyra och köra bra dagen efter. Å andra sidan är jag sjuk, vilket inte direkt skrämmer slag på de franska division 1 lagen. Just nu känns det lite "50-50", antingen toppen eller botten. Nu är det väl bara att hoppas på att min kropp reagerar väl på belastningen och ger tillbaka lite effekt. Tänker hur som helst gå all in imorgon och inte låta negativa tankar ta över. Rapport kommer imorgon kväll. 

A presto              

Bilder från de senaste dagarna

Hittade lite bilder på facebook från de tre dagarna i Boucles du Haut-Var. En riktigt hård upplaga. Hög nivå. Hade varken benen eller flytet med mig de här dagarna. Även om jag på både dag 1 och 3 faktiskt hade helt okej ben. Hittade tyvärr inga bilder från premiären i Brignoles där jag blev 18:e. Inte lika hårt startfält där som i Haut-Var dock. 

Etapp 3. 44,5 km/h, 120 km med 1600 hm. Bevisligen finns det cyklister som kan vinna dessa etapper.   

Pre-race bar 

Etapp 1. Ingen hund i vägen. Dock i startfållan. 

Etapp 2. Kallsvettig, vätskedeffad, långsam. GP i Salernes. 

På jakt. Med urstark Andrea Cismondi på hjul. 

Fullt jävla ös. Som vanligt. 

Målbacken på etapp 1. 

Etapp 3. Montmeyan. 

Etapp 1. Vi hämtar in halva utbrytningen. 

Etapp 1. Lite senare, lite tröttare. 

I helgen väntar lite träning för min del. På söndag nästa vecka väntar en backig tävling i Montaroux. Tänker åka dit med en frisk kropp och se vad jag går för. Ska bli skönt att ladda batterierna lite. Imorgon blir det långpass till Cannes till exempel. Ladda genom att träna. Det gillar jag,    

Bara en sak som fattas

Boucle du Haut-Var etapp 3. Såhär nöjd var jag väl innan loppet.

2 x 50 km + 20 km var dagens utmaning. Kuperad rullande fin bana. Vi öppnade som vanligt ganska hårt. hamnade en bit ner i fållan och fick känna på gummibandseffekt de första 20 min. Ganska jobbigt faktiskt. Tack och lov var benen tillbaka idag efter gårdagens fria fall. Vatten gjorde susen.

Tyvärr hann jag bara ca 20 min av etappen innan problemen började uppenbara sig. I den lilla kantvinden som var skulle ville jag utnyttja de bristfälliga kunskaperna om denna konstform bland mina konkurrenter. Det öppnade sig en fin gata till vänster i det annars hopplöst kompakta franska elitfältet. Passade på att rulla en hel del och avancerade från min ganska miserabla position. När jag kommer fram en bit ska jag klämma mig förbi en åkare på utsidan då vägen tyvärr tar slut och en vass stenkant istället dyker upp. Smäller bakdäcket rätt rejält...

Upp med handen. Inte bromsa. Slappna av. Vi får till en hyfsat snabbt byte och jag kommer iväg. Lång raka framför mig, klungan har 30 sek. In bakom bilen, gasa på. Vi hinner få upp en helvetes fart innan 3-4 serpentiner uppenbarar sig. Den första går fint men i den andra smäller bakdäcket igen. Dubbelpunkan är ett faktum. Samma procedur igen. In bakom bilen och upp i fart. All out. Över backar i 50 blås. Vi kommer in i ett ganska lättåkt parti och går upp i 80 km/h. Efter 15 min raketkörning når vi karavanen. Jag försöker hålla lugnet, ta det lugnt. En bil i taget. Vi når ett betydligt mer tekniskt parti av banan med kuperad terräng. Jag får slita på en del i det här skedet. Tappar några bilar och tar några. 500 watt i den backen. 400 i den andra. Syra, illamående osv.

Efter 40 km kan jag faktiskt se klungan. Lite senare ser jag min chans. klungan går in i en liten brant 30 sek knäppa framför mig. Jag tar fart och satsar rätt friskt. Tar 5 bilar i stöten och maxar satan i backen. Väl på krönet har jag bara 10 talet meter upp men ser till min fasa att backjäveln fortsätter!

Panik. Kommer in på sista hjul och just då dras klungan ut av Pro Immo racing team. Hoppas. Hoppas. "Må de jävlarna avvakta snart". Önskningen uppfylldes inte. Däremot börjar de attackera lite. Jag får vika ner mig efter bara några minuter tillbaka i täten. Suck...

Solen sken och jag fick även sällskap till målområdet så jag ska inte klaga. Passade på att träna lite. Benen kändes helt okej. Så det var ju kul..

Närmast väntar vila. Ska bli skönt. Måste hitta tillbaka på banan till nästa vecka. Ska försöka tänka positivt.

Bouna serata.      





               

Det där var ju jobbigt...

Boucles du Haut-Var etapp 2. Det var tänkt att jag skulle köra typ 12 mil med en massa backar. Istället blev det knappt hälften med misärben. Så kan det vara ibland även om jag tro mig ha svaret på vad som gick fel idag.

Kände mig riktigt klen redan på uppvärmningen. Normalt sett inget jag lägger någon större vikt vid då benen ofta vaknar till liv efter en stund. Kände mig liksom stum... :-)

Vi inledde med 3 mil GP inne i den lilla staden Salernes. Varvet mätte ca 6 km och vi körde 5 varv inklusive ett med master (som jag by the way hatar av hela mitt hjärta). Varvet var allmänt ganska farligt med stadsgator och en mängd rondeller samt annat dylikt. 2 km av varvet bestod av en 2 km backe på jämna 5%. För mig kändes det grisigt redan i mastern. Efter första varvet i full fart var jag rejält krispig trots endast 3-4 min på 390 watt. Grät mig upp för backen och bakom mig flög det av flera stackare redan efter några kilometer.

De resterande varven satt jag mest på sista hjul i klungan. Det var jobbigt. Speciellt nära backkrönet. Jag grät väl inte riktigt lika mycket trots att effekten bara var 10 watt mindre än det första varvet i backen. Hade fortfarande ett litet hopp om att kroppen skulle vakna till liv lagom till långbackarna på storvarvet. Jag hade väl min storhetstid 5 min på varv 3 av 5. Svettades nåt förbannat. Ville vurpa.

Med en lättnadens suck lämnade vi det hemska varvet bakom oss efter knappa timmen. 30 min med 4% väntade. Försökte äta en bar. Gick sådär, men något måste man ju göra resonerade jag. Den första biten av backen är relativt plan och jag led något mindre här. Efter ca 10 min når vi ett brantare parti. Med facit i hand endast 4 minuter långt med ca 7% men då kändes det som en evighet. Jag tvingas helt regelrätt vika ner mig någonstans i det brantare partiet tillsammans med några andra stackare. Spenderar resterande tid av backen i karavanen och är ett tag påväg tillbaka men motivationen var inte på topp här ska jag erkänna. Att inte klara 5 min på 350 watt är för mig ganska anmärkningsvärt, trots hårdkörningen på GP varven. Med svetten drypande hoppade jag in i kvastbilen och fick skjuts till vår lagbuss. Fick en kaffe av vår ordförande Jean-Pierre och somnade med benen i högläge. Vaknade "DNF-sur" av att den nu ganska lilla täten passerade. Satt och tjurade lite till innan jag gick ut till målområdet och tittade på målgången.

För laget gick det väl helt okej idag även om endast 2 av 6 genomförde tävlingen. Matteo gick in som 5:a och Andra Cismondi 20:e. Imorgon väntar sista etappen. Inte lika backig som idag men ganska rullande. Jag ska försöka få tillbaka kroppen i normalt skick imorgon. Hade väl med stor säkerhet någon fort av vätskebrist idag. Det mesta tyder på det. Hur som helst är bortförklaringen tänkt att fungera som mental språngbräda till morgondagens etapp. Vi får se hur det går. Over and out.

 

Boucles du Haut Var etapp 1

En massa jobb till ingen nytta på grund av ett litet (stort) misstag. Så kan man sammanfatta dagen. 130 km skulle köras. 3 x 40 km + 10 km transport till varvet. Vädret? Kanon. 15 grader sol till slut. För att inte göra misstaget att bli sittande utan jobb idag var det bara attacker som gällde. Vi ville spara Emil till en ev spurt likt gårdagen. Att sitta höst upp och gå i utbrytning första varvet var otroligt mycket lättare sagt än gjort idag. Fruktansvärt stressigt första 10 km med hyfsat hög fart men framför allt mycket cyklister på liten yta. Det är så det kan bli ibland när över 100 cyklister med +-3% i kapacitetsskillnad vill exakt samma sak samtidigt. Jag var ganska långt ifrån täten de första kilometerna. Ingen jättekrävande start rent fysiskt. Var feg.

Efter 10 km passerar vi mål för första gången. Målgången bestod av en "bilbred" liten gata i svagt motlut med lite pavé samt farthinder här och där. Som om inte det vore nog en flaskhals halvvägs upp. Just den flaskhalsen fick en stor betydelse i dagens lopp. Mitt i flaskhalsen sker ett liten krasch med endast en cyklist inblandad. Det får dock cyklisterna bakom att tvingas bromsa in kraftigt. Just i detta tillfälle stöter täten i backen och de 30 första får 50 meter ganska snabbt på övriga. Inga konstigheter då sådant sker till som tät i vår sport. Över krönet är jakten igång och 500 meter senare är luckan "endast" ca 200 meter. Mirakulöst nog sitter ALLA UC Monacocyklister utom vår fransman Lucas bakom kraschen. Jag vet att det är bland annat mitt ansvar att täppa luckan åt Matteo samt Emil. Jag tar mig fram till tät och går med i ett misslyckat bryggförsök. Det stannar av. Jag har is i magen. Avvaktar i 30 sek. Inget händer. Luckan växer. Inte bra.

1 km senare får jag med flera stå vårt kast. Upp i tät och köra järnet. Problemet är att framför har det tagit hus i helvete. Vi tappar snabbt tid trots maxinsats från mig och ett par andra. Efter en stund får jag hjälp av Andrea Cismondi i laget och vi två turas om att hålla fart i typ en kvart. (Tiden det tog för mig att bli alldeles för trött). Andra lag börjar också jobba och vi håller en rätt hygglig fart. Dock ej tillräckligt. Över en minut upp vid varvning. Efter att ha lidit något fruktansvärt återhämtar jag mig något och varvar någon förning i backe med att följa någon attack. Känner mig rätt kokt. Det bildas några konstellationer men inget går iväg. Drygt. Strax före första varvning kommer vi ikapp halva utbrytningen. Lucas satt tyvärr med där. Ridå. Ingen från laget i tät och 14 monster som kör lagtempo framför.

In på sista varvet försöker jag bara överleva och spara mig något till morgondagen. Vi kör lite på halvfart och efter en livsfarlig final går vi i mål efter ca 3h. Jag in på 55:e plats. Emil körde in som 28:a. Riktigt dumt att spela kall med facit i hand. Det gäller att vara på tå här nere. Får inte ske igen.

Imorgon är målet att bli så lite avhängd som möjligt. Kungaetappen väntar imorgon. Ett par stigningar på över 4 km med 6% väntar plus en slakmota på 8 km. Kan bli jobbigt. Siktar väl på topp 20 och/eller att göra ett bra jobb. Jobba gjorde jag faktiskt idag också. 280 watt i normaliserad effekt. Toppar man det imorgon?      

     

PREMIÄRDAGS: TOUR DU CENTRE VAR

Nu har säsong 2015 och mitt första år utomlands äntligen tagit fart. Vädret visade sig dock inte från sin bästa sida. 7-10 grader och stundtals, framför allt i slutet ösregn. Kl 14 gick starten i den lilla staden Brignoles och vi skulle köra 2 mil lätt utför till en varvbana på ca 12 km som innehöll lite mer kuperad terräng. Hela kalaset avslutades med 2 mil slakmota hem med målgång i Brignoles. Jag mf fick uppdraget att försöka sitta med i utbrytningar då spurten inte vår starka sida. Emil och Matteo Draperi agerade "capitani". Jag hade ganska stora problem att ta mig fram till absoluta tät 90% av loppet. Mycket smala vägar tillsammans med ca 150 startande bidrog. Redan efter ca 15 km lyckas dock Emil gå med i dagens utrbytning. Skönt.

Jag försöker bekanta mig med klungan och banan de första varven. Behövde inte direkt gräva djupt för att gå med i backarna, men det kändes inte sådär strålande till en början. Med ca 5 mil kvar börjar vi ta in på Emil o co. Försöker väl sitta med hyfsat högt upp, går sådär. Jag missbedömer även varven då jag glömde Garmin-datorn hemma. När jag var påväg hem ringde klockan för härliga 12 km extra. I foten av den kanske hårdaste knlölen på varvet hämtar vi in utbrytningen. Det blir lite hårdkörning i backen och även utför. Ser hur klungan spricker av på mitten utför men satt tydligen med tillräckligt högt för att slippa jaga. Vi var 4 från laget i den främre delen. Kort efter utförskörningen kommer ca 5 teambilar ink en del av klungan tillbaka och vi är nu ca 60 kvar. Med 20 km kvar sitter jag topp 10 med Matteo och livet känns lite enklare för ett ögonblick. Då folk tröttnat har det öppnat upp ytor längre fram. Sista 2 milen hem till Brignoles använder jag benen så mycket som möjligt för att ligga långt fram. Känner hur det biter ganska bra. Inte konstigt då jag misslyckats så katastrofalt med mitt jobb första delen av loppet och därför kunnat spara en hel del. Med 10 km kvar sitter jag fortsatt hyfsat högt och regnet öser fullkomligt. Ser inte mycket framåt men tänker på alla mina timmar i snö hemma i Sverige och behåller självförtroendet. Nu börjar det tätna framme i leden och den ena galningen efter den andra ska pressa sig förbi på utsidan. Tre cyklister lyckas gå iväg. Vi passerar "Flamme rouge" (1 km kvar) men tyvärr stannar klungan av en aning just här. Tycker att jag tappar en hel del placeringar. Sista höger svängen och vi har nu 500 meter kvar ser att täten inte är allt för långt borta. Velar om vilken sida jag ska välja och chansar på höger. Tyvärr möts jag enbart av en mur av tröttingar som i min värld "blockerar" upploppet. Får sluta trampa ex antal gånger. Får med 200 meter hyfsat fritt spelrum och kör järnet. Passerar cyklister hela vägen in och kniper 18:e platsen med ett par cm. Direkt efter målgång är jag dock allt annat än nöjd. Blev mycket förvånad när jag såg min placering. Känns kul att kunna ligga högt upp när det betyder som mest men det hade varit kul att följa planen. Matteo knep 4e plats och Emil som 9a. Tiden efter målgång bestod av misärombyte i bilen/ute. Tillslut kom vi i alla fall hem och nu är vi duschade och ätna.

Jag bor i klubbhuset till mitten på nästa vecka. L'escarene har hittills inte bjudit tillbaka men vi hoppas på bättring gällande vädret till nästa veckas etapplopp med start på måndag. Imorgon väntar en lugnare dag. Skönt att vänta ut regnet. Nästa vecka tar vi nya tag. Mera backar, mer allt. Det gillar jag.

Bouna serata, a presto da L'escarene.

Bilder kommer eventuellt senare.
                 

The chips are down

Nu är sista hårda passet inför lördagens premiär avklarat. Med Mats hjälp gick det an och även mer där till faktiskt. Körde även idag ett ganska tävlingslikt pass med mycket toleransträning som sig bör. Blev även en sjuhelvetes urladdning i Coldirodistigningen. Bra tryck och det gick väl helt enligt plan. Vi gick in som 1:a och 2:a på segmentet och jag körde 390 watt på Mats hjul. Fick släppa lite sista minuten men överlag en stabil insats i strax under 10 min. Satans jobbigt var det också.




Nu återstår endast mentala förberedelser och lite väckning på fredag såklart. Säsongen är lång och det finns ingen anledning att gå in med en inställning av att vinna eller försvinna. Först och främst vill jag anpassa mig till tävlingsklimatet här nere och komma in i tävlingsruinen igen. Gör jag bara det kommer jag få de resultat jag förtjänar tids nog. Det som väntar är alltså en tävling i sydfranska Brignoles på lördag. Måndag, tisdag samt onsdag väntar ett etapplopp med individuell kategorisering i Tourtour. Även staden "Tourtour" ligger överraskande nog i Frankrike.

Lite bilder från de senaste dagarna.

Bajardo

Bordighera Alta, Quattro stagioni.  

En tekniskt sett katastrofal Gnocchi al quattro formaggi. berodde högst troligt på fel sort av potatis samt mjöl... Smakerna satt dock som de skulle.   

Rullpass och i stort behov av fika.

Skåning på plats

Ingen mindre en Mats Andersson landade på Rivieran i tisdags. Vi har inte kört speciellt långt, utan ganska kort de senaste dagarna. Mycket på grund av det FÖRFÄRLIGA lågtrycket som ligger och cirkulerar ute i medelhavet. Temperaturen ligger stadigt på ca 10 grader men när regn och blåst tillkommer blir saker och ting mindre behagliga.

Bombarmats laddar för Salita Airole som han i denna stund är lyckligt ovetande om.

Jag invigde Mats träningsläger med att skicka upp honom i den värsta backen av dem alla. Backen hindrade honom inte nämnvärt utan gled upp 45 sek snabbare än vad både jag och brorsan hittills klarat av. Själv kände jag mig trots PR inte speciellt sprättig alls idag. Jag var högst förvånad när klockan visade personbästa och 350 watt i snitt.  

En mindre pigg Mats för en gång skull.

Under gårdagen var dock benen åter sega och fina som de ska vara. det blev tyvärr inga bilder därifrån då vi förutom regn även fick smaka på snöfall. Vi körde i alla fall till Sanremo, träningen bestod av att sitta på Mats hjul med 5 w/kg i 40 min. Efter detta var vi lagom trötta och snön började falla lagom till utförskörningen vilket blev en kall och stormig historia. Fartlek sista 8 km hem. Kändes friskt. Mycket tack vare 7 grader och spöregn. 

   

Till helgen tar vi nya tag! Vai vai...